BookLady

Äldre 27 May 20:03

498 svar

Min 3 åring är smart för sin ålder!

Angie99 skrev 2012-05-27 19:41:17 följande:

Du verkar i alla fall tappad eller åtminstone halvdöv om du tror att ditt barns andra ord efter mamma var konkurs.
Det var nog det roligaste på länge!
Jag hoppas du skaffar fler barn så vi kan höja nivån en smula här i världen.
Tack och godnatt.

Jag inser att det antagligen är rätt så meningslöst att diskutera med dig men vad är det som är så konstigt med att ett av dotterns första ord var konkurs? Det var för att hennes pappas jobb hade gått i konkurs precis när hon lärde sig prata och vi pratade mycket om det. En vacker dag härmade hon någon av oss och sa också "konkurs". På vilket sätt gör det mig "tappad" och varför var det "det roligaste på länge?" Ett annat av hennes första ord var balkong. Ett tredje var paraply, som ju är rätt svårt och därför brukade hon öva på det och gå och upprepa det för sig själv, "PA-RA-PLY". Och vad har allt detta med att "höja nivån i världen" att göra?

BookLady

Äldre 27 May 20:24

#349

Beckah82 skrev 2012-05-27 19:45:58 följande:

Nu tror jag du blandar lite fritt bland oss andra tråd-deltagare

du får nog ta en extra titt på vad det är jag skrivit och inte, så du slipper svara mig utifrån vad andra skrivit. Det skulle jag uppskatta ganska mycket faktiskt.

Nej, jag är inte det minsta ironisk. Är det så som du berättar så ÄR det sensationellt. Jag är dock benägen att tro att det till viss del handlar om två mycket vanliga företeelser hos föräldrar;

1. I efterhand kan man "minnas" saker väldigt tydligt, som inte riktigt stämmer när man kollar upp det. Jag har sett massvis av exempel på detta.

2. Man kan ha olika uppfattning om saker och ting. Jag vet många som säger att deras fyramånadersbebis kan sitta själv, medan det egentligen är så att bebisen sitter, men håller handflatorna i golvet som stöd och runt omkring ligger kuddar, eftersom bebisen trillar titt som tätt var femte minut. Det är inte att kunna sitta, men just DEN föräldern vill gärna tro det.

Likadant är det med dig. Din dotter kunde prata rent och flytande menar du. Sen beskriver du undantag på undantag, utan att ens själv inse att då var det ju inte alls så att hon pratade rent.

Jag skrev inte att hennes första ord skulle ha varit DÄR, men hon lär ju ha sagt "där" någon gång i början av hennes pratande. De flesta barn har med ordet "dä(r)" bland de första orden. Men de säger såklar DÄ inte DÄR, som din dotter tydligen gjorde.

Hennes första ord var mamma och i vilken ålder var det? Därefter kom "KONKURS" på andraplats, eller i alla fall bland de allra första orden. Konkurs uttalades alltså med både K och R rent? Riktigt bra jobbat för en bebis. Jag tar för givet också att hon förstod vad konkurs betyder? Annars är det ju bara ett härmande av ljud. Att säga ett ord förutsätter ju att man vet vad ordet betyder.

"mamamamamama" jollrar alla bebisar. Men MAMMA säger de inte förrän de faktiskt säger mamma och syftar på just mamma.

Din dotter bör ha varit väldigt liten när hon pratade om konkurser och uttalade K och R. Min äldste hade ett helt knippe ord som han sa när han var 7-9 månader och vid 12 månader pratade han i tvåordsmeningar. Tro det eller ej, men det räknas som tidigt.

Dock pratade han inte på långa vägar rent! R sa han inte rent förrän han var nästan 3 år gammal och korrekt uttal på tjej och chans kom inte förrän han var 4 år.

Din dotter som pratade HELT RENT vid 2 års ålder bör med andra ord ha pratat i meningar redan före ettårsdagen och bör ha haft långt fler ord än min pojke när hon var dryga halvåret.

Vad är det jag blandar ihop? Jag har först svarat på ditt inlägg 324 och citerat det. Är det inte du som skrivit det inlägget?

Vi har skrivit upp åtminstone en del av det dottern sa och när hon sa det, så jag "minns inte fel". Och jag har skrivit ända från början när jag beskrev hennes språk att hon hade en del "hemmagjorda" ord i början men de försvann allihop rätt snart och i 2-2,5 årsåldern pratade hon tydligt och rent. Hon sa DÄR hon sa MOROT och hon sa BONDGÅRD. Och nej, hon visste inte vad konkurs betydde när hon sa det, hon upprepade bara ett ord vi nämnde rätt mycket. Men rätt snart frågade hon vad det betydde. Varför förutsätter ett sägande av ord att man vet vad ordet betyder? Jag trodde att vi åtminstone delvis pratade om både ordförråd men också att uttala orden rätt? Om en 3-åring tydligt säger "pappas jobb har gått i konkurs, det säger pappa", så pratar den väl rent vare sig den vet vad "konkurs" faktiskt betyder eller ej?

