Var det som ni trodde att bli mamma?

Jag blev ärligt talat förvånad över hur lätt jag upplevde det. I synnerhet när andra barnet kom. Alla pratar om tvåbarnschock osv men jag upplevde bara dubbel glädje.

Så jag är förvånad över hur lätt det var och hur sammanväxta jag och sambon blivit när vi skaffat barn. Alla diskussioner vi hade förut om småsaker är ju helt irrelevanta nu och förekommer inte alls.

Men att skaffa barn är påfrestande för förhållandet för många, men vi har klarat oss väldigt bra ifrån sådant.

Det som jag känner är det absolut jobbigast med att ha barn är den mer eller mindre konstanta "oron" man känner över att barnen ska må bra. Som min mamma sa "Skaffa inte barn om du inte vill oroa dig hela livet"

Det är ju inte så att jag går runt med en klump i magen, inte alls. Men när saker kommer upp och när man börjar tänka på mobbing etc så känns det jobbigt att veta att ens barn kanske måste råka ut för orättvisor.

Det enda jag saknar från mitt "förra" liv är att ha friheten att kunna ta en powernap på soffan när man kommer hem från jobbet. Men det är också det enda. Jag lever idag ett mycket rikare liv än vad jag gjorde förr med mer glädje och mer perspektiv på vad som betyder något.