6-åring hotar med självmord, hjälp!

Att hon beter sig sämre där kan vara en konsekvens att ni har hårdare regler med och där kan ungen slappna av och få vara sig själv som hon kanske inte vågar hos er. Du sa själv ni har stränga regler osv

Dramaqueen

Jag skulle vilja säga såhär. Det kan vara så att ni är för hårda mot henne. När hon kommer till mamman så lever hon ut. När hon inte får som hon vill så hotar hon med att hoppa.

Nu genast ska ni kontakta BUP. Nu är detta ett ganska litet barn men med tonåringar och vuxna som hotar ta livet av sig och man verkligen tror at de tänker göra det. Dem låser man in. Jag vet inte vad man gör med en 6-åring.
 

Fast man kan nog som mamma skilja på om ens dotter är dramaqueen eller hotar på allvar. Tror ni inte det?

6-åringar har ett helt galet känsloliv. De vill dö och de har en mängd förslag på hur. De vill att vi ska dö och de hatar alla. Däremellan är de det goa barn vi känner.
Ofta kommer också utbrotten från småsaker, tex fel godis, läsk, plats i bilen osv.
Enligt mig är det viktiga att efteråt kunna prata om varför det blev som det blev. De mår själva ofta ganska dåligt under sina utbrott vilket gör utbrotten värre istället för bättre. Det kan också vara händelser i skolan mm som visar sig på det här sättet. Pratar man om det så visar man barnet att beteendet inte var ok och att man blir orolig och inte tänker låter det passera helt obemärkt.

Varför hon gör så här hos mamman och inte hos er behöver du inte dra några växlar på. Ni kommer säkert att få del av 6-årskänslorna förr eller senare. Eftersom hon är mammig så är det inte konstigt att det är där det kommer först.

En annan sak som är viktig är att inte vika sig för att man själv inte klarar av deras utbrott. Håll kvar regler och rutiner och ge inte efter i första taget, det gör ofta utbrotten värre.   Har ni tur går det över inom ett år och har ni otur så hänger det kvar ett par år till.

Hur fan kan ni skriva att hon är en dramaqueen när ni inte vet vem barnet är. Tänk om hon hoppar då? Jättemycket dramaqueen då, eller ???!!!

Ni ska tala om för barnet att det är INTE acceptabelt att hota med självmord.
SEn ska ni reda ut problemet med proffessionell personal på BUP eller liknande. 

 Det lät som en klok mamma som inte gav med sig trots det dramatiska utbrottet. För som jag förstår så fick hon inte cola trots hotet.
 Tror också att det bara är prat, någon som hon har hört och sa i stundens hetta. Och jag tror också att hon slappnar av där hon är som tryggast, det är där man kan få sina utbrott. 
 Jag har en flicka som får hemska utbrott här hemma, hon kan skrika och gnälla i flera timmar ibland. På dagis är det ingenting sådant. Och jag är en bestämd mamma med regler och rutiner, så det beror inte på det. Hon känner sig trygg hemma och kan släppa loss, på dagis håller hon sig och sen kommer det hemma. 
 Så jag tror inte att man behöver slå på stora trumman för att hon en gång sagt sådär!

Om alla med dramatiska 6-åringar kontaktar BUP så får de med riktiga problem ingen hjälp. Att säga att man vill dö och hur, är inget konstigt hos en 6-åring. Om de däremot på allvar försöker är en ennan femma.

I dagens samhälle är alla så jävla nervösa så de inte kan skilja på vad som är vad. Ta det lungt! Du märker snart om det är "vanligt" 6-årsbeteende eller nåt värre.  

Inte på en gång, men jag tycker definitivt att man ska vara uppmärksam på annat som kan tyda på att flickan mår dåligt.

Jag vet inte om det är vanligt med barn, men jag tycker det påminner om hur jag var som barn. Jag var väldigt otrygg och med låg självkänsla. Och jag betedde mig som en "dramaqueen" (vilket vidrigt uttryck att använda på barn) hemma. Jag var skitjobbig. Och ju mer mina känslor (och mitt beteende) ignorerades, desto värre blev jag.

Ts, jag tror absolut inte att det behöver betyda någonting, men håll ögon och öron öppna (vilket du säkert gör) så att det inte förvärras.

Inte alltid.