1-åring som sover illa. Jag börjar bli desperat.

Har  ni provat att ge henne välling.Hon blir kanske lite mättare på de än att bli ammad.Bara ett litet förslag.

Hon brukar få lite välling på kvällen men hon dricker inte mycket. 0.5-1 dl max. Problemet är mest själva insomnandet och att lägga henne i sängen. Oftast ammar jag henne en gång på natten och det är jag ok med, om det bara är amningen. Ibland vaknar hon dock när jag lägger ner henne då med, och så har vi samma visa som jag beskrev i TS. 

Tyvärr kan vi inte samsova. Jag får galet ont i ryggen och sover inte alls då. Det gick första halvåret men nu rör hon sig för mycket i sömnen. 

Lösningen för oss var att ge sonen flaskan (ammade inte när han var 1) tidigare så han inte somnade. Sen satt jag bredvid hans säng tills han somnade. Tog drygt en timma första gången, sen gick det snabbare efter varje gång. Sen när han reste sig upp la jag honom ner igen och sa "bedtime" (vi bor i UK), tills han tillslut somnade. Han har även 3 nallebjörnar i sängen som han leker och gosar med innan han somnar.

Så pröva det! Kan ju vara så att hon inte känner sig trygg i egen säng och inte kan somna om själv, så var det för vår son i alla fall :)

Jag har en dotter som är strax över året. Hennes sömnmönster har ändrats mycket över tiden. Från att bara kunna somna i famnen, till att somna i sängen, till att åter igen behöva vaggas och nu sover hon i sängen igen.

Mitt tips är att ni faktiskt försöker få henne att sova i sin egen säng på kvällen. När det är dags att sova så kan ni gosa lite, amma etc och sen lägger ni ner henne när hon är trött men vaken. Klappa om henne, sjung för henne men plocka inte upp henne. Ställer hon sig upp så lägger ni ner henne igen. Om hon blir jätteledsen kan ni ta upp henne, vagga lite och få henne att slappna av och sen lägger ni ner henne igen. Räkna med att det tar lite tid, hon vill ju vara med där det händer och det är "tråkigt" att sova

När barnet sen vaknar på natten så känner det igen sig och blir inte rädd av att vara på en "ny plats", vilket gör det lättare att somna om själva. För oss gjorde det stor skillnad när vår dotter lades i sängen vaken, mot om hon lades ner när hon sov. Hon slutade gråta på natten (vaken eller i sömnen) och hon sover bättre helt enkelt. Vår dotter ville inte heller bli buren utan ålade sig och grät i famnen. Inte för att hon ville vara vaken och leka, utan för att hon var så trött helt enkelt.

Jag har försökt att lägga henne i sängen några gånger. Hon reser sig omedelbart upp. Så länge hon får stå är hon nöjd, lägger jag ner henne börjar hon gråta. Jag har försökt vänta länge och se vad som händer, om hon lägger sig, men hon blir missnöjd och vill upp istället. 
 

Det här med att barnet ska somna i sängen. Kräver inte det att barnet faktiskt ligger ner mer än en bråkdels sekund? Jag får henne verkligen inte att ligga alls. Hur gör man då?

Ja, så var det för oss också. Men jag lade ner dottern varje gång (kanske 30 ggr) tills hon insåg att dagen är slut och det är dags att sova. Då somnade hon utan problem och sov sen i princip hela natten utan ett knyst.

Varje gång jag lade ner henne så sa jag "God natt, dags att sova". Nu mera så behöver jag bara säga det 1-2 ggr så accepterar hon det och somnar (förutsatt att hon är trött alltså, men det är hon på kvällen).

Men min dotter börjar gråta när jag lägger henne. Gjorde din det? Jag vill inte att hon ska behöva gråta i sängen, det känns som det om något kommer göra henne otrygg där.

Men är hon trött då? Det kan ju bli en ond cirkel där hon sovit dåligt på natten, sover mer på dagen och inte är trött när läggdags kommer, utan vill vara uppe längre.

I såna fall, där hon inte ens vill ligga ett ögonblick, så kanske du kan låta henne vara uppe längre och försöka igen efter en stund?

Ja, hon började gråta, men inte ångestgråt, om du förstår vad jag menar, utan mer av ilska för att hon inte fick komma upp. Sån gråt där hon gråter lite, slutar och tittar på mig för en reaktion, och sen fortsätter lite till.

I vårt fall har det inte gjort henne otrygg i sängen. Tvärt om så sover hon tryggt där hela natten. Det var inte själva sängen som var problemet utan att hon inte fick vara uppe med oss.

Men jag vet ju inte hur ditt barn gråter. Kanske har hon separationsångest och då kanske ni får hitta en annan lösning (lägg henne i er säng och titta på tv där kanske så ni slipper flytta på henne).