heja06 skrev 2012-12-26 22:56:21 följande:
Hej TS. Det var ett tag sen du skrev detta...men jag förstår precis vad du menar. Jag förlorade min son i drygt halva graviditet för ca 1½ år sen, 12 maj 2011 kommer för alltid vara hans födelsedag, och jag vill få lov att "fira eller sörja" denna dag på något sätt. Men det är faktiskt bara min syster som vill komma ihåg tillsammans med mig. Jag går till en grav som för mig symboliserar mina 5 änglabarn...även om 4 av den var väldigt tidiga mf (har aldrig tillåtit mig att sörja dessa barn). Kram
Jag känner mig så enormt dum, har inte varit på hans grav på säkert 2 1/2 år. Har velat och varit på väg men åkt tillbaka igen. Det är inte han som ligger där. Han är här med mig i minnen,foton och tex hans snuttefilt.
jag har också haft en del missfall, men detta innan sonen föddes. Har inte lyckats bli gravid efter det.
Alla tar det olika hårt och en del förstår inte att även tidiga missfall kan vara svårt. Det är bra att du har din syster, man behöver alla stöd i någon form och har man ingen så är risken stor att man rasar.
Jag vet inte om man firar eller sörjer, den dagen är barnets dag oavsett hur gammal det är och man som mamma vill ju göra sitt barns födelsedag (levande eller inte) till en bra dag.