Tvillingar i separationsfasen

Har inga tvilingar med hade en frustrerad son vid 6-8 mån. Han blev sååååå mycket nöjdare när han fick gåstol o kunde åka efter o upptäcka världen på "vuxet" sätt o slapp kravla på golvet. Om du inte har stolar, så testa, de har säkert jättekul med dessa om de är två. Köp begagnade på blocket så kommer du biligare undan. De används ju bara några månader o hinner inte slitas så mycket, men är värt varenda krona.

I övrigt är det väl bara upprepa mantrat "det är en fas - det går över"... :)

Tack för tipset! Vi kanske får testa en sån. Allt för att hålla dem nöjda liksom :) Dessutom är det som du säger, att det är som att de tycker det är trist nere på golvet. Hehe, det där mantrat rullar ständigt i mitt huvud nuförtiden. Jag hoppas särskilt att det ska bli lite lugnare innan sommarn är slut, så jag hinner njuta lite av den. Förra var jag höggravid med twins-inte så njutningsfullt. Hoppas hoppas att den här blir roligare!

Om du inte har något bra bärredskap så skaffa det. Har inte tvillingar men två täta barn. Supersmidigt att "skyffla" upp ett barn på ryggen där han/hon är nöjd och glad över att bäras och närheten, och kunna greja med det andra barnet. Går att bära två i krisfall med. Det har jag gjort. En på mage i sjal, en på rygg .

Mina tvillinkillar är nu nio månader och jag har haft det precis som du skrev. Vi köpte två lära gå-stolar, för att kunna variera lite för dom. Tycker att den tiden är nästan helt förbi nu, visst gnälls det ibland men inte alls som förut.

Nu behöver man inte smyga förbi längre.. fv5w5a

Killarna kan nu ställa sig upp mot det mesta, så gåstolarna har jag fått ställa bort, för de åker iväg lite väl lätt.. fv5w5a

Känner igen mig i det du skriver. Har tvillingar som nu är 16 månader. Tjejen var visserligen väldigt gnällig hela det första året eftersom hon hade reflux men det blev ännu värre just vid 7 - 8 månader. Det var inte tal om att lämna rummet och speciellt tjejen ville vara i famnen precis hela tiden. Inga bärselar i världen, hur ergonomiska de än var, var till nån större hjälp tyvärr eftersom mina aldrig haft ro att sitta stilla någonstans särskilt lång stund. Ärligt talat så tycker jag att det var de jobbigaste månaderna i mitt liv. Det var alltid nån av dem som grät och gnällde och kände mig helt otillräcklig.

Det som hjälpte mig var att försöka lägga så mycket av alla måsten åt sidan och gång på gång intala mig själv att det går över. Jag bodde nästan bokstavligen på golvet i vardagsrummet så att de fritt kunde klättra upp i famnen och jag slapp lyfta så mycket. Gick också långa promenader eftersom de som tur älskade att åka vagn.

För oss lättade det betydligt efter att tvillingarna fyllt ett år. Det var nästan så att den värsta gnälligheten försvann över en natt faktist. Plötsligt kunde jag gå på toa utan att det blev hysteriska utbrott och de började leka allt längre stunder på golvet. Nu leker de tillsammans också och de har börjat hitta på bus tillsammans ibland. Kan ju vara lite jobbigt det också men det är ingenting mot det första året av gnäll.

Försök hålla ut. Det kommer att vända snart hos er också!

Har också 16 månaders och kommer nya faser hela tiden. gåstolar fungerade för en stund, men ena killen lärde sig att klättra ur när han var 7,5-8 månader så den användes inte länge..
men det är tufft, men det kommer kännas lättare igen snart =)

Hej igen och tack för era svar! Jag tror att vi kanske har tagit oss över till andra sidan separationsfasen nu(hoppas hoppas!). I förrgår, på deras 9-månadersdag, var första gången på ungefär hundra år som de var glada och nöjda hela dagen. Pust. Så nu ska jag försöka passa på att njuta samtidigt som jag förväntansfullt inväntar fas nr 7 ;)

Kommer nog komma fruktansvärt många fler faser som är skitjobbiga =) Våra killar har en otrolig vilja nu och får de inte som de vill så visar de det väldigt väl, då är det skrika och sparka dom gör, eller hoppa på golvet av rent raseri.
Men de har precis börjat gå ordentligt nu och blev nöjdare igen i och med det =)
Men som du säger, passa på och njut! Av varje sekund, och försök att inte lägga någon press på dig själv, utan ta det som det kommer. Och ta inte åt dig för att de gråter en skvätt för att du håller på med andra barnet, det kan vi som tvillingföräldrar, eller för den delen flerbarnsföräldrar över lag, inte komma ifrån. Och ju äldre de blir ju bättre kommer de bli på att kunna vänta och förstå att de måste vänta =)