Ni som behållt oplanerad trea, trots mannen tvekade?

Jag tycker du ska lyssna på din man, inte nödvändigtvis välja det beslutet men verkligen lyssna. Ni är två som har ansvaret för att det blev såhär och två som borde fatta beslutet , tillsammans. 

Jag förstår varför tanken på en abort känns hemskt, men jag tycker du ska iaf överväga och inte bara skriva av det helt. Lek med tanken: han vill verkligen inte ha  fler barn och har aldrig velat, ni har redan två barn och verkar vara en väl fungerande familj fram tills nu. Och för varje historia om en man som älskat sitt barn när de väl kom, finns det en historia om en man som känt sig överkörd, fått sin livsbana bestämd åt sig utan delaktighet, och som i längden inte klarat av förhållandet efter det. Att män älskar barnen när de väl kommer känns som en allt för vanlig myt som gör att kvinnor skaffar barn i falska förhoppningar. Visst händer det men det stör mig att folk bara antar att det kommer bli så och sedan blir de förvånade när mannen visar ointresse. Eller när de älskar barnet men inte längre sin partner. 

Det absolut bästa är ju om ni kan enas om beslutet, och om inte så försök bena ut vilka konsekvenser som båda alternativ kan ge och vilket som är bäst för dig. Och trots min pessimist ovan så hoppas jag ni kan enas om att behålla barnet, och att båda vill det, för ett barn förtjänar att vara önskat av båda föräldrarna.