vilda barn...
Jag och min man har en dotter(1år) och min mans syster har 2 söner (4 och 6 år). Vi ses ibland på middagar hos deras mor och min svärmor, jag tycker mycket om min mans syster och hans föräldrar men det känns inte bra att åka dit längre eftersom jag upplever att min mans systers pojkar tar över allt och alla måste anpassa sig efter dem.
När dom kommer så skriker dom och gapar, kastar sg på golvet och dunkar och slår högt och lågt. Om vår dotter då sover så är det ju kört. Jag tycker inte det är så konstigt om dom vill busa när dom kommer till sin mormor men felet är ju att ingen säger ifrån. Om vår lilla tös ligger och sover så kanske man kunde vänta sig att de säger till barnen men nej!
En annan gång ligger vår dotter i min famn och sover medans 6 åringen sitter och slår med en trästav i golvet så det ekar i rummet. mamman till pojken säger bara en gång - sluta nu... Ingen gör något. Men när deras barn sover då får man minsan gå på tå.
Den allra jobbigaste situationen är när vi sitter och äter, deras store pojk sitter inte still i en minut utan springer fram och tillbaka ner under bordet kittlar folk under fötterna. Springer ut i köket och hämtar mer sås eller mer mat som han ändå inte äter upp utan vill istället hämta mer av något annat och hans mamma följer med honom varje gång och fyller på tallriken med sås eller något annat som han kommer på att han vill ha men ändå inte äter upp sedan. Han kan komma på att han är bajsnödig mitt i maten och sitta på toa och gapa högt för att få uppmärksamhet och hans föräldrar köper allt han säger.
jag säger inte att det är lätt att fostra barn men lite vett kan man väl ändå begära av en 6 åring? eller? hans föräldrar bara springer efter honom och passar upp på honom hela tiden. Vi tycker detta är jobbigt och vi har försökt säga till min mans mamma när vi varit själva med henne att vi tycker det är jobbigt och vi har frågat henne varför de inte säger till sina barn? Men min mans mamma försvarar sin dotter och säger till oss att det kommer vi minsan få se när våra barn blir större hur det kommer bli. Nu kommer jag fostra mina barn till att sitta still när de äter, det kan jag lova er!
Nu vill jag gärna ha era åsikter om detta, tycker ni vi ska finna oss i detta? Har vi rätt att säga ifrån till deras barn? Eller ska vi bara sitta där titta på? De stör ju oss och våran lilla i maten också liksom...
