1-åring som sover illa. Jag börjar bli desperat.

Känner igen mig precis i det du beskriver! Det som löste det för oss var att sluta amma vilket vi gjorde när hon var 13 mån. Förstår absolut om du/ni vill fortsätta amma!! Amning är bra för mycket så det är bara ett tips! Helt plötsligt sov hon hela natten. Istället för att amma till sömns läste vi och sjöng tillsammans på stora sängen la oss med henne tills hon somnade och så fick hon sova där en stund tills hon kom till djupsömn och då bar vi över henne till sin säng. Det tog förstås några dagar av gråt och avvänjning. Men både jag och dotter mår nu mycket bättre.

ÅÅÅh va jag känner igen mig.
min pojk är 14 mån, har sovit bra sen jag slutade amma vid 7 mån men har sen någon vecka tecbax börjat skrika och gråta nattetid och har problem att sova.

vet inte längre vad vi ska göra.
hoppas iaf att detta går över.
Ska ha bebis om 6 veckor så de hade väl vart skönt att få sova en natt innan dess lixom.

Det ni behöver är och få sova ut en natt och kanske ni kan lämna dottern till mormor/farmor?

Sen när ni fått sova en hel natt kanske ni orkar mera. Jag har inget direkt råd och ge er för alla barn är så olika. Min son kom in i en sån period när han va runt 12 månader men han va mera gnällig (inte panik skrik) så vi lät han ligga kvar i sängen och för varje kväll gnällde han mindre och mindre och efter 3 dagar somna han som vanligt.. Så det kommer gå över är mycket som händer i utvecklingen.

Tyvärr har vi ingen möjlighet till avlastning. Min man har ett sömnproblem som gör att han är väldigt svårväckt, därför tar jag nätterna. I gengäld får jag sova ett par timmar extra på helgmornarna när han inte åker till jobbet. Men det är tungt ändå, jga minns inte när jag sov mer än 2-3 timmar utan att vakna. Ofta vaknar jag en gång i timmen och ofta är jag uppe 2-3 timmar under natten.

Jag känner väldigt väl igen detta beteende, min son var exakt lika dan. Vi löste det genom att samsova och tydliga rutiner. 

På dagen: lägga vid samma tidpunkt, det är säkert någon gång om dagen som du ser att hon gnuggar ögonen och är extra trött, lägg henne i vagnen och gå med henne tills hon somnar, försök hålla samma tid varje dag.

På kvällen: samma rutin alltid, kvällsmat, bada läsa bok, och sen lägga sig med barnet. låt inte barnet krypa runt utan hämta  barnet och lägg ner honom bredvid dig, kanske på armen. Om det måste göras om 15 ggr eller mer så bara fortsätt. Barnet ska inte örla runt. Sjung en sån eller var tyst. Min son har aldrig gillat att man sjöng för honom när han sov.  

Ibland var han jätteorolig och ville inte sova själv, då fick man gå och lägga sig redan 9-10 på kvällen. Det tog nog ett halvår innan det blev bättre. Men idag sover han jättebra och somnar själv i egen säng.

Lycka till!

 

ser nu att du inte kan samsova, Går det inte att lösa på något sätt för det verkar ju andå vara den bästa metoden, Hon somnar ju med dig men vaknar när du lägger ned henne. 

Kanske en juniorsäng till henne som du kan ligga i ett tag och sen går du upp, Då slipper du momentet med att förflytta henne. Eller en större säng till er?
 

jag går nog emot allas förslag jag.. men för mig funkade det att lägga ner henne.. sen lämnade jag rummet.. visst hon lekte runt och stökade, gjorde några klagomåls sånger som varadde typ 3 sekunder lite då och då. det var när hon la ner huvudet på kudden för att somna.. 

nu är det 7 månader senare flesta gångerna somnar hon omedelbart men ännu har hon några kvällar när hon leker lite i sängen och sjunger sen somnar hon och sover natten igenom. 

jag gjorde ett misstag en gång och det var att sätta ner henne på golvet då fick hon för sig att det var lekdags.. sen tog det mig några dagar att få bot på det. så det föreslår jag verkligen inte att du gör.

jag är av iden att är det sovdags får hon inte lämna sovrummet. och absolut inte gå ner på golvet. och hon har accepterar det. 

