Heminsemination

Tänk på att det är en ganska osäker juridisk sits. Även om han automatiskt blir förälder i och med att ni är gifta, så kan hans föräldraskap upphävas - på ditt eller hans initiativ. Tänk om det blir en infekterad skilsmässa om tio år. Han kan visa att han inte är förälder till barnet, och kan bara försvinna ur era liv utan minsta skyldighet. Du kan visa att han inte är förälder till barnet, och kan utestänga honom totalt ur era liv. När förhållandet är bra och man drömmer om barn och en gemensam framtid är det lätt att säga att så skulle ni minsann aldrig göra, men folk förändras. Saker händer.

Det är klart att man måste fundera över framtiden! Vi gifte oss för att trygga arvsrätten oss emellan och för att säkra den juridiska situationen för vårt barn. Vi har livförsäkringar ifall någon av oss skulle dö plötsligt. Vi har papper på hur vi ska göra med huset vid en eventuell skilsmässa.

För mig är det här så naturligt. Man funderar igenom eventuella problem medan man är vänner, för att slippa öka på konflikten och/eller sorgen i en redan känslig situation.

Fast att åka till Danmark gör väl inte det hela mer juridiskt vattentätt, gör det det? I Sverige får ju mannen skriva på ett papper om att han godkänner inseminationen och tar på sig föräldraskapet - görs det i Danmark? Vi gjorde inte det, i alla fall.

För att vara på den säkra sidan hade jag för det första pratat med en jurist.

Jag tror (utifrån min begränsade erfarenhet) att ni har två val om ni vill göra faderskapet vattentätt och omöjligt att upphäva. Antingen gå genom den svenska sjukvården, eller göra heminsemination/åka till Danmark, dra igång en faderskapsutredning och därefter låta maken adoptera barnet.