Kejsarsnitt vs. vaginal fFL

Vad menar du då ?

Jag har fött med planerat snitt för att flickan låg i säte. Är helnöjd, skulle inte vilja ha det på annat sätt :)

Orsaken till ofrevillig snitt 1 var pågrund av stort barn över 5000g
Sen snitt 2 ovågad ville varken ha snitt eller vaginalt = otrolig rädd och pga stort barn igen. 

De jag har pratat med och läst om här på FL som fött med KS(framförallt akut och urakuta) upplever jag är missnöjda med sina förlossningar, den där känslan att inte fått avsluta, att kroppen svikit osv.

Ja, jag är nöjd att jag klarade av att föda vaginalt. Är livrädd för KS och skulle absolut inte vilja ha det om det inte vore absolut nödvändigt. För MIG är det viktigt att föda mina barn vaginalt, jag skulle bryta ihop jag skulle tvingas till ett KS. För mig var och är att föda vaginalt en upplevelse, en positiv sådan. efter min första förlossning var jag inte pigg men nöjd. Efter andra förlossningen var jag både rätt pigg och nöjd.

Första dottern är född med halvakut snitt! Vattnet gick innan det planerade snittet. (hon låg i säte) Är fruktansvärt missnöjd med det... Var inte vad jag ville, men inte så mycket att välja på. Själva snittet var väl okej o jag fick ha dottern på bröstet medans de sydde ihop mig. Men all smärta efteråt var fruktansvärd! Andra dottern är född vaginalt helt utan smärtlindring. Från första värken tills hon föddes tog det nästan 48 timmar... Jävligt jobbigt, men den finaste upplevelsen jag kan tänka mig... Var verkligen en upplevelse att få upp henne på bröstet... Att man fött barn. Med första känner jag bara att jag fått barn! Men älskar dem lika mycket oavsett! Mina små

Jag har fött vaginalt utan "hjälpmedel" och är nöjd - gånger 2

Även om många blir provocerade så måste jag ändå tillägga att jag har stor skräck inför kejsarsnitt och hade inte varit "nöjd" om jag varit tvingad att föda så. Men i slutänden är det ju ändå barnet som är belöningen och även om det kanske hade blivit ett trauma så hade jag nog kommit över det nu  

Tryckte fel. Vårt var halvakut, men jag skrev planerat. Är dock nöjd.

Jag kan nog också tycka att vara "nöjd" med sin förlossning är ett i-landsproblem av stora mått.
Om du och barnet överlevt utan skador så är det väl bara att vara totalnöjd.

Det är väl rätt självklart att man kan känna sig ledsen efter ett snitt. Ofta har man kämpat länge för att stupa på mållinjen så att säga. Att sen folk säger att man inte fött barn om man har snittats kan säkert också vissa snitt-mammor ta illa upp av. Jag vet inte vad jag tycker om det, jag hade ett segt värkarbete som sträckte sig över flera dygn men jag missade slutklämmen. Hur jämför man det med en person som krystar ut sitt barn vaginalt tre timmar efter första värken? Var min förlossning värre? Eller räknas inte det alls i och med att det avslutades med snitt?

Jag mådde skitdåligt i början för att det blev snitt, för att jag helt uppenbart inte klarade av att föda ut mitt eget barn. Sen kunde jag inte amma heller vilket blev ytterligare ett nederlag (i mina ögon).
Men hade vi inte haft kejsarsnitt hade både jag och min son dött den där dagen i februari så jag kan helt enkelt inte vara missnöjd och jag är inte det heller. Snittet i sig gick helt enligt manualen, jag fick inga komplikationer efteråt och vi båda överlevde!