trotsigt barn

nej han får absolut vara arg. 
Vi är väldigt noga med att när han är arg får han vara det. och man får bli sur på andra osv. det förklarar vi noga.
Hallen får han sitta i när han gör saker han inte får, som att slåss eller göra saker han vet att han inte får.
Vi för väldigt pedagogiskt med att prata känslor osv.
så inget sånt.
Han ska be om ursäkt till den han slagit eller be om ursäkt när han som förut tog ett glas och bara för att kasta sönder.

Mycket tror jag har att göra med att han har ett syskon hemma hos sin mamma och att de mycket uppmärksamhets beteende.
För vi har honom bara en vecka i sträck osv och då får vi kämpa en vecka. men när vi haft honom 2 veckor så sköter han sig utmärkt när han kommer in i våra rutiner.
men undrar om andra gör på andra sett ? så vi slipper vara sura och griniga på varandra i en vecka  :)

sura får alla vara men om jag går och gör något dumt så ber ju jag också om ursäkt. 
Han skriker och blir arg just för att han får sitta i hallen. så får han komma där ifrån när han lugnat ner sig.
Blir han arg på någon av oss bara för att så får han vara det.
Missnjöd och sur lika så .
men just de där med att göra saker bara för att, inte för att han är arg utan bara för att testa och sen göra det 40 gånger fast han inte vet att han får .  

jo sant. 
men vad gör man när man pratat med honom och frågat varför han är arg och varför han gör som han gör.
Ordet Varför förstår han inte ens.
Det är jätte svårt.
Eftersom jag kom in för snart 1 och etthalvt år sen i familjen så är de svårt eftersom ingen har förklarat för honom.
Jag brukar försöka förklara till en början , men han vill verkligen inte förstå.
Hade för ett halvårsen 4 timmars pratande om vad lyssna betyder. Det tog 4 timmar , och nu vet han vad det betyder och vad man gör när man lyssnar.
Inte för att han lyssnar ändå.
Så iaf jag försöker prata mycket och få honom att förstå.
Men vad gör man när han slåss för att han inte får som han vill, kastar grejer på andra utan andledning.
Han tar t o m stryptag på andra barn. 
Man får inte skämmas för barn, men tyvärr kommer den känslan ändå.
Hallen har vi testat nu i ett år efter tips om det.
han förstår bättre varför han får sitta där och att om man gör något får han sitta där. men de tar aldrig slut. 

ska klargöra vissa saker.
Han är 4år om exakt en månad.
Sen finns det något jag avskyr med medlemmarna på den här sidan och det har jag sett i många forumtrådar.
När någon skriver något, så är det ju för att man antagligen vill ha tips eller hjälp eftersom man själv inte vet vad man ska göra.
Känner ni att ni är dem bästa föräldrarna på hela jorden ? som aldrig tagit fel beslut osv ?
Hallen fick vi som tips av våra vänner samt av barnmorskan när han var med vid undersökning av sitt syskon.
Vi tänkte att vi testar det.
Jag har själv upptäckt att det inte funkar och undrar därför om någon har några TIPS , inte bara skriva , sluta med hallen. för det har jag själv redan insett.

Sen tycker jag att ska man svara i en tråd får man gärna läsa allt jag har skrivit.
Som sagt, vi kör mycket prat. Mycket om varför man är arg , varför man valde att slåss, hur saker och ting känns , hur man mår osv.

MEN . Vi sätter honom enbart i hallen när han gör saker han VET att han itne får men gör detta endå.
Som att spotta och slå på andra barn, som att med flit göra sönder eller kasta saker på någon annan.
När man för 700000.e gången sagt till honom att han ska sluta och te.x sparka sönder sina saker eller om han river ut alla sidor i sina sagoböcker.
Era barn må aldrig ställa till med bekymmer , men det enda jag ber om är råd.
Och det är jag trött på när det gäller familjeliv att de är mer personer som är viktigpettrar och slänger en kommentar om vad man gör för fel, men som inet kommer med ett konkret svar !

Tack !
Någon som förstår :)
Jag tackar och tar emot dina tips och ska testa detta.

jag är helt införstådd med vad ni säger , och som sagt jag tar till mig och ska testa era tips.

Har ni några tips på hur man kan få honom att så fort han inte får som han vill sluta slänga sig på golvet ?
Går vi i affären och han frågar om han kan få en godis, så svarar vi att på fredag kan du få köpa den .
Då skriker han nej och slänger sig på golvet i affären och vägrar resa sig upp, när vi då pratat lugnt och förklarat att man kan inte ligga på golvet, fortsätter han och vi lyfter upp och ställer han upp. Han slänger sig återigen.

Detta kan också hända helt utan att någon har sagt något.
Vi kan gå och prata och allt är frid och fröjd, han är glad och sen kan han bara slänga sig på marken eller golvet vart vi än är.
När man ska ta på honom är det nästan värst.

Kan tillägga att de är inget sitta i hallen när han slänger sig ner utan vi försöker faktiskt prata och fråga varför men han bara skriker eller ger ifrån sig ett ''gnällande'' ljud och ligger och sparkar.

Känslan av att vara världens sämsta förälder kommer ju smygande när man ser andra föräldrar i te.x affären eller ute som tittar på mig och undrar varför i hela friden min unge ligger på marken.