Din äldste låter ungefär som min dotter och jag tror visst att det anses "tidigt", varför skulle jag inte det? Tydligen lägger du in något annat i att "prata rent" än vad jag gör. Det jag menar med att prata rent är att hon i 2-årsåldern uttalade orden och bokstäverna rätt, och varken vi eller någon som inte kände henne hade några som helst problem med att förstå vad hon sa. CH-ljudet hade hon problem lite längre men tj och R har hon sagt rätt från början när hon började använda ord med de bokstäverna i och jag tror inte det är det minsta sensationellt. Konkurs uttalas ju konkuSH inte konkuRS.

BookLady

Äldre 27 May 20:33

#351

Däremot så trodde jag själv inte på min kille när han påstod att dottern kunde läsa innan hon fyllt 3, trots att jag visste att hon kunde bokstäverna. Trodde han överdrev och att det var önsketänkande. Men en dag läste hon ett ord på ett juicepaket eller nåt sånt som hon sen frågade vad det betydde, hon kunde det alltså inte och hade inte sett det juicepaketet förut, då insåg jag ju att hon läste.

Och som jag också skrivit - dottern har haft en del sociala svårigheter, tom såpass att vi kontaktat BUP även om de aldrig träffat henne och det har blivit så pass mycket bättre att vi nu avslutat BUP-kontakten. Och delvis på grund av att hon faktiskt varit väldigt tidig med vissa saker, så har jag inte helt avskrivit tanken på att hon kan ha någon släng av Asperger eller så. Eller också är hon kanske särbegåvad. Eller varken eller.

BookLady

Äldre 27 May 20:50

#353

Beckah82 skrev 2012-05-27 20:33:38 följande:

Sa hon sitt andra ord (konkurs) vid 3 års ålder? Eller hur menar du nu? Om hon var som min äldste sa hon väl konkurs kring halvåret, men frågade alltså strax därefter vad det betyder?

Jag får inte ihop dessa två grejer faktiskt.

Hur som helst; hon har uttalat R rent sen hon började använda ord som innehöll R? Om hon, som du säger, var som min son så pratade hon i tvåordsmeningar kring ettårsdagen. Med andra ord kunde din ettåring uttala R rent, alternativt; pratade massor och i tvåordsmeningar, men använde inte ett enda ord som innehöll bokstaven R?

Uttalet av R i konkurs har jag redan skrivit om.

Nej, jag får faktiskt inte ihop någonting av det du skriver.

Synd att du inte får ihop det. Jag tycker jag förklarar tydligt.

Min dotter började precis som du skriver om din äldste att säga ord före 1 års ålder. Det var väldigt tidigt hon började säga "mamma" och det var inte joller mamama utan hon visste klart och tydligt att jag var "mamma". Jag minns inte om "konkurs" var hennes exakt andra ord, men vi diskuterade och skrattade åt att hon sa "konkurs" innan hon sa "pappa" och det var omkring 1 års ålder. Hon var inte särskilt tidig med att gå däremot och började gå ungefär vid 1 år och 1-2 månader, och både konkurs, balkong och paraply hade hon sagt innan dess. Och "halsband", tydligt och klart när hon satt och pillade på min väninnas halsband i hennes knä en dag omkring 1 års ålder, som jag beskrev i ett annat inlägg och vilket fick min väninna att hoppa högt och säga "hon PRATAR ju!"
Halsband visste hon uppenbarligen vad det var, även om jag inte minns att jag lärde henne det, men konkurs ville hon veta vad det var lite senare, när exakt minns jag inte, kanske 1 år och 8 månader eller nåt.

Ett annat av hennes första ord hon använde var DEN, vilket jag lärde henne säga när hon ville ha en massa saker och gav upp ett tjut varje gång, vilket jag fick ont i huvudet av. Så jag lärde henne att peka och säga "vill ha DEN" istället, vilket hon gjorde hela tiden. Kanske det var därför hon inte pekade och sa DÄR. Det var "mamma titta" och "vill ha den" och alla möjliga andra ord men hon har aldrig sagt MOJOT eller liknande, hon har aldrig pratat "bebisspråk", nej. Ett annat av de absolut första orden var NEJ

.

Nu kan jag nog inte beskriva det tydligare.

