Inlägg från: MalinEddie |Visa alla inlägg
  • MalinEddie

    Arga bebisar och sömnmetoder

    Något man stöter på ofta är föräldrar som försvarar användandet av en CIO-metod med att bebisen skrek av ilska. Anna Wahlgrens forum kryllar av arga bebisar om man ska tro henne själv. Ibland är barnen så små som en månad. De ska lämnas ensamma att skrika för att inga verktyg biter på arga barn. Skaparen av 5-minutersmetoden är av samma åsikt. Barnet är argt för att det inte vill sova och det är därför helt okej att ignorera det. Själv mår jag illa av denna beskrivning av små spädbarn. De är inte arga eller manipulerande! De skriker av en orsak, ett behov. Är det inte föräldrarnas uppgift att ta reda på vad det handlar om och tillfredsställa detta behov? Jag tycker det.
    Jag har funderat mycket på varför det är så viktigt att peka på att barnet var argt när CIO-metoder diskuteras.  Jag tror att man gärna intalar sig att barnet är argt för att göra det lättare för sig själv. Det är ett sätt att lätta samvetet. Ett försvar för att klara av att gå emot sina instinkter. Skaparna är intresserade av att sälja sin metod och att sprida detta synsätt fungerar uppenbarligen.
    Vad har ni för åsikt om detta? Ni som tror att spädbarn skriker av ilska när de utsätts för en CIO-metod får gärna svara på varför det då skulle vara okej att ignorera just denna känsla? Som jag ser det är alla känslor viktiga och barn ska givetvis få hjälp att hantera dessa om de har ett behov av det.

  • Svar på tråden Arga bebisar och sömnmetoder
  • MalinEddie
    Natulcien skrev 2012-05-15 20:35:17 följande:
    Ja, detta tror jag också är orsaken till att man har hittat på fenomenet "arga bebisar". Jag var själv inne på det i en annan tråd. CIO-anhängare vill lätta sitt samvete och intalar sig att bebisen är "arg" för att stå ut med att ignorera skriket.

    Sen begriper jag inte hur de klarar av att intala sig detta, och hur man kan vara så dum/empatilös/grym/korkad/etc att man hanterar en liten bebis på det sättet, men det är ju en annan diskussion...
    Intressant är också att barnet ofta först är ledset men efter kritik eller ifrågasättande var det argt hela tiden. Det händer i stort sett i varje tråd där detta diskuterats som jag har läst. Det är kanske glädjande? Jag vet inte. Någonstans känner de att det var fel för varför skulle de annars ändra sig?
     För att ta Anna Wahlgrens forum som exempel också, där skriver föräldrar om sina ledsna barn och den sorg de känner i hjärtat. Anna Wahlgren och hennes mest frälsta anhängare peppar istället föräldern att barnet just är argt. Efter några svar ändrar föräldern hela sina inställning och ser kallt på sitt barn. Det är nästan en form av hjärntvätt som sker där.
    Att föräldrar använder CIO-metoder tror jag beror på flera saker. Sömnbrist är väl den ursäkt jag har störst förståelse för. Man tänker inte klart. Jag vill tro det i alla fall. Annars tror jag det handlar främst om att man inte vet hur spädbarn fungerar och är tar till sig dessa råd av osäkerhet. Efter det hela "glömmer" man bort hur jobbigt det var. Krävs det inte försvarsmekanismer för att genomföra något likande är något fel.
  • MalinEddie

    Jag hoppas också någon svarar som har använt någon av dessa metoder och ger sin syn på saken.

  • MalinEddie

    Med tanke på Anna Wahlgrens forum och arga barn kommer jag att tänka på en tråd som signatur Melly skapade. Jag uppmärksammar den gärna igen för att den visar så tydligt på vad jag menar och jag vill att det  ska få uppmärksamhet.
    www.familjeliv.se/Forum-3-23/m50524830-50.html