Vår dotter började faktiskt sova mycket mer stabilt på kvällarna när hon fick lära sig somna i sängen istället för i vår famn. När hon var runt ett skapade vi en ordentligt läggningsrutin, pyjamas, tandborstning, välling och saga i famnen, sen läggas ner i spjälsängen. Låg mjuk sovmusik på på stereon (den musiken har hon fortfarande på vid läggning 2,5 år senare). Sen satt vi i en fåtölj i rummet, hon kunde se oss men vi pratade inte och gjorde ingenting, hon fick stöka runt bäst hon ville i sängen. blev hon ledsen på riktigt tog vi upp henne och kramade henne tills hon var lugn, sen ner i sängen igen. Efter kanske 45-60 min första kvällen la hon sig ner och somnade. Och sen gick det bättre och bättre följande kvällar. Dottern har alltid tagit rätt lång tid på sig att somna men i gengäld sovit rätt bra på nätterna och framför allt bättre efter att hon började somna i sin säng. Ensam i rummet är totalt oviktigt (vi har alltid suttit hos henne tills hon somnar och gör fortfarande) men att somna och vara trygg i sin säng.

Ikväll bestämde vi oss att försöka få dottern att somna i egen säng. Det gick sådär. Hon åt middag kl 18 och var då trött, gnuggade ögonen och gäspade. Efter maten blev det bad, tandborstning och pyjamas. Klockan 19.30 gick vi till hennes rum där vi satte oss på ett hopvikt täcke på golvet och myste. Läste bok, kramades och gosade. Jag erbjöd tutte flera gånger men hon var inte alls intresserad. Hade först tänkt att hon skulle somna intill mig men efter en stund ville hon inte alls vara där mer utan började dra fram leksaker istället. När jag försökte hålla kvar henne blev hon ledsen så jag fick gå runt och bära en stund för att hon skulle bli glad igen.

När jag bar höll hon på somna i famnen, så då la jag ner henne i sängen. Hon låg still i en sekund och satte sig sedan. Jag la ner henne och så höll vi på. I början verkade hon tycka att det var kul, sen började hon se tröttare ut och det tog längre tid att sätta sig. Sen blev hon ledsen igen, och jag tog upp henne. Detta fortsatte några gånger. Jag lät henne gnälla lite men så snart hon blev ledsen tog jag upp henne. Så fick hon syn på en gammal väckarklocka som står på en hylla, och då ville hon ha den. Hon fick det och då låg hon still jättelänge och pillade med den. Hon blev tröttare och tröttare och till slut tappade hon klockan och somnade nästan.

Precis när hon somnar brukar hon ofta börja böka och gnälla. Då brukar jag amma henne, och hon blir lugn. Men nu skulle hon ju somna ordentligt i sängen, så det blev ingen amning. Det gick inte så bra. Jag försökte buffa och klappa och sjunga men hon fortsatte skrika. Efter ett tag blev det riktigt gråtskrik så jag tog upp henne. Hon blev lugn i famnen men fortsatte så snart jag la ner henne. Till slut la jag mig intill henne på täcket på golvet. Det fungerade, hon blev tyst och sov vidare. Hon ligger kvar på täcket på golvet nu, ska försöka flytta henne till sängen strax.

Jag vet inte om detta är rätt väg. Hon skrek mer än hon brukar vid en nattning men hon var aldrig ensam. Det tog 1.5 timmar från att vi påbörjade nattningen tills hon sov. Jag har lite dåligt samvete för att jag sätter min bekvämlighet först. Hon brukar ju somna ganska lugnt och nu plötsligt ändrar jag på det hon varit van vid sedan hon föddes. Skrikmetod är det sista jag vill utsätta henne för och även om detta inte kan liknas vid 5mm eller AW kände jag mig ganska hemsk när jag inte bara lät henne somna i famnen.

Någon som har några tankar kring detta? 

du gör rätt.. tänk på det att hon är van att somna med din hjälp och kan inte somna själv. det tar ett tag att lära sig konsten att somna. och på det så har rutinerna snurrats runt så hon är bara lite förvirrad.

sen är jag emot skrik metoden själv.. man hör ju om barnet är argt, ledset eller bara klagar för skojs skull typ.. så länge du plockar upp henne när hon blir ledsen på riktigt så vet hon ju att du finns där om hon behöver dig.

det blir lättare med tiden. när hon vant sig och du känner dig säkrare på dig själv. tänk på att dom märker ju om man är orolig eller stressad eller andra negativa känslor.

jag hade oturen att min inte gick att natta om man ens var inom synhåll.. jag testade och hon somnade inte förren kl 5 på morgonen så den iden gav jag upp ganska så fort. inte så hon var ledsen..  hon var arg och lekte om vartannat. för mig fungerade det bäst att lämna min dotter ensam i sitt rum så hon kunde varva ner och att jag gick in om hon blev ledsen. eller allt för upprörd.. lät hon aldrig eskalera till dom nivåerna där hon blev allt för upphetsad för att varva ner igen. man får känna efter.