Forum Utlandsförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur svårt är det att bo i Frankrike?

    Lör 7 apr 2012 12:39 Läst 29312 gånger Totalt 10 svar
    Lör 7 apr 2012 12:39

    Jag har alltid haft en dröm om att bo utomlands några år. Jag tror det är en fantastisk erfarenhet även om det säkert är väldigt tufft också.
    Min man delar inte den drömmen trots att hans jobb mycket väl skulle kunna erbjuda något sådant.
    Nu har han dock mjuknat aaaningens. Men långt ifrån att börja ta tag i det.
    Vi har dock olika idéer om vart man ska bo i så fall. Han vill nog helst till USA. Jag kan tänka mig Frankrike. Dels för att det är en vacker stad och ligger hyfsat nära Sverige och dels på grund av en fånig romantisering som jag säkert delar med många andra.

    Jag vet att verkligheten ser annolunda ut än baguetter, dragspelsmusikanter och förälskade par.
    Men hur annorlunda är det? 
    Min man påstår att Frankrike inte är ett roligt land att flytta till. Att de är korrupt och fransmännen har svårt för utlänningar. Han påstår att hans kompis (en kollega i paris - fransman) håller med om detta.

    Så klart vill jag trivas om vi nu (förmodligen aldrig) skulle flytta dit även om det inte är permanent. Jag vill inte bara umgås med andra svenskar utan även ta del av den franska kulturen men det kan ju bli svårt om de är så anti som man faktiskt hört ryktas.  Jag har läst franska under gymnasiet men glömt det mesta. Naturligtvis skulle jag vilja lära om mig men det är inte ett lätt språk. Sedan har vi ju två barn också (6 och 8) som skulle behöva lära sig språket och trivas i skolan.

    Det jag egentligen undrar är, är Frankrike ett dumt val?

     

  • Lör 7 apr 2012 17:56 #1

    Nu vill jag inte göra dig besviken, men jag har själv bott i Frankrike i 5 år och anser att det finns betydligt enklare länder att slå sig ner i.

    Det ligger mycket sanning i det som din mans kollega säger. Nu har jag bara bott i Paris och kan inte uttala mig om andra städer, men Paris är stressigt och dyrt, parisarna är otrevliga och har inte särskilt högt i tak.

    Under våra fem år i Paris råkade vi bl.a. ut för en oärlig hyresvärd som vägrade ersätta oss för de 1100 euro det kostade att anlita låssmed och byta ut låset när vår dörr gick i baklås. Vi äger fortfarande en lägenhet i Paris och en av våra f.d. grannar har lagt beslag på vårt källarutrymme de senaste 5 åren utan att betala oss någon hyra för det, men när vi tog saken till domstol nyligen var det ändå han som fick rätt. Dessutom ligger har vi en konflikt med min f.d. revisor, som visade sig vara en riktig skurk. Meeen, vi kanske bara hade en väldig otur som råkade ut för så många rötägg.

    Ska man bo i Frankrike permanent bör man kunna tala franska.Eftersom det är ett otroligt byråkratiskt land krävs det verkligen att man kan göra sig förstådd i den dagliga kontakten med myndigheter och liknande (t.ex. försäkringskassan, skattemyndigheten).

    Å andra sidan har Frankrike, som du skriver, ett stort kulturutbud. Maten är fantstisk och i Paris finns verkligen ett överflöd av museer, parker, anrika restauranger, biografer och fantastisk arkitektur (som ju är helt gratis). Paris är perfekt för en student eller ett ungt par som inte behöver mer än att kunna betala hyran för sitt "chambre de bonne", men när man har familj och kanske vill bo i hus, och ett behov av att saker och ting ska fungera smärtfritt i vardagen, är det inte det bästa stället att bo på om man inte är stenrik.

    Det finns dagar då jag verkligen saknar livet i Paris, men med tre små barn och det dåliga löneläget i Frankrike, skulle vi få betydligt sämre standard där än var vi bor nu, så vi nöjer oss med att åka dit och hälsa på svärföräldrarna en gång om året.

    Detta är bara min erfarenhet och du kommer säkert att få inlägg från andra som har helt andra upplevelser.  


    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Mån 9 apr 2012 13:33 #2

    Får tyvärr hålla med Pistou. Vi bor i Paris och har bott här i snart två år, men flyttar till sommaren. Det Pistou nämner har jag också upplevt (förutom oärligheten, vi har inte blivit lurade av någon, ta i trä). Förutom det ogillar jag speciellt den franska skolan som jag upplever som onödigt auktoritär och utan insikt i hur barn egentligen fungerar (till exempel tyckte min sexårings lärare att det var helt i sin ordning att berätta för barnen om terroristen som sköt ihjäl barn i en fransk skola...medans han fortfarande var på fri fot, vilket ledde till mardrömmar hos min son och skräck för att han skulle komma till hans skola också). Detta trots att min sons skola kallar sig för internationell, vilket den absolut inte är när man tittar på mentaliteten som genomsyrar allt skolarbete.