  • MalinEddie
    Wimlan skrev 2012-05-16 02:05:46 följande:
    Mina funderingar hör säkert inte hemma i den här tråden men jag fick sån lust att försöka förstå hur de där metoderna ni pratar om ens KAN fungera... Jag har tre äldre barn, de är idag mellan 25 och 15 år och på den tiden minns jag aldrig några diskussioner om sömnmetoder, utan man nattade barnen tills de somnade helt enkelt. Otaliga timmar har jag sjungit vaggvisor och legat dödens uttråkad bredvid halvsovande barn som halvslumrat och blivit tvärpigga om man ens försökte tänka tanken att försöka resa sig i smyg. Om jag någon gång faktiskt blev tvungen att avbryta nattningen för att ta ett telefonsamtal eller gå på toa eller nåt, så barnet började skrika, är jag tämligen övertygad om att det aldrig skulle sluta förrän jag kom tillbaka igen. Jag undrar ju då hur de här föräldrarna lyckas få barnen att somna skrikande!? Vad är det jag måste ha missuppfattat? Det är ju bara i vissa perioder ungar är såna här svårnattade "tyranner". Det är väl inte hela världen att ställa upp på de där trista sångsessionerna om nu barnen vill ha det så? Jag väntar en liten sladdis nu och faktiskt ser jag fram emot det där igen
    Barnet ger upp till slut och tystnar. Första kvällarna tar det givetvis ofta tid. Efter några dagar gör barnet inga ljud ifrån sig alls och det är därför man menar att det fungerar. Istället för att säga som det är, att barnet ger upp eftersom det inte får respons på sina behov, menar förespråkarna att barnet nu är tryggt i sin säng. Det är väl något man gärna intalar sig precis som att bebisar är arga och inte ledsna.
    Grattis till bebisenGlad
  • MalinEddie
    La Lola skrev 2012-05-16 08:25:34 följande:
    Vad ska man säga.....
    www.familjeliv.se/Forum-4-288/m64934545.html
    Jag kommer undvika den där tråden nu. Sitter nämligen på jobbet och klarar inte av att vara trevlig mot människor efter kommentarer som "vad är det för grymt med den metoden?" känner jag. Det borde vara så självklart. Snart kommer tråden vara full av exempel på vad jag pekar på i TS.
  • MalinEddie
    Wimlan skrev 2012-05-16 10:18:03 följande:
    Allt det där låter ju bara fruktansvärt hemskt men jag fattar ändå inte hur det kan fungera... Om gravt misskötta barn tystnar efter flera månaders försummelse, kan jag föreställa mig detta men barn som i övrigt mår gott, har bra föräldrar som möter deras behov i alla andra sammanhang tystnar, tror jag väl att det måste bero på att barnen tycker det är okej, väl? I vilket fall som helst skulle jag aldrig ens få för mig att prova en sådan "metod".
    På vilket sätt skulle ett barn bli tryggt av att bli ignorerad? På vilket sätt tycker bebisen att det är okej att föräldrarna inte möter dess behov? Jag vill gärna förstå hur du tänker. Jag får känslan av att du tror att spädbarn har utvecklade försvar, samma tidsuppfattning som oss och ser framtiden, inte nuet. Det stämmer ju inte. De är behovsstyrda. Det du skriver ovan är totalt ologiskt och går emot vad man vet om spädbarn. Ingen människa, allra helst ett spädbarn, mår bra av att nekas tröst vid behov.
    Det glädjer mig att du skulle välja bort den typen av metod.
  • MalinEddie
    La Lola skrev 2012-05-16 09:08:03 följande:
    Ja det borde vara så självklart.
    Jag blir också förbaskad. Tur att jag har en massa skoljobb som väntar så slipper jag läsa alla inlägg.
    Gick det bra?GladTyvärr blev jag fast i den där jäkla tråden och är fortfarande.
  • MalinEddie
    asp76 skrev 2012-05-16 21:34:28 följande:
    Det lilla jag har läst i olika trådar på AWs forum gör att man blir mörkrädd. Framförallt är det föräldrarnas attityd till barnen som jag tycker är så hemsk. Barnet blir liksom ett objekt, en "sak" som bara ska lära sig det som föräldrarna tycker att de ska lära sig. Om barnet gör värre och värre saker, vilket förmodligen beror på att de mår dåligt på ett eller annat sätt och blir desperata för att nå fram till föräldrarna så ska de bara ignoreras mer och mer. Men barnen ska bli glada igen på kommando, när föräldrarna bestämt att de ska vara glada. Och de ska ha natt exakt så länge som föräldrarna bestämt att det ska vara natt. Det är ju verkligen helt sjukt att någonsin tro att man kan bestämma över ett annat liv på det viset, även om det handlar om ett litet barn. Och detta j-a tramset om "vargen", bara det borde ju få alla med tillstymmelse till intelligens att dra sig undan denna metod. Jag förstår verkligen hur desperat man kan bli av sömnbrist, har varit det själv, men man måste ju komma ihåg att det är under en så begränsad tid som det är som värst. De första månaderna och sedan under sjukdom och utvecklingsfaser. Det får man ju räkna med när man fått barn. Jag tycker personligen att jag har haft en toppennatt om jag bara behövt vakna till/ upp ur sängen 3-4 gånger Däremot förstår jag verkligen de som vill göra något, när de har barn som kanske även närmare året vaknar x antal gånger i timmen, måste ha bröstet i munnen för att sova etc. Men det måste ju finnas mänskligare sätt.
