Anonym

Äldre 26 Apr 19:44

97 svar

Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?

Cecese skrev 2012-04-26 19:35:31 följande:

Jo det är klart att det är lite annan situation. Men om mitt ex inleder en ny seriös relation i framtiden där dom flyttar ihop så kommer inte jag ta illa upp om den nya kvinnan hjälper till och ta hand om barnen på hans tid. Jag kommer inte ta illa upp om hon hämtar/lämnar på dagis, är hemma med barnen om dom är sjuka osv.

Men kommer du erbjuda henne gemensam vårdnad om era barn ifall de sedan skiljer sig?

Kommer du gilla om barnen älskar henne lika mycket som dig och kallar henne mamma

Kommer du låta henne vara med på kvartsamtal och ta barnet till vårdcentralen?

Anonym

Äldre 27 Apr 00:14

#37

Min sambo (pappan) tar det största ansvaret kring barnen.
Visst hjälps vi åt med vissa grejer och jag ställer upp om det krisar, men det är han som har huvudansvaret.
Jag är en extra vuxen för barnen och ställer upp på dem när de behöver/vill,
men jag beter mig inte som att jag är en extra förälder, de har redan två till det...

Anonym

Äldre 27 Apr 07:23

#38

Cecese skrev 2012-04-26 20:01:44 följande:

Gemensamvårdnad får hon såklart inte men har hon varit med i barnens liv under flera år och det tar slut mellan pappan och henne så hoppas jag att hon kommer att finnas kvar i barnens liv i någon form iaf.

Jag kommer inte att ha något emot om barnen kommer att älska henne. Tar väl emot om dom kallar henne bara mamma men då kan man kanske få dom att kalla hennen mamma xxxxx dvs lägga till hennes namn.

Ja hon kommer att få vara med på samtal i skola och på dagis samt om barnen är sjuka på pappans tid så är det väl självklart att hon kan föra dom till läkare.

Alltså det här handlar ju inte om när förhållandet är nytt utan om det verkligen är seriöst, dom lever ihop och delar en vardag.

Det var generöst! Biomamman till min bonusdotter vill att jag ska lämna lägenheten när hennes pappa (min sambo) ordnar barnkalas för henne (hon vill låtsas att jag inte finns).

Min styvdotter vill kalla mig "mamma" och hennes mamma blev så arg så jorden skälvde

Jag får inte komma på något dagisfirande trots att dottern vill etc etc.

Så här har vi det, många styvmammor. fy fan

Anonym

Äldre 27 Apr 09:19

#44

Jag och min sambo delar på allt med barn och ekonomi, funkar bäst för oss.

Jag lämnar om jag börjar senare och hämtar om jag slutar tidigare. Han nattar och jag tar mornar.
Vi har bägge barn från tidigare förhållanden som vi har vv, samma veckor.
Skulle aldrig göra skillnad fysiskt på våra barn, sen vad man känner i hjärtat är en annan sak. Mina sitter ju där vad som än händer medans hans vippar lite fram och tillbaka beroende på gnäll och trams. Inget jag visar, alla får gonatt pussar och mys. Faktiskt väldigt skönt för det känns bäst i hjärtat att dom accepterar vår situation, har bara bott tillsammans i 2,5 år.

Anonym

Äldre 27 Apr 13:13

#47

Jenny 993 skrev 2012-04-26 20:50:59 följande:

jag har inte sagt att jag bestämmer men det e min åsikt, å då e det jag som har bonusbarn

en väldigt dominant åsikt måste jag säga. Varför kan du inte vara lite mer tolerant mot olika sätt att leva?

Anonym

Äldre 27 Apr 13:14

#48

Cecese skrev 2012-04-27 07:50:20 följande:

Nej vad tråkigt och synd att barnen hamnar i kläm :(
Generöst och generöst, vet inte om det är det. För barnens skull så vill jag gärna ha en bra relation till bonusmamman. Blir så mycket lättare om alla vuxna kan komma överens. Kan ju även tillägga att det här gäller om det är en seriös relation och inte om det är någon pappan bara dejtat någon månad.

