Mumin80 skrev 2012-05-31 07:59:10 följande:
Det beror väl på åldern? Snackar vi 4-åringar, så skulle jag vara chockad om dom pratade hello kitty i stället för att leka, oavsett kön. Snackar vi om äldre barn så kan det ju tyvärr vara så här:
1-2 årig pojke springer runt med en boll: "Jaa, vad duktig du är, kan du träffa bollen, här prova skjuta mot målet, prova sparka såhär..."
1-2 årig flicka springer runt med en boll: "å vad gulligt, har du hittat en boll, jaha sparkar du på den, ja det kan man ju göra, ååååh bar du den till dockvagnen och bäddar ner den, va gulligt!!!!".
4-åriga pojkar: "vi har tråkigt, vad ska vi gööööra????" "Äh, vi går väl ut och lirar lite boll".
4-åriga flickor: "vi har tråkigt, vad ska vi gööööra????" "Ska vi gå på promenad med dockvagnen?"
Lite tillspetsat iofs. Men från en ganska ung ålder så styrs barnen tyvärr in i könsroller. T.ex. fotboll, när pojkarna springer runt med en boll så är det ofta någon förälder, pedagog eller annan vuxen framme, visar lite passningar, uppmuntrar dem till att öva och "spela fotboll". Medan när flickorna springer runt med en boll så är det "på skoj", "fri lek", och det är väl gulligt vad dom hittar på med bollen, det ska man väl inte gå in och störa och styra upp och börja göra allvar av och "förstöra" som vuxen...
Min 2,5-åringa dotter ligger både grov- och finmotoriskt långt före sina jämnåriga, pojkar som flickor. Och när hon får syn på en boll så sprnger hon fram och vill sparka den. Och kan faktiskt ganska ofta träffa den eller t.o.m. springa med den en bit. För någon dag sedan så var det ett par lite äldre pojkar (4-6-års åldern?) som spelade fotboll brevid lekparken, dottern ville vara med, då fick hon det (efter att ha frågat pojkarna om det var ok att hon var med, naturligtvis). Och hon sprang tappert efter, eller före
, när pojkarna dribblade bollen, hon sprang efter den när dom sköt den i skogen o.s.v.
Så om det inte är någon okänd, mystiskt gen som är helt inaktiv dom första 2-3 åren, när pojkarna och flickorna ligger lika motoriskt, som plötsligt slår till och förlamar flickornas grovmotoriska förmåga på fyraårsdagen, så tror jag faktiskt att det i huvudsak är samhället och uppfostran som gör skillnaden.
Och jag är medveten om att män i genomsnitt är något fysiskt starkare än kvinnor, men då gäller det vuxna, inte barn, där både längd, bredd och motorisk förmåga varierar mycket mer inom könen än mellan könen (kan ju skilja både 10 cm i längd å 10 kg i vikt mellan barn i samma ålder, oavsett kön).
Jag vet hur det var när jag själv började spela fotboll, då var det också jättestor skillnad på pojklaget och flicklaget vilket berodde på att flickorna (d.v.s. mitt lag) i princip aldrig hade spelat fotboll när de kom till första träningen medan pojkarna hade spelat hur mycket som helst med sina pappor.
Jag och min bästa kompis (och några till) hade precis som pojkarna spelat med våra föräldrar eller syskon och vi var inte ett dugg sämre än killarna. Vi blev t.ex. alltid valda bland de första när man delade upp lag på rasterna i skolan och det dröjde en bra bit upp i åldrarna innan killarna blev bättre än oss. har för mig att det var typ vid 12 års ålder man började märka skillnad. Som lag var ju däremot killarna bättre hela tiden eftersom att de var mycket jämnare och spridningen bland oss tjejer var extremt stor just för att det var så många som aldrig uppmuntrats till fotboll och liknande. De bästa killarna och de bästa tjejerna var lika bra men de sämsta tjejerna var otroligt mycket sämre än de sämsta killarna.
, när pojkarna dribblade bollen, hon sprang efter den när dom sköt den i skogen o.s.v. 