    Det är otäckt att läsa på Anna Wahlgrens forum. Jag tror att man måste var ganska frälst (i brist på bättre ord) för att känna sig okej med de idéer hon sprider där. Jag har förståelse för att föräldrar provar sig fram och försöker underlätta situationen även innan barnet är 1 år. Det finns flera humana metoder, det finns många knep och det finns läkare som är specialiserade på barn som kan utreda om det finns något fysiskt fel. Jag har inte lika stor förståelse för att 5-minutersmetoden i sin regelrätta form är ett alternativ. Detsamma gäller SHN. Jag förstår dock att man kan bli desperat, känner sig osäker och påverkas av de som säger sig vara bättre vetande som inlägg 9 beskriver.
  • MalinEddie
    La Lola skrev 2012-05-16 22:21:23 följande:
    Det gick så där.....
    Ajdå...ja jag kunde inte låta bli att läsa den.....o sen sitta på fingrarna.
    Berätta gärna för mig hur du gör, La Lola. Så jäkla svårt att inte börja knappa speciellt om man har de dator framför sig en stor del av dagen.
  • MalinEddie
    Wimlan skrev 2012-05-16 23:38:12 följande:
    MalinEddie, jag kan tyvärr inte citera från mobilen, men jag förstår inte varför du ställer frågor till mig om de där metoderna du pratar om. Jag har ju precis förklarat att jag varken har provat eller skulle få för mig att prova dem, att det hela låter både hemskt och obegripligt. Nu hoppas du att jag ska förklara hur jag tänker kring att barn kan bli trygga av att bli ignorerade!? Hur tänker DU?
    Jag ber om ursäkt om jag lät hård. Det var absolut inte min mening. Det jag reagerade på var att du jämförde det med djupt traumatiserade barn och inte förstod varför ett barn som annars får sina behov tillfredsställda men inte då inte skulle tycka att det var okej.
  • MalinEddie
    Wimlan skrev 2012-05-17 00:19:21 följande:
    Va? Jag förstår fortfarande inte vad du vill att jag ska utveckla eller förklara men det JAG menade var bara att om det verkligen är sant att barn somnar tyst och lugnt i sin säng efter ett par kvällar med den här metoden, har jag svårt att tro att ORSAKEN till tystnaden skulle vara att de tystnat pga av att de "gett upp", att de insett att det är meningslöst att uttrycka behov eftersom de ändå bara blir ignorerade och övergivna. Metodens påstådda effektivitet torde ju bero på något annat eftersom det i alla andra sammanhang kräver betydligt grövre försummelse än att ignorera ett barns skrik i fem minuter, för att de ska ge upp och bli helt tysta. Jag utgick från mina egna erfarenheter av att ha nattat mina egna tre barn, och mina 25 år som förälder och 25 år med många andra barnfamiljer i bekantskapskretsen. Min äldste pojke somnade nästan alltid själv, han ville det och älskade sitt eget sällskap den sista vakna halvtimmen på dagen. Detta gjorde han knappast för att han var försummad eller ignorerad. Barn nr två däremot, ville aldrig somna ensam och behövde naturligtvis heller aldrig göra det.
    Först och främst handlar det inte om 5 minuter. Det är 5 minuter gång på gång på gång. Det vanliga är att det tar mellan 30-60 minuter första kvällen. Det enda man ska göra som förälder var femte minut är att gå in , ge noll kroppskontakt och med bestämd ton säga en fras. Detta upprepar man så många dagar det krävs tills barnet är tyst.
    Varför tror du att barnet tystnar till slut efter denna behandling om de inte har gett upp?
    Min son har somnat själv sedan han var 2 månader men vissa undantag för känsliga faser. Det handlar inte om barn som somnar själva nöjda, utan barn som lämnas ensamma med sin gråt.
  • MalinEddie
    Wimlan skrev 2012-05-17 00:45:41 följande:
    Jag undrar varför metoden fungerar, om den nu gör det, för de gånger jag tvingats avbryta nattningen eller inte kommit snabbt till barn som skrikit, så har de ju aldrig tystnat utan blivit jätteledsna och rädda och skrikit etter värre. Jag tror det krävs oerhört grav försummelse innan barn tystnar av den anledningen. Blir de tysta av den där metoden så borde det väl vara för att de fått svar på sin fråga - typ att ja, mamma är i närheten och hon är lugn och glad, alltså kan jag vara trygg och sen kommer vissa ungar på att de trivs med att somna själva. Jag vet ju inte, eftersom jag aldrig provat men visst låter en sådan förklaring rimligare än att de skulle bli lugna av skräck och övergivenhet? Tänk på hur barn är när det gäller t ex godis i affären. Vissa perioder skriker de hela tiden efter sötsaker och leksaker, men är man tydlig och förklarar lugnt att på lördag får du men inte idag, så slutar de ju skrika om godis. De slutar ju inte för att de blivit försummade utan trygga med att mamma håller vad hon lovar, godis får jag på lördag. Nu skulle jag själv aldrig få för mig att sätta gränser gällande närhet och tröst, men det jag menar är att det låter helt orimligt att det ens GÅR att få barn att bete sig som trygga och lugna med hjälp av försummelse.
    Det du pratar om är önskningar. Det jag pratar om är behov. En viss skillnad. Jag är så trött så jag nästan stupar men jag fortsätter gärna diskussionen imorgon. Kan inte säga mycket vettigt nu. Sov gottGlad
  • MalinEddie
    asp76 skrev 2012-05-17 13:10:59 följande:
    CIO betyder "Cry it out", och är om jag förstått det rätt ett samlingsnamn på de metoder som går ut på att låta barnet skrika tills det tröttnar och somnar.
    Viktigt att poängtera är också att barnet ska vara ensamt.
  • MalinEddie

    Jag tänkte puffa ytterligare en gammal tråd.


    Avskyr CIO-metoder.
Svar på tråden Arga bebisar och sömnmetoder