    Hela familjen talar franska, men det har ändå varit svårt att lära känna fransmän, och barn verkar mest ses som en olägenhet när man är ute på gatan. Väldigt sällan får man hjälp med vagnen när man skall ner i tunnelbanan, tex och folk drar sig inte för att skälla ut andras barn hellre än att prata med föräldrarna. Har man små barn tror jag Paris är trevligare som semestermål än för att flytta hit, och många är de utlänningar som blivit väldigt besvikna när de flyttat hit pga en romantisk känsla av hur underbar staden är. Däremot har jag hört att andra städer i Frankrike är trevligare att bo i, men då kan det vara problem att hitta jobb, och skolan antar jag är i princip likadan överallt.

  • Fre 20 apr 2012 17:49 #3

    Jag har bott här i snart sju år och... ja, vad ska man säga. Finns både det som är bra och dåligt.

    Jag tar inte upp det som är bra -- du är ju redan såld på det

    Du behöver prata bra franska. Det går inte annars. Folk kommer inte kunna engelska och, i regel, kommer dom ignorera dig helt om du inte kan uttrycka dig klart och tydligt. Detta gäller polis, läkare, ja, allt. Folk är i regel racistiska och har man utländsk bil så kan man få rutan sönderslagen eller lacken rispad.

    Skolorna är helt annorlunda mot svenska skolor. Här kan lärararna (som nias, och inte kallas vid sitt första namn) argt kalla barnen för 'nul' -- vilket står för usel/hopplös. Dom har otroligt mycket läxor. Urusel engelska-undervisning. Väldigt omodernt och strikt.

    Att hyra lägenhet i Paris kostar asmycket. Att hyra ett hus kostar mer. De flesta lägenheterna är sunkiga och gamla med vatten/el från 50 år sedan. Folk kallar ibland detta charmigt -- jag hade en kollega som fick en så pass ordentlig elchock i sitt kök att han fick tre månaders gratis hyra för att inte anmäla. Lagom charmigt.

    Blir du sjuk är det ett otroligt spring -- först till en privatdoktor (som antagligen har sitt kontor i en gammal lägenhet), sedan till ett privat lab som ligger någon helt annan stans, sedan tillbaka till din doktor med resultaten... Detta tar ofta 2-3 dagar. Efter vissa besök har du en hel drös med papper som ska postas hit och dit och du betalar i stort sett alltid kontant för att sedan bli ersatt via check.

    En stor del pengar dras varje månad från din lön som går till Gud vet vad... och sedan ska du samtidigt separat betala skatt för förra året. Jättekul när du väl fått nog och vill flytta hem men har en hel månadslön att betala i skatt! Och sedan ska du betala hus-skatt också.

    Ja, finns mycket mer jag skulle kunna säga -- och mycket bra med! -- men detta får räcka!

    Om du fortfarande är intresserad efter allt detta, så kanske Frankrike trots allt skulle passa!

  • Tor 10 maj 2012 18:58 #4

    Till skillnad från föregående skribenter så älskar jag Paris/Frankrike! 


    Bor just nu i London och tycker att Paris är bra mycket trevligare! Det är mycket billigare att köpa/hyra lägenhet i Paris jämfört med London och maten är fantastisk (t o m om man bor i en liten Paris-förort så finns det alltid bagerier som säljer färskt bröd och croissanter etc, små ostaffärer etc). 
    Saknar den franska sjukvården, här i UK är det lite som i Sverige, långa väntetider etc och jättedyrt att gå privat. (går hos en sjukgymnast just nu som tar £86 per gång...) I Frankrike är det inga köer och man får tillbaka en stor del av vad ett läkarbesök kostar. 
    Det är klart att det underlättar om man kan språket men så är det nog i de flesta länder. 

    Jag har aldrig r
    åkat ut för några oärliga hyresvärdar/revisorer under mina 10 år i Paris. (har däremot haft en hel de problem här i London med min landlord)

  • parism­or
    Visa endast
    Mån 28 maj 2012 10:58 #5

    Hej,

    Är inne på mitt 9:e år i Paris och har inte haft några problem alls. Har uppfattningen av att folk här tycker väldigt bra om svenskar. Om du vill ha bra jobb i Paris är det viktigt att prata bra engelska och det är ju svenskar kända för att göra, men var man än bor integrerar man sig verkligen på riktigt när man kan språket.
    Jag känner mig trygg i Frankrike. Det sociala skyddsnätet och sjukvården fungerar bra. Har själv upplevt att det är lättare att få tid hos läkare här än i Sverige t.ex

    Korruption är inget jag sett till i vardagen. Det finns säkert bland politikerna däremot. Men Frankrike är inget land som är känt för att vara korrupt direkt. Så himla annorlunda mot Sverige är det inte. Du har fördelar och nackdelar med de flesta länder. Själv föredrar jag Frankrike, folk är lite mer utåtriktade och generationerna beblandar sig mer.

