Arga bebisar och sömnmetoder

Det lilla jag har läst i olika trådar på AWs forum gör att man blir mörkrädd. Framförallt är det föräldrarnas attityd till barnen som jag tycker är så hemsk. Barnet blir liksom ett objekt, en "sak" som bara ska lära sig det som föräldrarna tycker att de ska lära sig. Om barnet gör värre och värre saker, vilket förmodligen beror på att de mår dåligt på ett eller annat sätt och blir desperata för att nå fram till föräldrarna så ska de bara ignoreras mer och mer. Men barnen ska bli glada igen på kommando, när föräldrarna bestämt att de ska vara glada. Och de ska ha natt exakt så länge som föräldrarna bestämt att det ska vara natt. Det är ju verkligen helt sjukt att någonsin tro att man kan bestämma över ett annat liv på det viset, även om det handlar om ett litet barn. Och detta j-a tramset om "vargen", bara det borde ju få alla med tillstymmelse till intelligens att dra sig undan denna metod. Jag förstår verkligen hur desperat man kan bli av sömnbrist, har varit det själv, men man måste ju komma ihåg att det är under en så begränsad tid som det är som värst. De första månaderna och sedan under sjukdom och utvecklingsfaser. Det får man ju räkna med när man fått barn. Jag tycker personligen att jag har haft en toppennatt om jag bara behövt vakna till/ upp ur sängen 3-4 gånger Däremot förstår jag verkligen de som vill göra något, när de har barn som kanske även närmare året vaknar x antal gånger i timmen, måste ha bröstet i munnen för att sova etc. Men det måste ju finnas mänskligare sätt.