BookLady

Äldre 27 May 20:52

#354

Pigeon skrev 2012-05-27 20:37:31 följande:

Mina barn har varit tidiga med läsningen och kunde läsa vid 2½, 3 respektive 3½ års ålder. De är också tidiga med matte och har lätt för det, särskilt barn nr 1 och 3.

Jag ser dock inte detta som en fördel alls. Tvärtom har det lett till mycket oro och bekymmer.

Äldsta barnet har fått det jobbigt i skolan, han är fullständigt understimulerad. Nu i andra klass räknar han helst matte i 7:ans mattebok som jag lånat hem - i skolan har han såklart 2:ans bok vilken han tycker är urtråkig. Men läraren har ju en stor klass och för att få det att funka måste alla hålla sig till ungefär samma tempo - givetvis.

Tyvärr drabbar det både de tidiga och de sena barnen. Känns som ett olösligt dilemma.

Jag hoppas på att hitta en skola där dottern kan få stimulans utifrån den nivå hon är på. Kanske Montessori, där de gör egna uppgifter i sin egen takt.

BookLady

Äldre 27 May 22:52

#376

Indianica skrev 2012-05-27 22:23:21 följande:

Vad som är extremt ovanligt är att hon valde ett rätt svårt ord som konkurs som sitt andra ord. I regel brukar de första orden vara uppbyggda av enkla språkljud (t ex som mamma) och de brukar inte vara abstrakta saker som en konkurs, utan vara en person eller konkret sak (t ex pappa, lampa, vovve).. Sedan är jag trött och kanske mer trög än vanligt, men hon sa alltså KONKURS med R? Det låter ju i så fall ännu märkligare om ni uttalat det som det ska uttalas, medan hon ska ha uttalat konkurs stavningsenligt? Om så är fallet är det knappast möjligt att hon ens sa konkurs, utan att det kanske mer var ett gurgel som du tolkade som konkurs?

Språket är ju något som utvecklas, så det låter faktiskt smått otroligt att det existerar så pass många barn som det tydligen gör i denna tråd, som börjar att tala helt rent direkt. Och visst kan det säkert vara praktiskt med en tvååring som talar som en liten vuxen person, men samtidigt tycker jag de här felsägningarna ofta är lite charmiga också och de är absolut inget tecken på att något är fel på barnet!

Ja vi blev också minst sagt förvånade, det är mitt första barn men pappans fjärde och han begrep ingenting när lillbebisen hasplade ur sig konkurs

. Nej hon uttalade det inte stavningsenligt, blivit lite förvirring här bland alla trådar och inlägg. KonkuSH sa hon, precis som vi. Vi upprepade det rätt mycket så då gjorde hon det också. Det var ju precis i samband med ekonomiska krisen, hon är född 08, så det var ju både kul och lite tragiskt...

BookLady

Äldre 29 May 08:37

#464

Fy vad ni är ogina! Varför kan ni inte unna en mamma att tycka att hennes barn är smart, duktigt och tidigt? Och glädjas med henne? Gör det er eller era barn sämre för att hon tycker att hennes barn är bra? NEJ! Men det tycker ni tydligen, annars skulle ni unna henne det! Så otroligt trist.

Till anonym "konstigt" - vaddå huvaligen, det är väl underbart med ett barn som tar initiativ och visar ledaregenskaper, förmåga att organisera och ta beslut mm? Vad är det för fel på det? Det säger väl sig självt att man lär barnet och det lär sig själv automatiskt under åren att inte "bossa" eller vara otrevlig och också låta andra bestämma!?

BookLady

Äldre 29 May 08:41

#465

Om någon inte begriper vad jag menar med ogin så kommer här en definition från SAOB:

ohågad att hjälpa l. att tillmötesgå framställda önskningar (numera särsk. där detta skulle kunna ske utan större ansträngning l. uppoffringar), otjänstvillig, ovillig; stundom: snål, ogenerös; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; ofta om sätt, tonfall, svar o. d.: som uttrycker l. visar oginhet l. ovänlighet l. brist på tillmötesgående.

BookLady

Äldre 29 May 08:55

#467

Regnig måndag skrev 2012-05-29 08:48:32 följande:

Som kommentar till det sista: nej, det är inget barn lär sig per automatik utan de tar efter sina förebilder. Kanske man säger "huvaligen" för att man innerst inne vet att man inte är någon god förebild, inte kan uppfostra sina ungar till att bemöta omgivningen med hyfs eller i största allmänhet har problem med auktoriteter?

Det jag menar med "automatiskt" är "naturligt" i samspel med andra, kompisar, lärare osv, förutom det föräldrarna aktivt försöker lära dem.

I övrigt - ja så kan det naturligtvis vara.

