trotsigt barn

Men snälla nån. Vi pratar om en 3-åring!! Sluta med time out!

Du beklagar dig över att han inte lyssnar. Lyssnar du på honom? Han är inte fyllda 3 ännu.....du är?

Jag har en 3-åring och en 4-åring och nog har vi konflikter. Det jag reagerade på var dina rätt orimliga förväntningar på ett så litet barn och att ni använde time-out i så stor omfattning.....eller ja, överhuvudtaget.

Små barn har inte erfarenheten eller förmågan att hantera sina egna känslor och impulser i olika situationer. De slåss och spottar inte för att de är elaka utan av frustration och för att de inte har en bättre lösning i stunden. Små barn gör inte som man säger utan som man gör. Man behöver sätta konkreta gränser och verkligen visa på bättre lösningar. Ett barn som slår andra barn behöver man punktmarkera. Man föregår, hindrar, söker ögonkontakt och talar om (tydligt ej argt) att det aldrig är OK att göra illa någon annan. Och beroende på vad som orsakat "våldet" så visar man på ett alternativt handlingssätt. Vill barnet ha en leksak som ett annat barn har, så visar man hur man kan erbjuda byte, vänta på sin tur eller helt enkelt stå ut med att den/det är det andra barnets. Tycker barnet att det andra barnet är för närgånget så lär man honom/henne gå undan etc.

Att använda bestraffning av typen time-out hjälper inte barnet. Barnet får bara veta att han/hon är fel och ska skämmas. Punkt. Det barnet istället behöver som mest i det läget är ju en närvarande vuxen som vägleder......inte bli utesluten för att skämmas. Precis som du säger så vet han att han att det är fel.....han kan bara inte agera utifrån det alla gånger. Och det är helt normalt. Det tar minst 5 år för ett barn att skaffa sig en förståelse för vad som är rätt och fel och att agera utifrån det.

Tips generellt:
- Spottar han, ge honom ett papper så att han torkar upp. Ha inga långa diskussioner, han vet med största sannolikhet redan att han inte ska spotta. Säg bara lugnt och sansat att du vill att han torkar upp och ge honom gott om tid till detta. Tjata inte, håll inte någon pedagogisk föreläsning. Säga bara att du inte vill att han spottar och att du vill att han torkar upp. Rakt upp och ner. Tydligt.
- Använd jag-budskap och tala hellre om vad du vill att han ska göra än att han gör saker fel.
- Kastar han saker, plocka undan dem.
- Slår han/är han på väg att slå någon på lekplatsen, ta honom ur situationen och platsen direkt. Föregå genom punktmarkering. Vet du vad som orsakat hans frustration hjälp honom med hur han kan lösa det istället för att slå det andra barnet.
- Var inte rädd för hans ilska/frustration. Låt honom vara arg och känna det han känner, men hindra honom givetvis från att göra illa någon annan. Helt OK att vara arg och skrika och vråla, men inte att göra illa någon annan. Då hindrar man och talar tydligt om att det inte är OK.

Hans frustration beror på något. Ta det på allvar. För honom är det jätteviktigt och jättelogiskt även om det för oss vuxna inte alltid är det . Vid totalhaveri, ta bara med honom till soffan och ta honom i famnen och fråga om det är jobbigt att vara han just nu. Jag brukar få ett rungande "JA!" till svar av mina i sådana lägen. Och det räcker ofta. Man behöver inte utreda mer, bara bekräfta att man ser och hör och förstår.

Rekommenderar varmt:
Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete
Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv

Och nej, jag är ingen perfekt förälder. Har gjort massor med misstag och lär mig hela tiden. Kommer att göra många, många fler .

Försök att lägga undan alla tankar på vad andra tycker och tänker om dig/er som föräldrar . Fråga honom inte varför han gör som han gör - det vet ni nog redan . Det är för tillfället en strategi han använder för att få vad han vill och att få full uppmärksamhet. Och det är väl en strategi som fungerar, eller hur ?

När mina gör så vid påklädning (vilket de gör titt som tätt då det är kul att leka ) så ger jag dem två alternativ. Jag hjälper gärna till med kläder men då får de sitta ordentligt. Vill de åla runt och kravla omkring så får de ta på sig själva. Blir det ont om tid till slut så tar jag barn i ena handen och kläderna i andra. Det är mycket sällan det har hänt. De vill oftast ha lite hjälp. Att hoppa med och busa aktivt en stund brukar också få dem på andra tankar. Att skoja med situationen.

Ett barn som skriker och kastar sig på golvet i en affär för att han/hon vill ha bär jag ut ur affären. Sedan får han/hon skrika och vråla hur mycket han/hon vill utanför. Viktigt att vara säker på sig själv. Strunta i vad andra tycker för när man gör det så märker barn det på rösten och kroppsspråk för man blir ofta lite oroligare, osäkrare lite hyssjande (ja, du vet nog vad jag menar ). Bli inte arg eller liknande utan tala bara rakt upp och ner att godis är jättegott och det blir det på fredag. Slänger han sig på golvet så upprepa och lyft upp. Slänger han sig på golvet igen så upprepa och bär med dig honom alternativt bär ut honom ur affären om det behövs. Att barn blir arga är inte farligt. Försök inte övertyga honom att han har fel och du rätt. Var bara jätterak med att det blir godis först på fredag. Punkt. Låt honom tycka att du har fel och vara arg och besviken över det .

Bra är också att förbereda innan. Var tydlig med vad ni ska handla innan ni går in i affären och att det är det enda som ska köpas. Börjar han dra mot godishyllan så fånga in, sök ögonkontakt och tala direkt om vad ni kommit överens om och vad som ska handlas idag. "Idag ska vi köpa bananer, mjölk, bröd och köttfärs."

Det finns inga genvägar. Man behöver sätta gränser kring sådant man tycker är viktigt väldigt konkret och tydligt.......och många gånger . Oftast är det inte särskilt frukstsamt att gå in i diskussion eftersom man har olika uppfattning - han vill ha godis, du vill inte att han ska ha godis. Bekräfta det han känner, = godis är gott och du förstår att han vill ha godis, men godis äter vi på helgen. Punkt. Vid andra tillfällen då man inte är mitt uppe i en konflikt kan man prata om varför man inte ska äta godis varje dag och varför ni har bestämt att det är fredagar som gäller etc.

Tycker fortfarande att du ska ta och leta upp Jesper Juuls: Konsten att säga nej med gott samvete. Det är en kort lättläst bok som ger massor med konkreta tips hur man kan tänka och agera med barn i olika åldrar. Det ger ett grundtänk som det är ganska lätt att sedan själv agera utifrån. Vi är ju alla lite olika och väljer olika strider att ta etc. och det är också som det ska.