    Självklart har du vissa administrativa saker att tänka på när du flyttar till ett land. Du måste skaffa dig ett nummer från försäkringskassan t.ex "numéro de sécurité sociale". 

    Lycka till vad ni än väljer! Låter i vilket fall som ett trevligt projekt ni har på G 

  • parism­or
    Visa endast
    Mån 28 maj 2012 11:04 #6
    fransyskan skrev 2012-04-20 17:49:42 följande:
    Jag har bott här i snart sju år och... ja, vad ska man säga. Finns både det som är bra och dåligt.

    Jag tar inte upp det som är bra -- du är ju redan såld på det

    Du behöver prata bra franska. Det går inte annars. Folk kommer inte kunna engelska och, i regel, kommer dom ignorera dig helt om du inte kan uttrycka dig klart och tydligt. Detta gäller polis, läkare, ja, allt. Folk är i regel racistiska och har man utländsk bil så kan man få rutan sönderslagen eller lacken rispad.

    Skolorna är helt annorlunda mot svenska skolor. Här kan lärararna (som nias, och inte kallas vid sitt första namn) argt kalla barnen för 'nul' -- vilket står för usel/hopplös. Dom har otroligt mycket läxor. Urusel engelska-undervisning. Väldigt omodernt och strikt.

    Att hyra lägenhet i Paris kostar asmycket. Att hyra ett hus kostar mer. De flesta lägenheterna är sunkiga och gamla med vatten/el från 50 år sedan. Folk kallar ibland detta charmigt -- jag hade en kollega som fick en så pass ordentlig elchock i sitt kök att han fick tre månaders gratis hyra för att inte anmäla. Lagom charmigt.

    Blir du sjuk är det ett otroligt spring -- först till en privatdoktor (som antagligen har sitt kontor i en gammal lägenhet), sedan till ett privat lab som ligger någon helt annan stans, sedan tillbaka till din doktor med resultaten... Detta tar ofta 2-3 dagar. Efter vissa besök har du en hel drös med papper som ska postas hit och dit och du betalar i stort sett alltid kontant för att sedan bli ersatt via check.

    En stor del pengar dras varje månad från din lön som går till Gud vet vad... och sedan ska du samtidigt separat betala skatt för förra året. Jättekul när du väl fått nog och vill flytta hem men har en hel månadslön att betala i skatt! Och sedan ska du betala hus-skatt också.

    Ja, finns mycket mer jag skulle kunna säga -- och mycket bra med! -- men detta får räcka!

    Om du fortfarande är intresserad efter allt detta, så kanske Frankrike trots allt skulle passa!
    fransyskan skrev 2012-04-20 17:49:42 följande:
    Jag har bott här i snart sju år och... ja, vad ska man säga. Finns både det som är bra och dåligt.

    Jag tar inte upp det som är bra -- du är ju redan såld på det

    Du behöver prata bra franska. Det går inte annars. Folk kommer inte kunna engelska och, i regel, kommer dom ignorera dig helt om du inte kan uttrycka dig klart och tydligt. Detta gäller polis, läkare, ja, allt. Folk är i regel racistiska och har man utländsk bil så kan man få rutan sönderslagen eller lacken rispad.

    Skolorna är helt annorlunda mot svenska skolor. Här kan lärararna (som nias, och inte kallas vid sitt första namn) argt kalla barnen för 'nul' -- vilket står för usel/hopplös. Dom har otroligt mycket läxor. Urusel engelska-undervisning. Väldigt omodernt och strikt.

    Att hyra lägenhet i Paris kostar asmycket. Att hyra ett hus kostar mer. De flesta lägenheterna är sunkiga och gamla med vatten/el från 50 år sedan. Folk kallar ibland detta charmigt -- jag hade en kollega som fick en så pass ordentlig elchock i sitt kök att han fick tre månaders gratis hyra för att inte anmäla. Lagom charmigt.

    Blir du sjuk är det ett otroligt spring -- först till en privatdoktor (som antagligen har sitt kontor i en gammal lägenhet), sedan till ett privat lab som ligger någon helt annan stans, sedan tillbaka till din doktor med resultaten... Detta tar ofta 2-3 dagar. Efter vissa besök har du en hel drös med papper som ska postas hit och dit och du betalar i stort sett alltid kontant för att sedan bli ersatt via check.

