varför spricker man?

L

Det finns anledningar man inte kan styra över, som t ex om de måste använda sugklocka eller om barnet ligger lite konstigt. Sedan finns det också sådant man kan påverka, och det viktigaste då är nog att man inte ska krysta för tidigt. Man kan få krystvärkar innan man är helt öppen, och då gäller det att inte bara instinktivt krysta allt man kan. Ha munnen öppen och flämta som en hund ungefär, så hinner barnmorskan kolla om det är OK att börja krysta.

Jag har läst och hört ifrån vänninor som nyligen fött, att det är otroligt viktigt att lyssna på barnmorskan, och är man rädd för att de inte ska vara tillräckligt tydliga, lägg till det i förlossningsbrevet så kanske de är lite extra tydliga när det gäller den biten.

sen har jag en nära vän som verkligen spruckit hela vägen för att förlossningen gick så himla snabbt och de fick använda sugklocka, men hon sa att det inte kändes någonting när det väl hände och att det läkt jättesnabbt!

när har du bf?   

Jag sprack hela vägen. I mitt fall var den en kombination av att bebisen kom med armen först, plus att jag hade hemorojder vilket gjorde att det blev svullet, och då spricker man lättare. När jag tänker tillbaka nu i efterhand upplevde jag även att jag krystade utan krystvärkar. Öppningsskedet gick snabbt så dom hann inte få på någon ctg, bm sa bara "nu kan du testa att krysta om du vill", jag ville ju ha ut barnet så jag krystade bara på för kung och fosterland. Så mitt råd är att inte bara lyssna på BM, lyssna även på kroppen och berätta för BM hur det känns.

Har precis föttbarn och kan rekommendera weledas Perineum Massage Oil- en förberedande intimolja som används för att massera mellangården i underlivet för att förebygga sprickor vid förlossningen. Min bm förespråkade också Användning av olja i förebyggande syfte. Man börjar fr v34. Jag sydde bara två stygn :)

Jag tror det handlar mycket om hur kroppen fysiskt är skapt så att säga. Vissa får svåra förlossningar, andra lätta. Vissa saker kan man påverka men mycket inte. Jag har haft två relativt  lätta förlossningar. Jag har inte förberett på något särskilt sätt förutom att, som tidigare sagt, varit noga med att vara påläst om förloppet och lyssna på BM.....eller rättare sagt lyssnat på den egna kroppen. När det väl är dags att krysta så kan man inte hindra det. Kommer det inte av sig själv utan man bara känner att man vill.....ja, då är det för tidigt .

Sprack inget alls med första barnet. Jag sprack aningens med andra, fick sy två sygn för att det var precis vid urinröret. Andra förlossningen gick med ljusets hastighet .

Jag tror inte på något vis att det är min egen förtjänst att jag har haft två lätta förlossningar. Jag är bara tacksam över att ha en kropp som är väldigt samarbetsvillig i dessa sammanhang.   

Jag tror inte heller att det finns något man kan göra. Det gäller att ha tur.. Jag hade en väldigt svår förlossning, fick krysta i 5 timmar, utan krystvärkar, dottern hade dessutom armen bredvid sitt huvud OCH hon kom till slut ut med hjälp av en sugklocka. Men trots det behövde jag inga stygn, hade bara lite små sprickor i blygdläpparna. 

Det måste ju ha en del med hastigheten att göra? Tränger barnet ner och ut långsamt så hinner slidan töja sig mer. Går det snabbt så är risken större?

Fast nu säger jag emot mig själv på en gång! Jag har fött tre snabba bebisar med ett par stygn efter varje vara. Men ja ja... En teori i alla fall.

Har jättemycket med barnmorskan att göra, är barnmorskans jobb att se till att den som föder spricker så lite som möjligt. Man ska inte krysta för tidigt och inte heller för mycket på en gång. Barnmorskan kan också förhindra sprickor om hon håller för med händerna på ett visst sätt, finns en finsk metod som vissa använder. Beror också på vilken ställning man föder i, liggandes på sidan är den ställning som man spricker minst i enligt undersökningar.Om man inte får krysta fast det känns som att man vill så ska man andas, när man krystar håller man andan. Om man inte får krysta hjälper det också att ställa sig på alla fyra.

