Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?

Jag tog endast ett vuxenansvar och skapade en egen relation som var helt utanför föräldraskap. Nu var de betydligt äldre, jag hade inte satt mig i den sitsen att bo ihop med en som hade förskolebarn.
Nej, det var inte synd om sambons barn, de hade två mycket kompetenta  föräldrar som skötte föräldrarskapet så fick de mig, som var en extravuxen som de hade kul med.

Att dela på ansvaret hemma innebär inte millimeterrättvisa, utan att man hjälps åt med det som man behöver. Min sambo behövde inte någon hjälp med att vara förälder, jag tror faktiskt att han hade blivit både ledsen och känt sig överkörd om jag traskade in på detta område

Vad stod det någonstans, vad kul det är med folk som läser in andra ord i meningar.

Men i de allra flesta fall så finns det en förälder till som är närvarande, speciellt i de fall där barnen bor vv, då behöver inte barnet en förälder till.

Knepigt det där med barn till skilda föräldrar, de verkar ha ett pådyvlat behov av fler föräldrar (själv tror jag att de flesta barn tycker det räcker med två föräldrar, kommer man bra överens med föräldrarnas partner så brukar det räcka för det flesta)

Låt barnet och den andra vuxna skapa sin egen relation på deras villkor, så brukar det lösa sig till det bästa.   

Man kan ge och ta inom många områden, men som jag skrev innan, skulle jag tassa in på min sambos föräldrarområde så skulle det inte bli populärt (och sambons ex hade nog också blivit skogstokig). 
Nu hade en man med små barn inte ens varit aktuellt, för jag insåg även som barnlös att små barn har ett större behov på ett annat sätt av sina föräldrar än äldre barn och en man i en sådan situation var inte det minsta intressant. 

Jag är säker på att orsaken till att jag och sambons barn alltid har haft en bra relation är för att jag inte var en till förälder, vi plockade russinen ur kakan från båda håll. Perfekt för oss alla.

Sedan har man alltid ett vuxenansvar, jag kunde också bli arg på sambons barn, om det fanns en orsak till detta. Men uppfostran, skola och annat det fixade föräldrarna alldels perfekt utan en tredje part.

Men jag har nu börjat förstå att min sambos barn har haft tur, de hade två föräldrar som ville vara föräldrar och inte skyfflade över det ansvaret på någon annan.      

Fast detta är inget som du kan begära, som förälder har du alltid rätt att vara tjänsteledig från arbetet för vård av sjukt barn, men är du inte vårdnadshavare så kan arbetsgivaren neka detta.

Nu hade jag inte den typen av arbete, hade min sambo och hans ex velat haft en extra barnflicka, då hade han inte valt en kvinna som arbetade mer än heltid och en massa tjänsteresor. Om man som så säger, jag var inte ens i det läget att vara en extraförälder, för jag var en kvinna som arbetade väldigt mycket och arbetade mer än sambon (även som småbarnsmamma)

Men jag hoppas att du inte bestämmer på vilket sätt hon skall vara en tillgång. Jag är bergsäker (snarare jag vet) att min sambos ex ser mig som en tillgång i barnens liv, trots att jag inte tagit ett föräldraransvar (kanske tom just därför).

Jag är en tillgång, för att jag (det dröjde några år, vi skyndade långsamt) jag och sambons barn har fått lära känna varandra i lugn och ro, skapa våra egna band och ingen har känt sig tvungen att ha någon speciell relation. Man kan gilla barnen utan att vara en extraförälder.  

Och den tryggheten kommer inte över en natt, utan det behövs tid för båda den vuxna och barnet för att känna tryggheten. Sedan finns det vissa indvider, män som kvinnor, som barn dras till, jag har några sådana vänner, de är verkligen barnmänniskor, sedan finns det sådana som jag, som inte är barnmänniska, utan det krävs så mycket mer för att jag skall känna mig bekväm.

Min sambos ex är en riktig barnmänniska, det klickade mellan vårt gemensamma och henne direkt. Jag kunde utan att vara det minsta orolig låta henne ta hand om mitt barn när det krisade (det hände några gånger att jag i samband med handlingen hämtade barnen hos henne och jag kunde ha glömt något, då fick mitt barn vara kvar där, på hennes önskan, under tiden jag kompletterade det hela)

Jodå, jag hämtade barnen ofta, men det var något som jag och sambon kom överens om att det passade bäst vid de tillfällena, handlade han, så hämtade han barnen, handlade jag, så hämtade jag barnen. Men fortfarande så var ansvaret för överlämnandet mellan honom och hans ex. 

Så nog ställde jag upp, men togs aldrig för given.     

Jag hade katt när vi blev sambos, dessutom brukade jag ta mammas hund, ja, det var helt och hållet mitt ansvar. Visst kunde sambo hoppa in, men inget som jag tog för givet.