Är så vansinnigt svartsjuk på min ex nya

Han hade det någåt år till efter att de flyttat ihop men sedan tog jag tillbaka.

Vi hade ju den överenskommelsen innan hon kom! Hon har ingen rätt att ändra det, det är väl hon som får anpassa sig.

Men förlåt, men det är som att du inte förstår, då du skriver

"Ja, jag är svartsjuk och jag jobbar på detta, jag ska söka samtalshjälp igen. Det känns bara som att det borde vara ge och ta förhållande.  Om jag söker hjälp, accepterar henne, pratar lite med henne och hon får följa med någon gång så borde exet och barnen kunna träffa mej utan henne." 

Men ni har inget förhållande? Du och han har inget förhållande. Jag tror attt det är det första steget som du måste förstå. Det är inte att hon "får följa med någon gång", utan att "du får följa med någon gång".
Du får göra saker med dina barn själv, men dom är en familj och gör en sak med barnen själv.
Okej någon gång på födelsedagar osv att man är allihopa, men du är inte realistisk. 

Ja,ja, jag ser att ni reagerar över detta med nyckel, men mitt ex bydde sig inte det var faktiskt den nya som vägrade att han skulle ge mej nyckel, vilket jag tycker är fel. men det är några år sedan och hon verkar inte lägga sig i så mycket. Jag funderar på att kanske gå i terapi, skulle vilja att vi gick i terapi tillsammans jag och exet för han borde jobba på empati för jag tycker han bemöter mej onödigt hårt och jag undrar om han är lika med barnen.

Det har tagit mej flera år att orka erkänna det för mej själv och skulle aldrig yppa det för någon, men jag har ett sådant otroligt agg mot mitt ex nya fru. Ny är hon egentligen inte för de har varit ihop i 5 år och är gifta. Det var jag som ville skilja mej, jag träffade ny man relativt snabbt efteråt och därefter löpte flera kortare föhållanden. Mitt ex träffade enbart sin nuvarande fru och det var ca 1 år efter skiljsmässan. Direkt kände jag att jag ville ha tillbaka honom, bara jag fick se den nya kvinnan. jag ringde honom när jag hade barnen så han var tvungen att komma över, jag låg och grät på sängen och han tröstade mej, vi kramades allt kändes underbart men sedan sa han att han aldrig skulle bli tillsammans med mej igen. jag sa att han skulle tänka på barnen, men han gick. jag har under åren försökt hålla lika nära kontakt som förut men han är väldigt avvisande, våra familjemiddagar blev inställda och han skapade dem med henne, han slutade spontan hälsa på, när de flyttade íhop så fick jag ingen nyckel, de skapar sina traditioner runt födelsedagar och jag är inet välkommen under deras veckor, barnen frågar inte efter mej då heller, jag har försökt få dem att ringa mej men de glömmer bort och exet vill bara göra saker med sin fru och barnen. jag har trott att hon är svartsjuk och manipulerat honom, det har jag sagt många gånger, men nu har jag förstått att det är JAG som är svartsjuk, att de tär ganska naturligt att man försöker med små barn. Jag har inte varit snäll med henne och absolut inte ansträngt mej för att få en bra relation eller at barnen ska gilla henne men barnen älskar henne trots det och det hugger som knivar i mitt hjärta, exet dyrkar henne och det känns som jag vill kräkas, allt vi hade är bortsuddat och jag känner mej ersatt. Det känns ibland som jag uppfostrat den perfekta mannen till henne, hon fick äta kakan jag bakat. jag hatar henne för det.

jag hatar att jag känner så här,vad ska jag göra?

Ingen kan vara viktigare för barnen än deras föräldrar, jag som deras mamma känner dem bäst och jag borde få vara med på födelsedagar. Det tycker inte bara jag.

Ingen kan vara viktigare för barnen än deras föräldrar, jag som deras mamma känner dem bäst och jag borde få vara med på födelsedagar. Det tycker inte bara jag.

jag har ett liv, jag har en ny partner, jag är särbo med en man på annan ort som har barn och han har jättebra kontakt med sitt ex, de kan umgås och han har bjudit över henne på barnens födelsedagar och andra tillfällen, de skrattar tillsammans osv. jag har dessutom läst andra trådar där många visst tycker att man ska kunna umgås med sitt ex och inte låta nya förhållanden få styra.

Ja,ja, jag ser att ni reagerar över detta med nyckel, men mitt ex bydde sig inte det var faktiskt den nya som vägrade att han skulle ge mej nyckel, vilket jag tycker är fel.
men det är några år sedan och hon verkar inte lägga sig i så mycket.
Jag funderar på att kanske gå i terapi, skulle vilja att vi gick i terapi tillsammans jag och exet för han borde jobba på empati för jag tycker han bemöter mej onödigt hårt och jag undrar om han är lika med barnen.

Vi hade ju den överenskommelsen innan hon kom! Hon har ingen rätt att ändra det, det är väl hon som får anpassa sig.
Han har skrikigt åt mej i trappen, på grund av ekonomiska diskussioner kring barnbidragen och han har kallat mej för olika saker typ  att jag är korkad, svartsjuk och missunnsam. Det hjälper ju inte och om vi ska få det bättre så måste ju han ändra sitt bemötande mot mej även om jag bearbetar mina agg mot hans nya.