Bortskämd, klängig eller självständig?

Har sju barn...  Äldsta är nästan 20.. yngsta fyller snart 1..  Alla har blivit burna och fått sova i min säng när det velat det... Jag har aldrig låtit dom gråta, utan svarat på deras rop när de var små...

Alla sju barnen somnar i sina egna sängar och sover där hela nätterna..  Dom är självständiga och duktiga...  Minsta tjejen är inte så stor än så hon brukar komma över i vår säng vid 6 på morgonen ungefär..  De andra barnen gör det aldrig.

Så..  Alternativ ett är det jag kört med och enligt mig det enda rätta. Jag blir sjukt irriterad när en del föräldrar babblar om att deras veckor gamla (eller månader för den delen) bebisar mår bra av att tränas i att bli lite mer självständiga.....   Tröttsamt och okunnigt..

Fast att vara självständig betyder inte att man gillar att vara ensam...  Att din son vill ha är nära beror nog på att han är förstabarn (och kanske tom ensambarn). Min store pojke var ensambarn tills han var 9 och har kunde inte alls sysselsätta sig på samma sätt som hans småsyskon kunnat...