Hur får man en medgörligare unge?

Vår dotter är äldre men med henne funkar det bra att få välja mellan två saker.

Jag tror du får sänka dina krav betydligt om ni öht ska få en hållbar vardag. Först och främst är det inte katastrof att någon gång ha en innedag, allra helst när du faktiskt har en nyfödd hemma! Barn dör inte av att ta det lugnt, de behöver inte 100% stimulering. Om du hade kunnat nöja dig med det själv, skulle du säkert ha kunnat ta den här dagen med pippi och choklad som återhämtning istället för att som nu bli stressad över just det faktum att ni tar det lugnt.

Det är svårt att säga utifrån det lilla du berättar, men jag får intrycket att sonen har en stark vilja som ni inte riktigt valt/orkat att möta.
Man ska givetvis välja sina strider, men man måste även uppfostra.
För att din vardag ska fungera måste han börja göra lite mer saker själv, när han börjar på dagis kommer han dessutom förväntas kunna äta själv och även klä på sig själv i viss utsträckning.
Försök att göra det till en lek. "Tror du att du kan få på dig den här tröjan lika fort som jag kan klä på lillasyster den här tröjan?"

Entusiasm kanske är för mycket begärt av en tvååring, men viss samarbetsvilja kan man sikta mot

ja tycker iaf de funkar bäst med så lite val som öjligt, nu ska vi klä på oss jacka och gå ut, inte fråga om jackan.. nu ska vi äta. visst kan dom få välja så saker, som film eller så.. men raka besked som man ser till sker när man säger de, tex om ni måste till bvc, så säger du, nu ska vi ta på jacka och skor.  och böst är ju även om du kan säga nån minut innan, att snart ska vi klä på oss jacka och skor..

Angående hans negativa inställning till saker kan jag säga att jag vet hur det är. Vår dotter är sk "high need" och har väldigt svårt med "övergångar". Dvs även om hon vet att det är skitkul att gå ut, eller att dra till bibblan, eller att åka och hälsa på någon, eller börja en aktivitet osv osv, så blir det nästan alltid gnäll och jobbigt ändå. Det är otroligt svårt att undvika det. Då ska både hon och jag vara på det absolut bästa topphumöret som är möjligt. Och det sker som du säkert själv känner inte särskilt ofta... jag har inte några direkta tips för att få detta bättre, kanske handlar det om en spegling av din egen negativa inställning? Eller så är det bara hans personlighet som spelar in. Det som fungerar rätt bra för oss är att förbereda lite innan. Jag säger till att nu ska vi gå ut om en liten stund, jag vill att du avslutar det du gör osv. Räkna med tid och undvik att det blir stressigt. I synnerhet nu när du har två. Försök att vara så positiv som möjligt. Påminn honom om att "minns du att du tyckte det var jätteroligt sist när vi kom dit" osv. Försök skapa positiva associationer istället för att gnäll och bråk ska hamna i fokus. Jag vet att det är jobbigt. Ibland orkar man inte själv. Men försök. Så kommer det bli lättare.

Jag vet inte hur ni bor men många gånger räcker det med att bara gå ut och vara utomhus en stund. Ni behöver inte vara så ambitiösa att ni åker till biblioteket eller ÖF varje gång och liknande. Dock låter det som att din egen stress och din egen inställning förvärrar saken, och det kanske kan vara bra att prata med någon om det innan det blommar ut i full depression.

Jag kanske inte har så höga krav som jag ger sken av. Jag tycker själv inte att jag är en stressad person men iaf en gång varannan dag behöver jag verkligen komma ut och sträcka på kroppen, andas frisk luft och se lite folkmyller. Självklart är en dag med Pippi och choklad inget negativt, men jag märker ju att både sonen och jag har roligare om vi tex går och tittar i blomrabatterna ute. Långt ifrån krav på 100% stimulans. Vi arbetar på att bli ännu bättre på att förbereda och förvarna att om en stund ska vi gå ut osv. Jag har känt att sonen är för liten att ges många val, kanske har jag fel. Men när vi tex vill gå till bibblan 400 m bort så kan han skrika Nej! och inte vilja klä på sig strumpor osv som är minimum för att gå ut. Då vill vi inte tvinga på honom det med våld. Svårt att veta vad som är bäst. Han kan absolut äta själv, men när han vill bli matad, då har vi inte sett det i sig som ett problem även om det är en liten del av vad som tar energi. Han är en fin kille, intelligent och snäll. MEN han är för liten för att förstå konsekvenser och tidsbegreop. Och jag vill samtidugt inte vara en tyrann som tvingar honom till mer än nödvändigt, även om det är sådant som jag tror skulle göra honom gott. Kanske beror konflikten på att min far var tyrann och min mor för slapp när det kom till regler. I det stora hela är det nog så att vi i många situationer inte vet när vi ska gå emot hans vilja och när vi ska låta honom bestämma. Och vi vet inte hur vi ska hantera när han tex ylar och gnäller och det driver oss till vansinne till slut. Nu framstår jag som både hispig och dum, kanske.

Enkla val som tex röd eller blå jacka och sen lite tävlan kan göra suden

Jag tror som flera redan skrivit att du ger han för många val och vägar, han fixar det inte.
Sluta fråga "ska vi?"
Säg "Nu ska vi! " i stället.
Inga val, inte den eller den jackan," utan här är din jacka"
Han är två år och även om ett visst mått av slappardagar med pyjamas hela dagen är mysigt ( så har vi med) så behöver man som du själv också skriver annat också.
Sluta gör massa förberedelser innan, kanske trissar det liksom upp honom. kanske är det bättra att bara göra något spontant när DU känner för det utan att fråga honom.
Och sluta mata honom i knät; han är två år och kan absolut äta själv. Sen behöver han inte ha noblepris i bordsskick, men äta själv klarar han säkert!
Att det tar en timme att natta ett barn är kanske inget ovanligt, men har man fler barn kan det självklart bli ohållbart.
Om det inte fungerar längre så är det dax att skapa nya trygga rutiner med att somna själv...eller så har ni såna kvällsrutiner ett tag till.kanske alla lägger sig samtidigt och somnar i hop. periodvis kan det fungera även om jag själv inte skulle vilja ha mina kvällar så.

Och när han blir sur och skriker, säg bara " näha då får väl du ch pappa vara hemma då så går jag och lillasyster till lekparken"
Inga stora hot, inga stora ord utan bara en konsekvens om man inte vill med.
Skriker han nej jag vill med- vilket de flesta barn brukar göra då.
ja men sätt på dig kläderna nu och sluta skrik då så går vi tillsammans och har trevligt.

Det kommer säkert bli bättre och enklare också för er i sommar, livet med småbarn är oftast smidigare då vädret är soligt och i alla fall varmt.
Och även om problemet funnits innan lillasyster kom, så tror jag säkert det kan ha förvärrats efter och som du säger så är din ork i alla fall mindre.
Och vem vet, kanske är det dax att göra något åt lilleman ändå, han kan såklart inte styra hela familjen. DEt är ditt och pappans jobb