är det lika bra separera?

omogen är han men inte såå ung. nyss fyllt 35. jag känner att mitt tålamod tar slut på honom även om jag tycker så mycket om han. vi har varit tillsammans i 7 år. men efter bebisen föddes har allt blivit så mycket värre och jag trodde verkligen inte att han skulle va så här..=(

ja, de kan ju va ett alternativ. nu då han nyligen blivit av med jobbet sover han till 11-12 på dagarna och jag får aldrig någon sovmorgon. jag vaknar vid 05-06 tiden varje morgon. Känner mig helt slut. samma visa nu på morgonen, då han säger att han vill sova. Ändå känner jag mig inte för snäll och säger till honom som det är att jag vaknar och kliver upp tidigt varje morgon i 6 månader nu, varför kan du inte ta henne på nån gång. Jo en morgon gjorde han ju det. han muttra, tog upp henne. Gick till vardagsrummet och satte henne i  babysitern och somna om själv på soffan!!! fastän jag sa det han skulle göra direkt byta blöja och ge lite gröt.

jag var ju såklart tvungen säga vad han skulle göra eftersom han inte visste och inte har varit intresserad av att veta tidigare. jag kan räkna upp vad som helst som han inte alls har koll på. 

ungefär samma sak när han för första gången skulle försöka söva henne. hon grina och gnydde och han låg inte mot henne så hon såg om nån var där utan bakom hennes rygg. han brydde sig inte om att göra något, utan han somnade själv!!! herregud va ilsken jag blev. grejjen var det också att hon sov i sin sidokudde och hade vridit sig neråt eftersom hon låg väldigt knöligt och snett vilket resulterade i att hennes ansikte var ner mot kudden. sen dess vågade jag inte att han skulle försöka söva henne mer. men nu ligger hon själv i spjälsängen. provat en gång till då, men han låter henne bara skrika och grina och han vet inte vad han ska göra och ger upp då direkt hon börjar.

jag vte inte vad allt beror på. men han verkar ha svårt knyta an och ta mer ansvar. tror det verkar vara så att han inte förstått att det blir lite mer jobb för mig.

En kväll sa han då vi diskuter a m detta var att "du är ju mamman och ska ta hand om barnet själv" eller hur han uttryckte sig, han menade på iallafall att jag har det mesta ansvaret eftersom jag är mamman!
tyvär har han tagit det från sin egen morsa då hon predikat hur allt "ska" vara eftersom hon är 70+ och på hennes tid var det minsann så... 

jag själv mår piss, är stressad, har fått struma och allt vad de innebär, både hög och nu har jag för låg. skit trött om kvällarna och att jag ammar om nätterna då jag blir väckt och han aldrig vill ta henne någon natt utan sover som en stock.

    

och samtidigt är det så jäkla tragiskt att trots ett förhållande på 7 år, första barnet och separera när inte ens barnet är 1 år. Känns helt som ett misslyckande. jag ägnar så mycket tid åt bebisen och jag skulle ha jättesvårt lämna av henne till honom om dagarna i så fall, när hon är så liten. Hon måste ju ändå få chansen att växa upp och knyta an med sin pappa

hm. var har jag skrivit det? måste ha skrivit dåligt eller nått. han har inget tidigare barn..

i fredags lämnade jag dom ensam. jag var jätte nervös för han skulle va med henne själv. jag for till en väninna den kvällen och pratade.

hon vaknade givetvis efter jag sövt henne och han ringde flera gånger och ville att jag skulle komma hem och ta hand om henne.

Till slut somnade hon och han lugnade sig lite men var spänd hela kvällen sa han.
 jag försökte förklara till honom att detta är vad jag får jobba med varje dag nu i 6 månader. du drar till kompisar. fäörstår du hur jag känner då? och jag tycker så klart det inte är så jobbigt på kvällen att söva henne eftersom jag är då van att hantera det rätt. men han var så pass otålig att han ville att jag skulle komma hem igen.

det var första gången på 6 månader jag fick vara med en vän en kväll utanför dörren- Det kändes så bra efteråt att det ändå gick vägen.          

jo det är nog det som behövs. ska göra ett försök och hoppas han förstår och inte tycker jag är tjatig på nått sätt.. jag är så stressa, trött, svettig, idag blöder jag näsblod..nä, jag ska ta tag i det här ordentligt med honom en gång för alla.