Jag går emot strömmen här och säger lyssna till KROPPEN framför barnmorskan!
Barnmorskan kan se att du har en värk men hon kan inte veta om du känner krystimpulsen! Ta bara i när du känner att du inte kan stå emot! Genom oforcerad krystning minskar man risken för bristningar! 

Gör så här: när krystvärkarna kommer, vänta med att ta i... vänta... vänta.... tills du inte längre kan stå emot, då trycker du på! Ta bara i när du känner denna impuls och låt kroppen och vävnaderna vila däremellan, även om du har lite värk kvar! En annan viktig sak är att vara avslappnad i underlivet! Att ta i när musklerna är spända ökar risken för att spricka. Be din partner/bm/doula hjälpa dig att slappna av och under krystningen!!! Andas och syresätt vävnaderna! Får de syrebrist spricker de lättare! 

Skulle det vara så att det är bråttom att få ut barnet finns det en vits med forcerad krystning (att ta i även när man inte har krystkänsla) men i övrigt är det absolut bästa att låta kroppen styra!

Lycka till!  

Instrumentell förlossning, att barnet inte ligger i normalläge och EDA är några faktorer som ökar risken för bristningar. Jag har haft en förlossning som var extremt lätt, barnet låg åt rätt håll, jag tog ingen kemisk smärtlindring och inga instrument eller yttre press behövdes. Att lyssna på kroppen, ha en van barnmorska och undvika sådant som kan hindra den normala processen gör att man löper mindre risk att brista.

Jag sprack inget men däremot så gjorde bm ett klipp.Hade hon inte gjort det så hade jag säkert spruckit.Min pojk var ju rätt stor,5030g. Fick sy 8 stygn tror jag det var.

Jag har fött två barn, första var de tvungna att "klippa fram" då han behövde komma ut fort. Den förlossningen tog allt som allt 24h och krystningen var 1h lång.
Andra barnet kom ut på ca 4,5h, jag födde med endast ackpunktur så lustgasen gjorde mig illamående (den var annars bästa vännen under första). Hon kom i vänstervänt läge, och jag krystade som en idiot fast barnmorskan bad mig vänta, vänta, vänta.
Fick sy fler stygn med andra, men kunde inte hålla mig från att trycka på eftersom kroppen tvingade krystimpuls på krystimpuls. Vet inte hur lång krystningsfasen var där, någon minut?  

Så jag tror på att man måste försöka hålla sig kall och lyssna på BM, hon ser ju vad som händer mellan benen och själv agerar man på känslor.  

jaha intressant vad ni har skrivit..ironiskt att jag skrev ts eftersom jag brast jättemycket...eller jättemycket och jättemycket, inte hela vägen, men vaginalt båda sidorna och bara yttersta hudlagret i mellangården , men 7 veckor senare verkar det ha läkt fint. här var det nog sugklockans fel >< men hade krystvärkar i 4 timmar men fick inte krysta, till slut pallade jag inte och ville ha det så, så jag får nog skylla mig själv. men var jobbigt första veckorna, kunde inte sitta riktigt!

Hade krystvärkar i 12 minuter, sen var bebisen ute. Sprack rätt mycket, han föddes med armen först också. Fick väldigt starka krystvärkar och kunde inte hålla emot. Hörde inte heller vad BM sa och jag sa att jag inte hörde deras instruktioner men då blev de sura och sa att jag visst gjorde det. Men ut kom han iaf, 3935 gram. Det tråkiga var att ingen sa att jag sprack eller hur mycket och jag fick heller ingen bedövning när de sydde ihop mig..

Man har ju olika lång mellangård också. Har man typ 2 cm mellangård så är ju risken att man spricker mycket större än om man har längre mellangård. Ålder, hastighet vid framfödandet, sugklocka, syntocinondropp, arm bredvid kinden, huvudets storlek, ställning vid framfödandet, och slutligen bm handlag då-  vilket ju bara är EN faktor!