Ni som behållt oplanerad trea, trots mannen tvekade?

Sitter i precis samma sits. Det började med att jag blev helt oplanerat gravid i oktober förra året men det slutade tyvärr i MA i v11 och då hade man börjat vänja sig vid tanken på tre barn och allt vad det innebad. Efter kände jag att jag vill nog ha tre barn och vi försökte i 4 månader och nu är jag gravid. Nu är det så att både jag och min man tvekar och beslutet ligger helt i mina händer. Jag har panik och ångest varje kväll över detta och känner ingen glädje. Jag mår illa nästan hela dagarna och orkar inte ta hand om varken hem eller barn så det sätter ju sig på psyket också. Och jag vet att jag måste ta ett beslut och hålla mig till det men jag kan bara inte. Hade någon i min närhet gjort en sån här sak så vet jag att jag hade dömt personen, man ville ju faktiskt ha ett till barn men det hjälper tyvärr inte mig själv nu när jag mår så uselt. Nu var jag inte till någon hjälp alls för dig TS jag ville bara skriva av mig lite..Du är inte ensam, hoppas vi kommer fram till ett beslut som blir bäst för alla.

Jag tror du sätter huvudet på spiken här:

"Kommer det bli så att jag omedvetet tar ett större ansvar, tar på mig allt för jag känner att beslutet var mitt, inte hans önskan. Hur kommer det påverka vårt liv tillsammans?"

Nu har jag bara ett barn, men precis som du så blev jag oplanerat gravid. Mannen sa att inte ville ha barnet men skulle stötta mig. Men då det till sist var jag som valde att vi skulle bli föräldrar så har jag också tagit nästan allt ansvar för barnet. Pappan älskar barnet, men han känner nog inte att han har samma skyldighet att ta hand om barnet då det inte var han som "ville ha" barn.

Jag vet ju att det är fel, men inuti så känner jag ändå att det är mitt ansvar nu när jag valde att sätta vår dotter till världen. Min man får allt det fina. Kärlek till och från ett barn. Men utan det jobbiga ansvaret. Men vi lever ihop och jag älskar honom. Ett syskon blir det bara då HAN vill och då kommer jag att kräva att han tar mer ansvar för barnen.

Hur har det gått för er TS? Vi tog beslutet att göra abort så idag blir det medicinsk abort, blandade känslor men dock skönt att man tog ett beslut iaf. Paniken och ångesten försvann när man väl tagit ett beslut.  Man har fått lära sig den hårda vägen men vet iaf nu att vi funkar jättebra som 4 i familjen och kommer att förbli så. Nästa månad gör vi vår första familjeresa  till Paris och det är något jag nu längtar efter. Sköt om dig och hoppas ni kommit fram till ett beslut som känns rätt för er. Kram