Heminsemination

Men det är så jag känner det, vi vet att vi inte kommer kunna bli biologiska föräldrar så donator kommer att komma på tal senare ändå. Men jag känner att tiden är emot oss, jag vill inte bli lastgammal som mamma första gången.

Min make och jag har pratat om detta mycket och han tycker det är bra, han börjar redan planera för NÄR vi är gravida och säger att han längtar jättemycket efter detta! 

detta är inte en bekant till oss och mannen kommer inte kontakta oss senare utan min make skriver på fadersskapspapperen.

Vi kommer inte ha kontakt efter.

Jag tycker inte att det är fel, barnet kommer nog vara det mest älskade barnet i världen känns det som eftersom vi längtat så länge.

Vet inte om sjukvården bryr sig om hur det blev till, dom blir väl glada att dom slipper fortsätta med några insatser.... jag vet inte kanske diskuterar dumt.    

Barnet blir kanske inte till på det sättet man från början hade önskat bli till på men det är efterlängtat och någon som har möjligheten vill hjälpa oss som inte kan få.

Usch,blir snurrigt...hoppas ni fattar! :)         

    

Han är helt på det klara med att han absolut inte vill ha något med det att göra,att det är min make som blir pappa till barnet. min make skriver på papperen som fader och där är det bra. Han har hjälpt andra i många år och det har inte varit några problem. Han ser det som en välgärning att han kan hjälpa andra som inte har möjligheten eftersom att bli förälder är det största som kan hända i livet.
 
 

Såklart får man förklara för barnet när det  blir större. Så dum är jag inte.

     

Pengar har ju en del i det hela att göra. Vi har såklart bra inkomst så att vi kan uppfostra ett barn, där finns inga problem. Men att ta en massa lån är inget vi helst vill göra . Det kostar ju en hel del att göra dessa inseminationer i danmark.

Därför tänker vi prova detta sättet, skulle det inte funka så får vi gå vidare därifrån ...  

Vi har pratat med mannen, och som jag skrev innan så kommer han INTE att vilja ha något umgänge med barnet utan när han har "kommit" så är han klar, det va han mycket noga med att tala om eftersom det kan vara känsligt i sånna här lägen.

Jag tror ju inte att barnet far illa av att ha blivit till på ett lite annorlunda vis. Och vart nånstans står det skrivet att vi ska veta vem den "riktiga" fadern är och barnet inte får veta. Vet vi så kommer ju såklart barnet får veta om han/hon undrar svårare än så är det inte. 

Denna mannen har noggrannt uttryckt att han mer än gärna vill hjälpa barnlösa om han nu får chansen till det eftersom han lyckligtvis har den möjligheten att kunna göra det. Han vill dessutom vara anonym och inte ha kontakt efteråt. Vad är det som är så fel med det. blir det ett barn så kommer det växa upp tillsammans med två människor som älskar henne/honom villkorslöst genom hela livet.

Om det är så fel att försöka på detta viset mot barnet så torde det vara lika fel att göra insemination på klinik.. Barnet som blir till på det viset är ju exakt lika producerat som om det gjordes hemma och det kommer ju inte undra mindre bara för man gjort via klinik. Man kommer ju ha samma förklaring vilken väg man än väljer.

Jag kanske är dum som tänker så, men det är min åsikt.          

Jag litar på hans ord, ska dessutom få prata med ett par som just nu håller på att få hjälp av honom.

För oss känns detta som en chans, en möjlighet.   

Ni som tycker att detta är ett dåligt alternativ, har ni barn själva? Tänkte att det kanske är enklare att förstå hur man tänker om man sitter i samma båt som oss.

Har man egna barn och kanske inte har behövt kämpa så mycket så förstår jag om man tycker det är dumt.
Men har man som vi kämpat i så många många år och så så  är varje erbjudande/möjlighet  värt att pröva. Vem har sagt att det kommer bli ett barn direkt ,det kanske inte alls funkar. Men då har vi prövat iaf.

Jag/vi kommer att ge detta en chans...     

    

Jo, mannen är utredd, han har inga spermier och det finns inga genom biopsi heller. ( han producerar inga spermier)
så vi försöker med detta nu. Litar på denne mannens ord och ska även prata med andra som fått hjälp av honom.

 

Klart man inte kan förutse  vad som händer i framtiden, men ska man gå och fundera på att man ska skilja sig och att allt går illa då behöver man inte skaffa barn eller gifta sig alls.
 Inte biologiska heller (  för dom som kan det) ... för det kan ju gå lika illa där.   Barnen blir ju lidande i vilket fall som helst. 

Läser ofta på Familjeliv och i nästan alla trådar där någon bestämmer sig för att göra ett val utanför normen så blir det en massa påhopp om hur fel det är o.s.v ! Att man är en usel människa för att man gör si eller så.

Är verkligen alla här så bittra? Man börjar ju undra faktiskt. 

I vilket fall som helst så är allt bestämt och klart och blir det ett barn så är det ett mirakel som kommer att komma till oss.

Antar att jag får påhopp för att jag skriver detta med nu.....        
     

     

Jag antar att man reagerar lite mer eftersom man är inne i en jobbig situation. Jag menar inte att vara elak i mina inlägg, klart det är bra att få höra vad andra tycker.

Men jag känner ju lite som så att ett barn blir ju drabbat även om det kommer till på naturlig väg och föräldrarna börjar bråka/skiler sig.  

      

  

klart vi kommer sätta barnet först...varför skulle vi göra det mindre än om det hade blivit till på traditionellt sätt.

Har du barn själv Anonym?