Du har vettiga åsikter tycker jag. Synd att inte fler är som du

Anonym

Äldre 27 Apr 15:15

#50

Tar inget ansvar alls, det enda jag gör är att tvätta och laga mat till alla. Hans barn är hans bekymmer. Är det extremt nödvändigt med tex hämtning gör jag det. Men i första hand är det biomamman som får ta barnet

Anonym

Äldre 29 Apr 15:59

#63

Zara10 skrev 2012-04-29 10:01:49 följande:

Sa jag att jag inte klarar av dom ? Nä , det skulle jag göra men känns onödigt att byta jobb då vi jobbar skift när jag har en man som kan o VILL ta ansvaret ! Eller behöva ha nattis för att jag jobbar kvällar o nätter när han ändå är hemma !

Fast även om man ändå är hemma så behöver man inte vara barnpassare om man inte vill. Vi jobbar oxå skift i olika form och jag är ibland ledig måndag till torsdag, men sambons barn får ändå vara gå sambons tider på fritids. Dessa dagar är min helg och då vill jag inte binda upp mig och ha tider att passa bara för min sambo har barn.

Anonym

Äldre 29 Apr 19:01

#65

Jag och min man har varit tillsammans i 5 år. Vi träffades när min son var 2½ år.
Efter ett tag lät jag pojkarna va hemma själva en liten stund för att ge dom lite egentid för att kunna lära känna varandra bättre medan jag va och handlade. Min man hade inga barn sen innan så jag lät allt växa fram på honom då det var så nytt för honom. Idag är dom som far och son, trotts att min son inte bott heltid hos oss under så lång tid så kallar han min man för pappa i mellanåt. Jag vet inte själv hur det känns att komma in i en relation där den andre har barn, men jag tycker man ska ta den tiden man behöver och inte känna någon tvång till något.
Utgå lite ifrån hur ni vill att er relation ska se ut?
Samarbete ger er alla mer tid tillsammans, och backa upp varandra. Även om det inte är era barn så är ni ju en familj, och en familj vill man ju i allra flest fall ska hålla ihop. Det är så lätt att man blir utpetat om man inte får delta eller vill. Och lever man tillsammans så lever man ju på samma vilkor!? Men som sagt allt tar sin tid och det gäller bara att känna efter...

Anonym

Äldre 30 Apr 13:47

#71

Anonym (kunde varit jag) skrev 2012-04-30 12:55:13 följande:

Oj.... ja det är svårt att hänga med i tonåringars alla känslostormar. Man får bara försöka ha överseende, tänka att det nog ändå är allra värst för dem själva - och påminna sig själv om att det går över, att det nog ska bli bra. Hoppas det inte var någon fara med er gemensamma och att bonus lugnar ner sig....

Vår dotter/bonusdotter har börjat röka hasch, och det är förstås oroväckande. "Vanlig" tonårstrots går ju oftast över, men riskerar man att sätta sig i ett missbruk är det ju strax lite värre. Biomamman är också väldigt mycket känslomänniska och aviserar med jämna mellanrum att nu orkar hon inte mer, nu ska bonus bo hos oss. Sen lugnar det ner sig, och så återgår allt till det normala (där hon kanske är hos oss max 10% av tiden), tills nästa gång det strular och de bråkar, och så får vi veta att NU ska det minsann ändras på saker och ting, och så vidare....

Jag tror det är bra att ha som gemensam strategi just att man ger bonusföräldern "lov" att hålla en viss distans och ta paus från det hela ibland. Som bioförälder kan man ju inte det på samma sätt, men har man en partner som kan tanka lite energi då och då och därigenom orkar vara ett bättre stöd så går det förhoppningsvis lättare att komma igenom....

usch (ang haschet). Upplys henne om att haschrökning ökar risken för att utveckla schizofreni. En gammal pojkvän till mig rökte jättemycket hasch när vi var tonåringar. Han propagerade alltid för hur farligt det var och vägrade sluta trots mina vädjanden. Han utvecklade schizofreni. Idag kan han inte ens ha ett jobb. Han har förstört sitt liv.

Anonym

Äldre 30 Apr 13:48

#72

Anonym skrev 2012-04-30 13:47:06 följande:

usch (ang haschet). Upplys henne om att haschrökning ökar risken för att utveckla schizofreni. En gammal pojkvän till mig rökte jättemycket hasch när vi var tonåringar. Han propagerade alltid för hur farligt det var och vägrade sluta trots mina vädjanden. Han utvecklade schizofreni. Idag kan han inte ens ha ett jobb. Han har förstört sitt liv.

ofarligt menade jag så klart

Anonym

Äldre 1 May 12:31

#79

Jag går inte ens ut med andras hundar.