BookLady

Äldre 29 May 10:11

#473

Anonym (konstigt) skrev 2012-05-29 09:24:37 följande:

Nja jag har sett barn som betett sig på det viset. Som styrt och ställt, talat om för andra vad de ska göra och inte direkt lyssnat på vad andra vill. De har inte varit så populära. Därför säger jag huvaligen, jag är glad att inte mitt barn betett sig på det viset. Jag är glad att mitt barn kan lyssna och samarbeta. Tom stolt även om hen varken är tidig eller sen utan helt normalbegåvad. Och inte ett dugg avundsjuk på "stolt mamma".

Då är det bara att vara glad för att ditt barn är ovanligt bra på att lyssna och samarbeta, om den är 3 år som ts, för det brukar 3-åringar inte vara världsbäst på, precis! Och precis på samma sätt kan ts få vara glad för att hennes barn är ovanligt bra på att ta initiativ och leda andra, vilket kan vara en högst positiv egenskap. Om man vill vända på allt till något negativt kan man skriva om någon som är ovanligt bra på att lyssna och samarbeta "huvaligen, jag skulle verkligen inte vilja att mitt barn var en dörrmatta som bara mjäkade med alla andra och inte vågade ta för sig, det bådar inte gott inför framtiden!"

Det är nämligen precis vad du gör mot ts.

BookLady

Äldre 29 May 10:14

#474

Anonym skrev 2012-05-29 10:07:31 följande:

Det får hon så gärna göra men att kalla de som inte håller med avundsjuka, utan att vilja specificera varför, ja då har man diskvalificerat sig själv från diskussionen i mitt tycke. Och varför tror du att vi inte förstår vad "ogina" betyder? Det är väl inte ett speciellt avancerat ord?

Varför tror du att jag tror att du inte förstår vad ogina betyder? Jag definierade vad jag avsåg med ogin just här och nu, för att undvika hårklyverier och onödiga diskussioner om vad som egentligen menas med ordet.

Till exempel för att undvika helt meningslösa diskussioner om vad "avundsjuk" egentligen är.

BookLady

Äldre 29 May 10:17

#475

...och för att mota Olle i grind anonym inlägg 472 - ja, jag skrev "begriper" när jag förtydligade ogin, och med det menade jag inte "om någon är korkad och inte förstår ordet" utan "om någon inte begriper vad jag vill säga med ordet ogin just här och nu, eftersom ogin kan ha ett antal olika betydelser beroende på sammanhanget, eller om någon gärna vill ägna sig åt att märka ord och hårklyverier, vilket jag tycker är meningslöst och vill förebygga".

BookLady

Äldre 29 May 10:49

#477

Anonym (konstigt) skrev 2012-05-29 10:24:50 följande:

Fast nu var det ju så att TS barn utmärkte sig bland andra 3-åringar för att hon talade om för de andra barnen vad de skulle göra. Jag ser inte det som en positiv egenskap men självklart ska TS vara stolt över det om hon nu tycker det är bra.

Men jag tycker fortfarande om man anklagar andra för att vara avundsjuka så bör man kunna motivera vad de då är avundsjuka på. Det är annars ett väldigt dåligt argument i en debatt.

Ja och i jämförelse så verkar din 3-åring utmärka sig vad gäller samarbete och att lyssna. De absolut flesta 3-åringar jag träffat på är annars små söta Khadaffisar i miniatyr

. Men man kan som sagt vända det mesta till något positivt eller något negativt, bedoende på med vilka glasögon man läser. Jag tolkar det ts beskriver som att hennes barn har förmågan att ta initiativ, organisera lekar, ta täten och leda andra på ett positivt sätt, även om alla 3-åringar har benägenhet att "bossa". Det är positiva ledaregenskaper som man kan ta vara på. Och alla som har en naturlig fallenhet för att "leda" behöver givetvis också lära sig att lyssna och samarbeta. Det hindrar inte att det är en positiv egenskap som kan användas till mycket bra. Annars skulle det inte finnas några bra chefer eller ledare i världen.

BookLady

Äldre 29 May 12:07

#481

Anonym (konstigt) skrev 2012-05-29 11:01:50 följande:

Det är sant att 3-åringar ofta är bossiga. Om man då utmärker sig bland dem så lär det väl vara något extremt bossigt. Att vilja styra andra innebär inte att man med automatik är en bra ledare. Ledaregenskaper handlar inte om att man talar om för andra vad de ska göra utan att man är en person som andra gärna vill följa. Enligt min åsikt.

Nu kommer hårklyverierna och definitionsdiskussionerna om vad som egentligen är "ledaregenskaper". Du väljer hur du vill tolka ts inlägg - dvs negativt och ditt gensvar är också mycket negativt. That´s a fact.

Min 3 åring är smart för sin ålder!

INNEHÅLL