Vär flicka i magen lever inte

Du kan väl berätta för vänner och familj när du träffar dem? Eller när du pratar med dem i telefon?

Allt behöver ju inte hamna på fb. Det känns som fel forum i det här fallet men du ska göra som du känner är bäst. Ett råd till dig är att kanske vänta några dagar med att skriva på fb om du bestämmer dig för att göra det. Så att du inte handlar i affekt.

Beklagar förlusten TS

Beklagar eran förlust! Det är fruktansvärt när det händer sånna saker! :( Självklart ska du inte mörka det som hänt men känns inte riktigt som fb är rätt ställe för det. Tror att det kan bli ännu jobbigare för mig om du skriver ut det där. Folk är väldigt duktiga på att snacka och tror inte att någon i längden orkar med de där sorgsna tycka synd om blickarna och tisslandet och tasslandet bakom ryggen. Folk vet sällan vad de ska säga i svåra lägen som denna så risken finns att du inte får det stöd som du förmodligen hoppas på att få på fb. Jag skulle om jag vore du...berätta det för mina närmaste. Kanske skriva ut det i en blogg om jag hade någon, viset det kommer ju fram till omvärlden även via den men det känns inte lika olustigt som att skriva ut det på fb där (för de flesta) inte ens hälften kan kallas för ens vänner. Ta hand om er! Styrkekramar i mängder!

För dig skulle det ju självklart stå! Ursäkta! Telefonen ändrar orden själv.

Beklagar verkligen!! Vi förlorade vår pojk i magen 27/1 va i vecka 16 . Så jag vet hur det känns, ;( nu är vi gravida igen, går in i vecka 8 i morgon så de tog sig snabbt igen, men man är ju livrädd nu att det ska sluta illa :-/ .. Beklagar igen,

Jag är så ledsen för din skull för att er dotter inte fick stanna hos er! Du är hennes mamma och hon är ditt barn oavsett vad någon annan anser och jag tycker att du ska berätta detta till alla som du vill att ska veta om detta, som kan fungera som stöd åt er i denna svåra situation. Sådant här ska man inte bära ensam. Ni har förlorat ert barn och det är en tragedi för er. Inget som ska döljas eller glömmas bort utan prata och prata.....

Min dotter dog i magen på mig också i samma vecka för snart fem år sedan. Jag tänker ännu på henne och minns henne som min underbara och älskade flicka.

Många kramar till dig 

Beklagar er förlust, det är verkligen sorgligt med sena missfall när man just vant sig vid tanken och tror att riskstadiet är över.

Ta hand om er och försök vara starka, ni får försöka igen när detta väl är över.

Nu vet jag inte hur TS känner det men jag blev väldigt sårad när någon benämnde mitt barn som ett missfall. Det är ett älskat barn, en son eller dotter man förlorat, som man bärt i sin mage och som man föder fram och får hålla i sin famn. Älska det och känna glädje och stolthet mitt i sorgen, över det underbara lilla barn man har i sin famn trots att det inte lever. När jag hör ordet missfall känns det som att människor tar bort rätten för mig att sörja det barn jag har förlorat som just mitt barn. Nu tror jag inte du menade något illa men ville ändå kommentera det.