Pepptråd för No Cry Sleep Solution

Haha, hej!

Jag har inte läst boken men kan intelåta bli att ändå snappa upp en del här och kolla vad ni har för er!
Nyfiken ju!

Jag har två barn, ett som håller mig vaken emellanåt på nätterna och ett som sover bra en vill gå upp och "koka gröt" vid 6-tiden!
När M (nu 2,5 år) var 9-10 månader hade jag toklessnat på att amma henne på nätterna. Det var just det att vi var lite nervösa inför detta, vad om hon var hungrig - hon var ju ändå van - vi kunde ju bara ana hennes vrede ...'
Planen var följande: jag skulle sova på soffan - barnafadern skulle erbjuda närhet.
Första natten passerade utan ett ... pip !!
Att tänka på - jag tror att det också kan stärka pappans förhållande till barnet att fåfinnas till på det viset!
Man kanske inte måste följa Pantley slaviskt?!?! Det funkade för oss i alla fall.

Sedan dess har hon heller inte ammat eller ätit på nätterna. Under några veckor fortsatte hon att vakna och ville krypa upp i ens famn och då fick hon sova bredvid sin far för att inte frestas... Kort senare sov hon hela nätterna.
(sen flyttade vi när hon var knappt 1,5 år och då blev det lite rubbat igen - men nu sover hon bra igen!)

Med henne var det så intressant också att jag testade så många sätt att få henne att somna in och först när jag var less nån gång och gick iväg så insåg jag snabbt att hon inte kunde komma till ro om jag var i närheten. Hon ylade första gången jag gick, men när jag sen kom tilbaka direkt och stoppade om henne igen och gick igen så var hon lugn och somnade. Inte uppgiven utan bara INTE distraherad. Jag tycker själv att 5 mm inte är nått för mig - men det här som hände oss var långt ifrån.
Jag hade i min jakt efter att vara närvarande och ge henne trygghet suttit där bredvid henne som regel, eller vaggat henne etc. Och ville ju inte lämna henne för då skulel det ju bli som 5mm - gud förbjude!
Men efter detta lärde jag mig sen att se när hon var lagom trött så somnade hon själv bara jag lämnade henne i fred!!

(jag skrev också "loggar" - dygnets alla mat och sovtider nedpräntades under en vecka - allt för att visa bvc hur otroligt kaotiskt allt var... Å så hittade vi lösningen själva ändå!)

När hon väl kunde somna bättre blev nätterna lugnare också - hon åt inte lika mycket och vaknade inte och var social mitt i natten mm...

Nämner Pantley nått om nått liknande ..? Att barnet kanske är för socialt och kan behöva få vara i fred...? (jag har tänkt att jag SKA läsa boken, men kan inte låta bli att blanda mig i i alla fall..)

Med Lydia är det så att hon vaknar och är bajsnödig vid 4 varje natt. Det är vårt knepigaste dilemma. Hon har ALLTID bajsat den tiden. Ända sen första natten på bb. Hur programmera om det liksom !??!?!
Å DET är jobbigt!
Annars ser det ut som flera beskrivit. Somnar bra själv. Vaknar några gånger och vill snutta. Jag ammar med henne bredvid mig i sängen och sover vidare bara... Har ammat sittande några gånger (och huttrande - vi har ju svaalt i sovrummet!) men oftast blir hon störd när jag lägger ner henne i hennes säng igen - och så är böket i full gång.
Ofta funkar det en gång eller två på natten - men tillslut hamnar hon hos oss i alla fall och då känns det som att vi ändå sover bättre - tills hon ska bajsa !

Är det ett ovanligt dilemma eller har nån varit med om liknande?

(jaha, å det här blev låångt som vanligt! sorry!)

Vårsol: Härligt med sånn lång natt! Hoppas för er skull att det håller i sig!!!!!

Å apropå min fundering tidigare: nu var det ju ingen brutal övergivningsmetod jag gav mig in på. Minns att hon skrek och bråkade och gnydde värre om jag stod och vaggade på sängen, buffade, strök mm. Vilket ledde till att ofta jag provade att ta henne i famnen och humpa runt... Och ge bröstet igen - och hon blev bara mer förbannad och förtvivlad.. Det var efter många sånna vändor som jag gav upp och gick iväg för att samla kraft och för att inte bli arg och förtvivlad.. Hon var alltså van att ligga i sin säng innan och ibland funkade det att vagga sängen eller hålla en hand mot hennes ansikte eller så... Men det var undantag...
Förstod senare att hon blev störd av mina försök att hjälpa helt enkelt... Kunde inte varva ner och komma till ro. Kan ju vara tänkvärt att det faktiskt finns sånna barn. Jag missade helt klart hennes signaler i min tro att hon skulle bli otrygg om jag inte fanns i hennes närhet hela tiden.... (glad att jag inte provade Anna Wahlgrens multistimulansmetod )
Har ju fattat det som att Pantley ändå förespråkar en lyhördhet inför barnet, och det var nog det jag funderade över, om hon tar något exempel om att vissa barn faktiskt kan bli störda av att man "håller på" för mycket....?! Men hon kanske mer just fokuserar på att man får utgå ifrån hur det är och långsamt förändra till det man vill komma till?!?! Inte så mycket på hur det i sin tur kan vara - för det är ju så individuellt..?!
Antar att om Pantleys bok hade funnits då hade jag nog säkert fått mycket hjälp!

Inget av mina barn har annars haft för vana att somna vid bröstet efter det att dom varit kring 2 månader... Som att dom blivit för utåtriktade och nyfikna på saker som händer runtomkring... Det har kunnat vara problematiskt. Just när Lydia, nu 6 mån, inte ville somna i famnen och inte vid bröstet men var uppenbart trött samtidigt som jag skulle lägga Majken 2,5 år, det har varit jobbigt.... jag är oftast ensam med båda på kvällarna för sambon jobbar kvällskift. Det har varit besvärligt. Hade då önskat många gånger att lydia kunde somna i min famn. Som det varit har jag inte räckt till. Alltid är det någon av dom som ylar över nått. Men i går visade Majken en ny förmåga: hon kunde vänta med gonattsagan tills Lydia hade somnat.
Det var en revolution i min värld...

Nu är jag nyfiken på hur Pantleys råd kanske kan få bort nattmålen, till att börja med måste man ju vakna när man matar.. Har fattat det som att det kan vara det svåra !
Bok skall införskaffas!

Grattis även DOK! Låter som en förbättring helt klart!
Jo, det kan vara lite knepigt att få till sömnen på dagarna. Lydia sover bäst när hon får sova ostört i sin egen säng på dagarna... sjal, vagn, bil innebär ju ofta störningar eller förändringar på vägen... Promenerar man riiiktigt länge kan hon nog bli utsövd, men samtidigt vet man ju inte hur länge hon hade sovit om man inte hade stannat vagnen, gått hem eller så...
Klurigt...

Skumpis: Vetdu, det såg jag på sängbilden på V - "här är en till nyfikenstrut" tänkte jag... Lustigt!