vilka papper kräver ryssland?

Brukar stå en hel del på byråernas hemsidor. Jag minns knappt alla papper för två år sedan. Men det var sjukt många intyg från läkare, psykolog, arbetsgivare, bostad, polis, skattemyndigheter etc Var noga med stavningar, stämplar, datum och underskrifter. De slår ner på minsta lilla. Det mest irriterande var de där läkarintygen/psykologen etc eftersom vi ändå var tvungna att att träffa 8 olika "specialister" i Moskva. Särskilt som läkaren och psykologen i Sverige var seriösa och gjorde riktiga utredningar till skillnad mot 5-minutersdiagnoserna de gjorde på löpande band i Moskva. Eftersom det sedan tog två veckor för lång tid innan vi fick åka dit igen så hade intygen slutat att gälla så vi fick göra om allt igen (och betala på nytt). Men så är det i Ryssland. MEN det var det värt nu då vi har vår son här! Lycka till.

Ryssarna vill alltid ha så många stämplar som möjligt - eftersom de själva alltid stämplar alla officiella papper. Det är bara att be alla sätta en företagsstämpel vid underskriften. Inga konstigheter. Papprena varar nog olika länge. Våra första ryska läkarintyg varade väl tre månader och vi kom tillbaka dit två veckor för sent. Ibland misstänker jag nästan att de drog ut på domstolstiden för att vi skulle spendera mer pengar i landet men jag vet att jag blev nojjig pga irritation. Det tog ju bara extra tid och var dyrt. En läkare frågade om jag varit på mammografi (i min ålder brukar man ju kallas automatiskt men min kommun var sena) och när jag dumt nog ärligt sa nej så kollade hon direkt mina bröst och hittade en knöl. Hon höll på stjälpa hela adoptionen för att hon inte ville skriva på intyget. Det var tolken som stängde in sig med henne i ett rum och snackade skit om svenska vården (oansvariga), mig (korkad som inte kollat mig) och samtidigt bönat för sonens bättre liv (eftersom jag givetvis skulle kolla upp mig hemma nu när jag fått en duktig rysk läkares diagnos och skulle hinna stoppa adoptionen om jag var döende)... Jag fick intyget, kollade mig här hemma och fick veta att det var en ofarlig fettknöl Maken fick veta att han hade högt blodtryck, ljugit för läkarna och hade en dålig svensk läkare (som om vi hade familjeläkare i Sverige) för att hans puls gick upp när läkaren frågade om han ljög... vi var båda friska som nötkärnor! Maken kollade också upp sig när vi kom hem och blev utskrattad här... Men tolken var suverän och snackade oss igenom systemet. Jag avundas inte de som försöker adoptera utan adoptionsbyrån/tolks hjälp... Man måste kunna landet för att snacka sig fram i byråkratin. Vi följde troget vår tolks alla råd och kom hem ett par dagar tidigare än beräknat.

Äsch mammografin var inte intressant en av gångerna och den andra blev det intressant för att den läkaren kommit på något som svenska vården inte "gjort rätt"... Slappna av, följ adoptionsbyråns rekommendationer och inse att allt löser sig även om man är nära förtvivlans brant emellanåt...

Tolken fixade vår adoptionsbyrå. Hon lotsade oss runt i både byråkratin, språket och bra boende i lägenhet. Jag gillade henne inte personligen men uppskattade hennes erfarenhet av systemet!