Hej!
Jag fick själv en dödfödd flicka i juli förra året. Hon dog i min mage dagen före bf.
Alla som hörde av sig, på vilket sätt det än var, kändes väldigt skönt tycker jag. Man är i det läget så chockad och förvirrad, att be om hjälp själv kan vara svårt, mycket bättre när omgivningen tar initiativ och de som gjorde det för oss när det var som allra värst, de glömmer vi aldrig!!
Sen om man skickar ett kort, blommor, lagar mat eller vad som helst har mindre betydelse. Det som jag tyckte var skönt, var att känna att folk tänkte på oss, att de sörjde med oss och särskilt betydelsefullt var och är det fortfarande med dem som inte slutar höra av sig för att det gått ett tag. Behovet av att prata är jättestort och att få visa bilder på sitt lilla barn. Var inte rädd för att fråga, dina frågor kan inte göra förlusten värre för din vän, tvärtom så blir man glad när någon nämner ens barn vid namn och ställer frågor om allt som rör barnet och sorgen.
Det enda som kan bli fel egentligen är när man inte pratar alls, som om det hemska skulle försvinna för att man inte nämner det med ord. Tänk också på att inte försöka släta över eller förminska deras sorg och förlust, om man inte vet vad man ska säga så räcker det väldigt bra med att man bara lyssnar och/eller ger en kram. (Via brev eller kort då om ni inte träffas...)
Säg inget i stil med: Vilken tur att du redan har barn (om de har barn sedan innan) eller att du förstår hur det känns (om du inte själv har mist ett barn). Låt sorgen få ta plats, och vill du trösta så säg hellre bara att "Jag tänker på er" eller något liknande.
Eftersom ni inte känner varandra så väl så kan jag tänka mig att ett kort eller en blomma kan vara nog så fint att få, bara en liten vink om att du tänker på henne, det betyder mer än man tror!!
Önskar att ingen mer någonsin skulle behöva gå igenom detta, du är fin som tänker på din vän i detta läge!
