Vär flicka i magen lever inte

Jag känner att jag vill skriva ut det. Hon är min flicka, min dotter... Även om jag aldrig kommer att få träffa henne levande känner jag att det är mitt barn, jag är mamma till henne. Känns fel och fult att mörka om det, som om hon inte existerat öht.

Men är rädd att folk ska tycka att det är fel eller makabert att skriva ut sånt här på fb. Känns lite tabu, jag vet inte.