min sambo är likadan. Och även om jag han när vi pratar "normalt" lovar att aldrig göra så igen ifall det händer något här hemma (han försvinner oftast på nätterna i flera timmar) så är det samma visa nästa gång han är förbannad. Och det går INTE att prata med honom alls då. Dessutom bara sticker han de gångerna och tar (som vanligt) för givet att JAG ska vara hemma med dottern, försöker JAG gå ut i fem minuter för att lugna ner mig så vi inte bråkar ännu mer, utan så vi kan prata lugnt när jag kommer in igen om några minuter, då ställer han sig för dörren och knuffar bort mig så jag inte kommer ut och sen sticker han själv. Känner mig som ett litet barn. Vi bodde hos hans mamma ett tag i början av vår relation och hon var likadan, ställde sig framför dörren om jag ville ut under ett tjafs för att lugna ner mig med en cigg (då, röker inte nu) istället för att förstora upp allt genom att stanna inne.
Sitter nu här höggravid och antingen så bråkar vi så han ignorerar mig eller stänger av telefonen, eller så är han hos någon kompis eller någonstans och hör tamejfan aldrig telefonen. Det är ofta jag behövt fått tag i honom men inte lyckats på flera timmar.
Till förlossningen kan jag åka själv, det struntar jag i, däremot har vi en treåring här hemma jag inte kan lämna.