Kejsarsnitt vs. vaginal fFL

Jag har fött vaginalt med "hjälpmedel" (=sugklocka) och är nöjd

och

Jag har fött med (halv)akut kejsarsnitt och är nöjd.
(Bebis i tvärläge, gick inte att vända rätt, när det blev småbråttom att få ut bebisen p g a minskad fosteraktivitet.)

Jag har fött med ett akut KS och är missnöjd.

Mitt första barn förlöstes med akut snitt. Var hemskt förlopp innan jag blev snittad och själva snittet var faktiskt ännu värre. Trots det ville jag föda med snitt när jag väntade mitt andra barn, var livrädd för en vaginal förlossning. Gick till en aurorabarnmorska och bestämde mig senare för att iaf försöka föda vaginalt. Slutet av förlossningen var oerhört traumatiskt, lång tid efteråt fick jag ångest när jag tänkte på förlossningen.

Idag väntar jag mitt tredje barn och vill utan tvekan föda vaginalt. Trots att det var en otäck upplevelse senast så var det fantastiskt! Går inte att jämföra känslan att få upp min dotter på magen efteråt, jämfört med att ligga på operationsbordet och bara få se på sonen.

Längtar till och med till förlossningen!

Jag har fött med akut snitt och är nöjd.

Jag har också fött vaginalt, en gång med sugklocka och en gång helt utan hjälpmedel, och jag är nöjd med de födslarna med.

Sugklockan var den svåraste förlossningen för mig både vad gäller smärta och återhämtning och den utan hjälpmedel var helt klart den lättaste. Jag hade väldigt bra support och tror att det är därför jag känner mig nöjd med alla mina förlossningar.

Jag har fött båda mina barn vaginalt utan hjälpmedel och är urnöjd med det. Hade inte velat ha det på nåt annat sätt.

1:a Födde vaginalt medhjälp av (Tång-Sax-Sugklockan)
Är rädd av att föda vaginalt fast det var snart 7 år sen .
Är smått sugen men vågar inte
Det var så att man sa aldrig hur det skulle vara att föda vaginalt min bm sa ingenting.
När det väl var dags så visste jag varken ut eller in vad fan jag nu skulle göra.
Visste bara att jag skulle bli mamma för första gången.
Vattnet gick 5 juni värkarna kom 6 juni på morgonen och jag åkte in med kraftiga värkar utan mellan rum.
Hon föddes 7 juni kl 01.47 alltså 24 timmar.
Allvarliga kompliaktioner jag blev typ igångsatt på slutet då mina värkar tog slut kl 01.00 så jag fick MX skit och svimmade och dotterns hjärta gick ner.
Sammtigt åkte hon upp och bm förde in hela sin arm in i MIG  och trog ner henne igen och sammtidigt fick jag ''krysta'' ut henne arm.
När armen var ute så klippte bm mig i vaginan utan att säga till stod bara på jornalen.
Klippte tydligen mig liiiite för mkt.
Dottern kommer ut med akut sugklockan och tången med på köpet med att dra henne ut mer då om man inte skulle göra detta så skulle det bli akutsnitt.
Plötsligen kommer dottern ut och henens axel gick urled.
Hjärtat stannade till och en blå bebbe kommer ut.
Blev sydd 7 styggn vaginalt och 5 styggn anus .

2:a Planeradsnitt utan min vilja men allt var för bm inte gav mig tidigare TUL
vecka 41 fick jag TUL och då vara llt sent.
2 dagare efter planeradsnitt v 41+2 och det gick väl okej .
Men på natten visste man inte om jag skulle överleva
På eftermiddagen började allt och på kväll och nattetiden blev allt bara allvarligare.
Fick inte se sonen på 3 dagar då på 3 dagar låg jag i sängen medvetslös och sondmat.
Slang inne i näsan nere i magsäcken och nerdrågad av morfin och massa skit.

3:a planeradsnitt och något jag ville men ändå inte då jag var rädd för igångsättning rädd för vaginalt rädd för snitt.
Men allt gick bra.                             

Planerat snitt pga säte, varen otroligt positiv och vacker upplevelse.

Upplever ni att det är en genomgående missnöjdhet bland KSmammor?

Jag födde vaginalt med sugklocka och jag är nöjd.

Jag gjorde så att jag läste allt jag kunde om förlossningar, lärde mig termer som sjukvårdspersonalen kunde tänkas använda, läste på om akuta och ur-akuta snitt och om all typ av smärtlindring.

Men jag hade inga förväntningar eller föreställningar. För mig var förlossningen helt enkelt ett nödvändigt ont för att få min son. Sedan fick det gå som det gick, det enda - och jag menar verkligen enda - viktiga var att min son kom till världen och vi båda överlevde. 

Med den inställningen har jag svårt att se hur jag skulle kunna vara "missnöjd" med någonting. Vår son föddes och vi mår båda bra.  

Jag födde min dotter med akutsnitt och är superdupernöjd!
Nästa dotter kommer också med snitt. Vill absolut inte ha det på något annat sätt.