Min dotters pappa blev 24 år.

Jag sitter här nu och skriver ifall det finns någon därute som varit med om liknande..Att ert barns pappa inte finns längre..

Min dotter fyller 3 år i Juni, hon bodde ungefär varannan vecka hos sin pappa. Dom hade en väldigt bra relation och dom älskade varandra så otroligt mycket. Den 4 mars 2012 runt kl. 18.00 knackade det på dörren. Det var två män, den ena hade en längre rock, såg nästan ut som Gunvald i Beck. Dom talade om att dom var här angående J. Jag sa högt: Vad har han gjort nu då? Det här är hans dotter och så pekade jag på Nova. "Vi är här för att framföra ett dödsfall av J". Min värld rasade samman! Även fast vi inte var tillsammans så har jag aldrig slutat älska honom. 1 vecka innan han gick bort pratade jag med honom i telefon och sa att jag fortfarande älskade honom och att vi skulle reda ut saker och ting och sen skaffa oss ett biologiskt syskon till Nova. Han vart så glad. Det var bara Nova och jag som existerade i hans liv. Han älskade oss så mycket. 

Novas dagis har varit verkligen räddare i nöden. Dom ringde till sjukhuset och olika ställen för att hitta någon som jag skulle kunna prata med ifall jag ville. Polisen som kom den dagen sa ingenting om vart jag kunde vända mig om jag behövde hjälp. Inte enns slängde dom fram en lapp med ett nummer på.
Jag var med familjen och planerade begravningen, vart han skulle ligga, vilken kyrka. Allt det där som man måste göra. Jag och hans brors fru dekorerade salen där vi hade efterfikat. Det vart så vackert.
Jag sa hela tiden att vi absolut inte skulle titta på honom, när han låg i kistan. Men när vi väl var där och hans brors fru sa till mig att han såg så fridfull ut, han såg inte läskig ut så bestämde jag mig att jag skulle gå in först och titta på honom och sen skulle jag gå in med vår dotter. Nova gick runt kistan, tittade på sin pappa och tittade runt på oss alla. Efter ett tag tog jag henne i famnen och sa: Ska du säga hej då och vinka till pappa? Och då sa hon: Hej då pappa och vinkade. Nu i efterhand är jag väldigt "tacksam" över att hon fick se honom. Jag tror hon förstod mer då, precis som jag förstod mer att han verkligen är död. Efteråt visste hon exakt vad som skulle hända, att pappa skulle ner i ett hål i marken och vi skulle kasta blomma på pappas låda.Sen skulle de vara jord över pappa. Nu när hon pratar om att hon vill gå till pappa så menar hon att hon vill till graven där han ligger. Alla blommor hon ser i affärerna säger hon att det är pappas blomma, och om det är något tänt ljus någonstans säger hon att det är ´pappa ljus´.

När de kommer till min dotter har jag varit så ärlig som möjligt, men på hennes nivå. Jag fick höra att det var väldigt viktigt att använda ordet ´död´ så hon skulle kunna få en egen bild av vad det innebär. Om jag skulle sagt att han var borta så skulle hon tro att han skulle komma tillbaka. Han hade nästan precis kommit hem från sin resa till Chile när han gick bort och när jag pratade om att pappa var i himlen så sa hon att pappa åkte flygplan. Jag ändrade snabbt om mina ord och hur jag skulle förklara allting. Vår dotter är så smart för att vara så liten, hon förstår, på sitt sätt. Hon har flera bilder på honom i sitt rum och ett brukar hon alltid ta med till dagis. Jag tror att det är hennes sätt att bearbeta allt som hänt. Man märker på henne ibland när hon ser ledsen ut att hon saknar sin pappa för när jag frågar är och om hon vill berätta något så säger hon bara: pappa... För någon dag sen satt hon i soffan och såg sådär ledsen ut. Hon sa då till mig att hon också ville ligga i lådan, att hon ville ha en lila låda..Det gör så ONT i mitt hjärta!

En video jag gjorde;


">



Finns det någon här som går igenom liknande? Skulle kännas skönt att kanske utbyta några ord med varandra...   
   
 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-05-09 11:06
Gjorde även en video med en av hans begravningslåtar





:'(