Juni-barnen

Igår den 20/6 kl 22.16 föddes en liten pojke på min namnsdag . Han var 51 cm lång och vägde 4300 gram. Var in på koll till spec mvc för överburenhetskontroll men värkarna hade ju startat lite av sig själv kl sex på morgonen. Nästan inget fostervatten kvar så vi blev kvar och de tog hål på hinnorna och sen j*vlar tog det fart. Var öppen två cm när vi kom på kontroll och sen är jag tydligen inte gjord för att föda vaginalt. Värkarna var jätteinstensiva och täta på en gång men det hände inte så mycket. De kom med Max 2 minuters mellanrum från klockan 14-21 och jag trodde på riktigt att min kropp skulle gå av! 20.10 kommer läkaren och undersöker och jag är öppen 6 cm, har inte hänt någonting alls på två timmar. Läkaren säger då: kämpa på framtill 21.00 och vill du inte mer då så får du ett snitt. Sagt och gjort så kämpade jag på som bara den i ytterligare femtio minuter och när läkaren undersöker igen har jag inte öppnat mig något mer, fortfarande kvar på 6 cm och skriker mig igenom värkarna då varken Eda eller lustgas hjälper speciellt bra! Får också någon gång på em en spruta som ska lugna värkarna, men den funkar Inge heller. På kvällen Får jag bricanyl och värkarna avtar i stort sett på en gång men börjar igen efter tio minuter så jag får mer bricanyl. Egentligen vill de inte ge mer för man blir lite skakig av den. Åker till operation där en jättegullig narkosläkare förklarar att jag kommer få vara vaken, de trodde inte det först, och under tiden han förklarar allt slutar bricanylen att hjälpa och helvetesvärkarna är tillbaka. Ber om mer bricanyl ville jag får och även lustgas så jag kan slappna av. De lägger en ny rygbedövning för att inte riskera något, funkar klockrent! Snittet går väldigt lugnt och stilla eftersom det inte var ngt fel på varken mig eller bebisen. När han kommer ut ser de att han har bajsat i vattnet troligen några dagar tidigare för moderkakan hade tagit åt sig lite gul färg. Sonen mår bra och allt görs klart på operation. Åker tillbaka till förlossningen som en familj och får den älskade grattisbrickan och sen får vi åka ner till bb vid halv tre på natten. Inte många timmars sömn det dygnet och inte heller idag. Är sjukt trött och hög på morfin emellanåt. Har bestämt mig för att stanna några dagar på bb då jag så gärna vill att amningen ska funka innan vi åker hem. Han suger iaf och det verkar gå bra med råmjölken, så nu är det bara att vänta.

OM det skulle bli en till bebis får jag inte föda vaginalt för läkarna och jag kan lova er att det vill jag inte heller. Min kropp verkar funka så att jag får starka, superintensiva och täta värkar men thats it. Värkarna kom med 1,5-2 minuters mellanrum och ibland gick de i varandra.

Men nu är han här, lilla Vincent!

Funderar på detta med hår, Enya har tjockt svart hår å alla säger att hon kommer tappa och skava av de för de gör tydligen alla bebisar med hår (?) men när brukar dom isåfall tappa det? Att lite skavs av de förstår man ju men vadå ramlar allt bara av plötsligt? Sonen hade också hår men absolut inte så mycket å han tappade aldrig nått

Stackars liten. Hoppas inte det är några bekymmer med urinvägarna då. Så tråkigt att han haft det Hoppas han känner sig piggare nu. Annars kontakta sjukvården igen även det känns jobbigt eftersom han precis varit sjuk av det då.

MarieG81: vad fina ni var i tidningen idag :)

Vad mycket era små sover, Olympia är nog vaken tio timmar om dygnet, och äter varannan timme, på kvällen ännu oftare! På natten går det dock ca 4 timmar mellan, skönt det :)