    En stor del pengar dras varje månad från din lön som går till Gud vet vad... och sedan ska du samtidigt separat betala skatt för förra året. Jättekul när du väl fått nog och vill flytta hem men har en hel månadslön att betala i skatt! Och sedan ska du betala hus-skatt också.

    Ja, finns mycket mer jag skulle kunna säga -- och mycket bra med! -- men detta får räcka!

    Om du fortfarande är intresserad efter allt detta, så kanske Frankrike trots allt skulle passa!
    -------------------------------------------------------------------------------------

    Ersatt via check??? Har jag aldrig varit med om. Jag blir ersatt direkt till mitt bankkonto via Carte Vitale. Själv har jag en husläkare i porten intill som känner hela familjen jättebra. Labb har jag flera i närheten av hemmet och jobbet.  
  • Mån 28 maj 2012 11:12 #7
    Andra delar av Frankrike då? Byråkratin är (antar jag) likadan i hela landet, men jag och min man planerar att flytta till sydvästra Frankrike och när vi har varit där har alla varit supertrevliga och hjälpsamma. Vi tänker inte flytta till någon storstad och vi är fullt införstådda med att det kanske kommer dröja att bli en del av gemenskapen/samhället, men vi har svenska vänner i samma område (gifta med fransmän) som säkert kommer att göra vår första tid enklare.
    Följ dina drömmar var de än leder
  • parism­or
    Visa endast
    Mån 28 maj 2012 17:11 #8
    parismor skrev 2012-05-28 10:58:37 följande:
    Hej,

    Är inne på mitt 9:e år i Paris och har inte haft några problem alls. Har uppfattningen av att folk här tycker väldigt bra om svenskar. Om du vill ha bra jobb i Paris är det viktigt att prata bra engelska och det är ju svenskar kända för att göra, men var man än bor integrerar man sig verkligen på riktigt när man kan språket.
    Jag känner mig trygg i Frankrike. Det sociala skyddsnätet och sjukvården fungerar bra. Har själv upplevt att det är lättare att få tid hos läkare här än i Sverige t.ex

    Korruption är inget jag sett till i vardagen. Det finns säkert bland politikerna däremot. Men Frankrike är inget land som är känt för att vara korrupt direkt. Så himla annorlunda mot Sverige är det inte. Du har fördelar och nackdelar med de flesta länder. Själv föredrar jag Frankrike, folk är lite mer utåtriktade och generationerna beblandar sig mer.

    Självklart har du vissa administrativa saker att tänka på när du flyttar till ett land. Du måste skaffa dig ett nummer från försäkringskassan t.ex "numéro de sécurité sociale". 

    Lycka till vad ni än väljer! Låter i vilket fall som ett trevligt projekt ni har på G 
    Haller med en av föregangande talare med att man betalar mycket skatt här i Frankrike, det är ju ett minus. Sverige och Frankrike är tydligen länderna där man betalar mest. För egen del funkar det bra professionnellt sett och känner att jag valt rätt land.

    Att byta land är nog nagonting för dem som gillar utmaningar och som tycker om att sätta sig in i nagot nytt och lära sig massa saker snabbt. Om man inte är sadan är det nog bäst att lata bli ;)
  • Lör 6 jun 2015 10:14 #9 +1

    Jag håller verkligen inte med förtalande personer. Enligt min upplevelse har jag bara varit nöjd med min flytt till Frankrike. Det började som en flytt bara några år efter jag hade studerat klart men jag blev kär och fick barn och här hamnade vi. Vi bor i en liten stad ca 40 min utanför Paris och jag stormtrivs, verkligen! För mig är språket inget problem här. Folk har förståelse och jag har skaffat många vänner. Barnen trivs verkligen i skolan och det är en fantastisk mysig liten stad men trevliga människor. Små bagerier lite här och där osv. Har inget negativt att lägga fram om Frankrike. Självklart har folk andra upplevelser och jag kan definitivt hålla med om det hetsiga och påfrestande livet i Paris, just därför vi valde en mysig liten stad utanför.

    Hoppas du löser detta! Kram! :)

  • Lör 31 okt 2015 23:39 #10 +1

    Hej jag tycker att du borde resa till Frankrike och se hur det är så du gör dej en idee om hur det är ???? i Paris är det inte särskilt rolig men prova södra Frankrike det är mycket bättre värmare enda romantik och har så finna stränder. Folk är som din man sa men inte när man har lärt sej känna dessa folk, asså svenska är direkt trevlig med nya folk men franska tar lite distans och sen man känner dem så är dem väldigt trevligt tycker jag det är det som gör att Frankrike är så speciellt och det finns hur många bageri i södra och även bättre för dem har mer traditionelt bageri så det blir mer mysigt <3 hoppas det hjälper...

    . Melissa.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll