Min son gjorde inte det i början utan det kom efter några år. Visar sig främst när han går i strumplästen. Han gjorde en del övningar för det när han var i 6-7 års åldern, främst var det att gå baklänges, då sätter man ner hela foten automatiskt. Nu för tiden märks det på hans dagsform om han går mer på tå eller inte.
Jag vill inte skrämma upp dig eller på något sätt säga att det är "något" med ditt barn men troligtvis så kommer min sons tågång från att han har ADHD och Atypisk Autism. Det är vanligare med tågång bland personer med NPF men det är inte alls någon kriterier. Så det är fullt normalt med att gå på tå utan att ha någon typ av NPF.
Det finns nog flera anledningar till varför man går på tå, jag känner bara till förklaringen som brukas ge till varför de med NPF tenderar går på tå. Troligtvis har det med nervsignalerna och den stimuli som hela foten utsätts för. Det blir helt enkelt för mycket intryck att sätta ner hela foten. Det är inget "allvarligt" problem att gå på tå i sig sjävl men om man gör det hela tiden och hela livet kan man kanske få problem, för korta hälsenor, ledproblem i form av belastningsskador. Så man ska alltid kolla upp det, och om man kan göra något åt det.
Fast din dotter är ju relativt ung än så hon har nog inte hunnit upptäcka att hon kan gå på hela foten än bara 
