Ni som behållt oplanerad trea, trots mannen tvekade?

Vi har fått både ett tredje och ett fjärde barn trots att mannen var minst sagt tveksam. Men han var ju precis lika delaktig som jag i att det BLEV oplanerade barn, så jag känner/kände egentligen inte så mycket att det var jag som drev igenom det hela. Jag bara vägrade abort och anpassade mig, jo jag blev glad väldigt fort också. Jag tyckte inte det var så jobbigt under graviditeten, för han var ju inte illvillig och dessutom kunde han inte låta bli att vara lite stolt också - stolt över att han gjort mig med barn och stolt över att jag ville ha barnet, hans barn lika mycket ju. När barnen varit födda har min man varit överlycklig och så tacksam att jag ändå stod på mig.

En väninna som till slut gick med på abort av trean gick det sämre för. Hennes känslor för mannen bara dog (var hon inte beredd på) och det blev skilsmässa.

Känn efter ordentligt. Det här är inte bara en liten olägenhet, det är ett barn på väg. Hur många känner du som ångrar de barn de har? Har man två kan man lika gärna ha tre.