Anonym

Äldre 2 May 10:37

#84

Zara10 skrev 2012-05-01 21:53:16 följande:

Inte om hunden är din sambos heller ? :)

Om jag ändå var på väg ut för att springa eller gå på promenad skulle nog hunden kunna få följa med ifall sambon frågade.
Men den hunden sköter sig själv, han brukar inte ens ha koppel på honom då vi bor ensligt i skogen så den mest rantar omkring själv och behöver inte passas upp, han håller sig i närheten hela tiden utan att behöva tjata.

Hade det däremot varit en koppelhund så nej, jag hade troligen inte gått ut med den.
Om man har köpt en hund får man väl förstå att man behöver gå ut med den?

Samma med om man skaffar barn, som förälder får man ta hand om sina barn utan att lämna över sitt ansvar till någon annan.

Anonym

Äldre 2 May 11:45

#86

The bad seed skrev 2012-05-02 10:30:57 följande:

Nu är inte jag anonym som skrev det om hunden, men om jag skulle tänka att min sambo hade en hund...
Alltså jag kunde nog luftat den då och då OM jag själv kände för en morgonrunda. Ville gett den mat om min sambo någon dag hade glömt det osv.
Men det hade ju inte varit för att min sambo hade hund jag hade blivit ihop med honom! Mer på trots av att det.
Var inte hunden jag ville varit ute efter liksom.
Men även om jag inte är så glad i hundar, ville jag inte låtit han gå för att han hade hund så länge han hade tagit hand om den.

Precis. Och om sambon börjat kräva att jag skulle ta hand om hans hund, så hade jag protesterat. Eftersom det är hans hund är det fritt val för mig om jag vill hjälpa till eller inte

Anonym

Äldre 3 May 09:16

#87

Anonym (sambons flickvän) skrev 2012-05-02 10:51:12 följande:

Ett barn har en mamma och en pappa (förhoppningsvis) och att printa in det här med bonusmamma/bonuspappa tycker jag är lite onödigt. Man är sitt namn, pappas/mammas flickvän/pojkvän,sambo eller vad man nu är. Jag är tillsammans med en man som har en fyraårig dotter som jag självklart hjälper till med när det behövs och för att jag vill. Vill jag inte så förstår han. Men vi kallar inte mig bonusmamma. Inte ens mig och sambon emellan. Hans exfru däremot har verkligen printat in att hennes nya är bonuspappa och jag tycker det är onödigt. Barnet har redan en pappa. Visst kan man dela ansvar men du behöver inte ha den titeln. Och jag tror att den faktiskt sårar i vissa fall när barnet kommer och titulerar personen i fråga som bonuspappa. Jag vet att hon skulle bli galen om vi sa att jag var bonusmamma. Och vad gäller hämta/lämna på dagis. Det vill hon inte att jag eller någon annan än min sambo gör, men i hennes fall får hennes sambo, mamma och ja de flesta hämta. Förstår inte grejen. Men iallafall. Alla är vi olika när det gäller att ta ansvar och hjälpa till och man ska väl vara lite i skuggan av föräldern till barnet. Vill man så hjälper man till, men tycker att man ska skippa att titulera sig.

Här är det bonusen själv som kallar mig för bonusmamma, de gånger hon ska förklara för sina vänner om vem jag är. Men det är inget som jag egentligen vill ha som titel, utan jag är pappas sambo. Men barnen får kalla mig vad de känner för så länge de vill de själva. Exet däremot hjärntvättade barnen under yngre år med att de skulle kalla hennes sambo för PAPPA och deras riktiga pappa vid namn. Kan säga att min sambo blev väldigt ledsen, men fick ju ta och förklara för barnen att han ska de kalla pappa och exets sambo för bonuspappa.

Sen hur mycket jag hjälper till varierar, men hjälpte till mer tidigare, kände dock att man lätt blev tagen förgiven och fick sällan uppskattning från barnen när man hjälpte dem med diverse grejer. Så jag hjälper endast till med hemmet och dylikt......och när pappan för tillfället inte är i närheten så de endast har mig att komma till.

Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?

INNEHÅLL