Vi har adopterat från Slovakien och där var det de slovakiska myndigheterna som matchade barn och föräldrar. Exakt vad de baserade sin matchning vet jag inte, men stor vikt verkade läggas på de svar man gav i ett väldigt ingående frågeformulär som maan fick skicka in tillsammans med ansökan.
Vad kul att det blev Slovakien även för er! Ja, det är just det formuläret jag menar... Hjemska frågor och så många!!! Hemska därför att vi ibland inte förstod om det var kuggfrågor eller inte och så var det otroligt svårt att på en skala från typ ett till fem (minns inte exakt eftersom det var fyra år sedan vi fyllde i det) motivera sina värderingar, önskemål och förväntningar på barnet. Frågorna gällde vilka typ av s/n man var villig att ''acceptera'' men inte bara rent generellt utan väldigt ingående, särskilt på det psykiska planet. Vilken ev sorts trauma som barnet kunde tänkas ha gått igenom etc. Och även lite mer märkliga frågor, i våra ögon, där man fiick ta ställning till kön, begåvning, specialintressen som barnet kanske hade, etnisk bakgrund osv. Ja, jag tror nog att de utgått från formuläret, i alla fall till viss del, men det är svårt att säga eftersom vi där det var möjligt var så neutrala det bara gick. Men exempelvis kryssade vi i att vi kunde tänka oss prematura barn och det visade sig våra barn vara. Om det sen var en ren slump vet jag inte och jag vet heller inte hur de skulle ha matchat om vi tex önskat ett barn som var musikaliskt eller konstnärligt lagt, vilket vi inte gjorde. Det som var svårast, förutom de här moraliska aspekterna på vissa frågor, var att det inte var ja eller nej som man skulle svara utan från absolut inte till absolut, däremellan fanns det som sagt ett antal steg på skalan. Lycka till med allt nu!!!
Glömde att nämna att vi talat med andra par som svarat lite snävare än vad vi gjort i formuläret och de har nog fått vänta längre än vad vi gjorde, så kanske beror det just på det här medd matchningen. Eller så är det en ren tillfällighet. Finns ju även de som väntat kortare tid än oss (nio månader från det att vi skickade in ansökan till BFA tills dess att vi fick BB). Hör även till saken att vi hade syskonmedgivande och just under den period när vår ansökan fanns i Slovakien var det stor efterfrågan på par med syskonmedgivande.
Vi skickade in vår ansökan till BFA i juni 2008 och fick BB i mars 2009. Men pga semester låg vår ansökan och väntade hos Centralmyndigheten ända tills i september innan de var tillbaka och godkände den...gissa om vi var otåliga!
Nej, det var inte alls lätt utan snarare ångestframkallande att svara på den sortens frågor. Svårt att veta vad de egentligen är ute efter. Och vissa frågor är så svåra att ta ställning till överhuvudtaget, minns att vi på vissa av dem kryssade över rutorna där man skulle kryssa i på skalan från absolut inte till absolut, och skrev något i stil med spelar ingen roll.
Lite lustigt (men bara en ren slump) är att vår dotter verkar dela min konstnärliga ådra... Hon är inte bara intressserad av att måla, rita och skapa utan hon är otroligt duktig på det här med färg och form och har liksom en inre känsla. En slump men kul, då vi delar intresssen och numera även arbetshörna... Fast detta skriver jag inte för att jag menar att jag tror att de utgått från mina hobbies när de matchade oss, utan bara som lite kuriosa.