Dystymi

Hihi anonym (låg) menar du att jag ska först skaffa barn.
Mmm, men vissa dagar är ju så hemska. Fast jag borde nog klara mig. Tror jag..

Anonym (låg)
Haha så fel det kan bli. ber om ursäkt för att jag tog åt mig.

Hur mår alla här då? *kramar om*

Anonym (Trötter)

Skönt att höra att du ändå är på väg åt helt rätt håll, även om det ibland som du säger går lite neråt. Men så är det ju, alla dagar är ju inte bra. Bara att hålla tummen på att man lära sig mer och mer med tiden för att klara av vardagen och allt som tillkommer, men även sig själv. Håller tummen för dig! Kanske hjälper vädret upp det för dig? (om nu erat väder är något att hurra över) Jag brukar piggna till lite av solen själv så.

Själv är jag inte så bra, visst jag har lärt mig själv att se livet på andra vis än jag gjorde för kanske till och med ett par månader sen, men jag har såna enorma svakor ibland att det skrämmer mig. Ska förhoppnginsvis snart orka ta mig till en läkare som jag hoppas vill hjälpa mig att undersöka om detta är vad jag lider av. & vad man då kan göra åt det. Äter just nu atarax 1 tabl. (25mg) till kvällen, det är ångestdämpande medel. Visst hjälper det massor men jag känner att jag kanske skulle behöva även på dagtid då ångesten verkligen kan slå sig fast och bli till förlamningskänsla. Så har jag tur så får jag hjälp. Vill inte själv i alla fall experimentera då jag inte vet hur jag kommer reagera på det. (även om jag vissa dagar inte skulle bry mig om det hände mig något)
Riktigt jobbigt. Hoppas att jag kommer ur detta innan det tar över bara.

Jag
Fyller snart 20 år
Är barnlös men vill gärna skaffa barn snart. (om jag klarar av det)
Studerar, men orkar inte just nu. (sjukskrivningen gick ut i söndags den 19) Hoppas på lite längre sjukskrivning, men ska snart försöka jobba lite.
Så jag kommer bort från skolbänken.
Bor i lägenhet med min sambo och våra djur.
Så nu har jag skrivit lite om mig. Bara att fråga om det skulle vara något mera ni undrar över som inte är allt för avslöjande och krävande att svara på.

Anonym (trötter)
Va kul att höra att du känner dig så bra idag. Det glädjer mig även om jag inte känner dig eller så.

Ja jag ska försöka få en läkartid och fråga om det inte är okej om jag tar på dagtid också vid behov. Visst har det hjälpt mig mycket, men det är som värst på dagen nu då jag enbart ska ta dessa vid säng gående. Och jag vill ju kunna utan problem ta mig ut på dagarna också.! Hoppas att läkaren jag får också är villig att hjälpa mig kolla om jag kan "lida" av detta. Då jag sen kan få bättre hjälp. Vill må bra, vill kunna leva. Men just nu är det så skrämmande och jobbigt vissa dagar. Är så enormt trött och orkar inget just nu. Vill bara kunna få vila upp mig, ta nyta krafter från någonstans. Och sen ge mig ut i världen igen. Men får jag inte ladda upp baterierna så kommer det inte gå vägen. Det som i alla fall är skönt att jag får inte lika djupa "förlamnihngar" nu än jag fick förr. Men jag har lång väg att vandra än.

Ta hand om dig nu.
p.s. är så himla glad över att du startade denna tråd! TACK! d.s.

Åh jag håller verkligen med. Jag har enormt svårt för relationer, och att behålla kompisar. Men har inte förstått det tidigare. Utan att jag haft en tendens till att alltid hamna i vänskaps trubbel, mycket jobbigt.
Men när åren gått och jag mått ännu värre så har även relationerna varit väldigt svåra. Har för inte allt för länge sen brutit med en DÅ god vän.
Jag skäms över hur elak och brutal jag kan vara, men jag märkte det inte ens själv. Usch, men det är bra att man kan här få prata av sig iaf. Kram på er

TS
Inte så himla bra alla dagar. Vill bara slita mig själv i stycken, skrika och gråta.. Är helt slut. VIssa dagar mår jag bra och känns som om jag bara överdriver.

Hur är det själv då?

Anonym (låg)

Hoppas verkligen solen coh värmen kommer snart!
Då i alla fall jag mår bättre av den, iaf vissa dagar till och från.
*Kram* Sov gott.

TS
Tack för dina omtänksamma ord. Lite bättre är det, men inte fullt ut. Hoppas läkaren på onsdag kan hjälpa mig..

TS

Jo jag har väldit svårt att ta emot hjälp och jag ska nu till läkaren efter att börjat insett att jag inte klarar av att leva ens med mig själv.. & om inte jag kan leva med mig, hur ska då min sambo kunna göra det?

Jag är så orolig. Pratar även lite i en tråd här om Borderline, är ff inte säker på om det kan vara Dystymi eller Borderline. Båda stämmer in så väl. På sina vis, svårt när det är så olika från gång till gång. & jag känner mig så kluven.
Är livrädd för mig själv. Hoppas att jag inte får ett utbrott på onsdag, men att jag klarar av att stå på mig och få den hjälp jag vill ha och behöver..

TS
TACK!

Anonym (jag)
Jag känner med dig. Finns så många likheter. Rädsla, utmattning, längtan, ängest, konstans trötthet. Men frågan är vad man kan göra? Om man känner sig ensam också så är det ju svårt att ta tag i sig själv. Har du INGEN nära dig som du kan dela med dig som kanske skulle vilja hjälpa dig på fötter igen, eller bara ringa det jobbiga samtalet för att kolla om du har en möjlighet till tex sjukskrivning och medicinks hjälp?

TÄnker på er alla!

Var till doktorn idag, ångrar mig starkt att jag öppnade munnen, skulle bara tagit upp de ev allergiska skälen. Hon var så himla elak när jag tog upp att jag ville ha ökad dos eller ev utredning på varför jag mår som jag gör. Hon sa att om jag inte misstänkte schizofreni så fanns det inget att utreda och ökad dos fick jag absolut inte, utan byte av medicin IGEN! & att jag ville ev ha barn snart var helt opassande då jag inte var värdig att bli mamma nu. För jag äter medicin, känner mig helt krossad av hennes ord. Visst jag förstår hennes poäng, allt är bättre om du mår bättre, har hela framtiden utplanerad och ser till alla luckor som kan komma i tex ekonomi och allt. Men måste hon trycka ner mig för det? Jag ber om hjälp av en anledning. Men nu känner jag mig trasigare, har så ont..
Fick veta att jag också ev nu är alergisk mot mina bebisar (katterna & hunden). & att astman inte alls var borta som jag trott den varit i flera år. Kan mera vara elakare?

Eller har jag kanske inbillat mig att jag mår som jag gör? Handlar det om rätt tänkande. Vet inte mkt nu, bara att jag kan börja gråta när som helst. Grät framför läkaren, har aldrig hänt förr. Varit nära, men dessa tårar gick inte att stoppa..
Är förkrossad och lämnad i mina spilror. Hoppas ni mår bättre!

Tack TS ingen fara, alla har vi bråttom ibland.
Men jag ska nog inte söka någon mera hjälp, orkar inte. Men jag ska nog kunna klara detta själv. Men är det någon här som ätit antidep. när ni blivit gravida eller någon annan medicin?
& vad ska då bm? Behöver lite stöd. Är så rädd att medicinerna ska skada fostret om det kommer något.

Hur mår alla?