Samsovning innan de vuxna vill sova

Mina barn har vants vid ljud från födseln.
Hedda låg i soffan o sov tills jag gick o la mig. Sen när hon var 2 år började vi natta henne i vår säng.

Kan ni inte natta honom i er säng då o sen går ner o se på tv?

I perioder har dottern (som nu är 17 månader) också haft svårt att komma till ro i soffan, då har vi nattat i sängen. Det har gått över efter ett tag och plötsligt har hon somnat i soffan igen. Även ljud har oftast gått bra men i perioder har det stört (särskilt om hon varit övertrött).

TS, jag tror det kommer gå över!

Men när hon somnade innan oss lade vi henne på vår dubbelsäng och sedan la vi en babyvakt bredvid, skruvade upp volymen och så reagerade den när hon började röra på sig/vakna. Då kunde vi snabbt springa in till henne.9

TS
Jag känner igen det där väldigt väl, din son verkar vara lite samma typ som min dotter, som är en fruktansvärt närhetstörstande individ!

Hon kunde INTE sova utan kroppskontakt med mig. När hon blev 4-5 månader gick det inte längre att ha henne sovandes i famnen, dels på grund av extrem känslighet för ljud och rörelser och dels för att hon prompt skulle liggammas till sömns. Hon fick faktiskt oftast vara uppe rätt länge tills jag kunde tänka mig att gå och lägga mig (21.30-22) och hon fick oftast ta en powernap på kvällen för att orka.

Henne kunde man INTE söva i sängen och sen gå därifrån, om jag mot förmodan lyckades smyga därifrån så vaknade hon garanterat inom tio minuter så det var liksom ingen idé.

Vissa barn tror jag helt enkelt inte det bara går att "vänja vid ljud" - vi tassade då verkligen inte på tå kring dottern men hon vande sig aldrig vid vanliga hushållsljud eller ljudet av vår skällande/gnällande/lekande hund. Hon vaknade helt enkelt (och blev ofta ledsen då) och kunde sen hålla sig vaken nästan hur länge som helst, och blev övertrött och skrek och skrek och skrek i timmar innan hon somnade. Alltså försökte man skapa en lugn miljö när hon skulle sova, för allas skull...

I perioder fick jag lägga mig redan vid kl 21 på kvällen, det var rätt jobbigt faktiskt! Jag kunde inte ligga och läsa eller hålla på med datorn då dottern var så känslig, hon skulle helst ligga med tutten i munnen hela tiden och jag fick ligga still, annars vaknade hon.

När hon blev 9-10 månader blev det lite bättre och det gick ibland att lämna henne i vår stora säng med en babyvakt, sen dess har det gått sakta framåt och nu för tiden - hon är 17 månader - sover hon oftast själv någon timme på kvällen, ibland vaknar hon till och man får gå upp och hålla henne sällskap tills hon somnat om ordentligt. Men fortfarande sover hon klistrad vid min kropp hela nätterna.

Kan inte sluta förvånas över alla dessa samsovningstrådar!! Vill barnet sova så tycker jag ni ska natta honom och låta honom vara ifred! Hur länge ska han behöva somna i soffan bara för att ni inte kan släppa honom? Han mår inte dåligt av att sova själv en stund!

Men jösses.
Varför inte komma med ett svar på Ts fråga istället.

För att det är så jag tycker de ska göra! Har inget annat svar än att låta barnet få sova ifred!

Och det gick inte att säga på ett annat sätt? Okej.

Tror nog TS skulle låta barnet sova ifred - grejen är ju att de flesta barn vaknar och sover inte hela natten själva när de är så små. Lite svårt att lämna barnet "i fred" då eller hur?

Alltså jag håller faktiskt med Lolli82 här. Du skriver att ni ville svara på hans behov men problemet här är ju att ni inte gör det just nu. Ni behåller honom där för er egen skull och skriver att ni inte "vill" lägga honom själv innan ni går och lägger er. Det är självklart inte ok, precis som du skriver.

Våra har inte heller kunnat sova i soffan efter att de blivit mer medvetna. Vi började natta dem i sovrummet runt 2-4 månaders ålder, efter det har de bara kunnat sova vid tvn om de varit väldigt, väldigt sjuka eller liknande. Det är väl inget fel med att natta ett barn i en säng?! Det går till överdrift när det blir så här. Helt ok om barnet vill och trivs med att sova i soffan, jag har nära vänner som nattar sina barn i soffan varje kväll, för mig är inte det ett problem om det är vad barnet själv vill! Här handlar det ju om vad du vill och går därmed emot bebisens faktiska behov, att få sova ifred. Och precis så har våra också varit. De har också behövt lugn och ro. Sedan när vi har gått och lagt oss har vi endera lagt oss intill dem eller burit över dem när de har vaknat.

Fast nu var det ju inte alls det som var TS problem. Tvärtom faktiskt, bebisen sov ju hur bra som helst när hon faktiskt såg till att lägga honom i sovrummet! Han sov bra, men sedan kunde hon inte släppa honom och höll sig kvar och låg och läste istället för att gå därifrån. Detta trots att han sov tryggt och skönt och inte vaknade mer. I mina öron ligger problemet solklart hos föräldrarna själva, som de facto inte kan släppa bebisen och låta honom vara ifred när han sover.