Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

Min mamma lämnade mig i bilen utanför affären när jag var liten (ca 11 år). Jag sitter snällt och väntar och lyssnar på radion. Så ser jag mamma komma ut från affären, öppna bagaget på bilen bredvid och slänga in kassarna där. Sedan går hon tillbaka in i affären med vagnen, och medan hon gör det kommer bilens ägare med sina kassar. Han öppnar bagaget, ställer ner kassarna på marken och kliar sig i huvudet. Och jag sitter där som ett fån och vet inte om jag ska börja asgarva eller gömma mig! Mamma kommer gående, tittar väldigt konstigt på gubben vid bilen, tittar in i bilen (antagligen för att se om jag sitter där) tittar upp, och ser mig sitta och vinka i bilen bredvid. Haha! Piiinsamt morsan..

Hehe, jag kom på en.. Jag, min man Peter och min syster var på affären och handlade. Jag och syrran var sådär lagom trött och fnittrig och gick mest runt och surrade medan min man hade hand om korgen och inköpslistan. Så vi gick där en bit bakom honom och följde efter hylla efter hylla, gång efter gång. Helt plötsligt stannar han vid något vi absolut inte ska ha så jag utbrister "Men vad fan ska han köpa nu då!?" Min syster sneglar på mig och säger "eehh, du vet om att det där inte är Peter va?" jag snurrar runt och bakom mig står min man och undrar vad i all världen vi håller på med.. Ooops. Haha.