Här var det länge sedan jag skrev.... Vårt NCSS:ande har inte gått så lysande! I början märktes en viss förbättring, men senaste veckorna har vi varit tillbaks till 5-10 uppvaknanden/natt och helt katastrofal dagsömn
Tror att jag inte varit tillräckligt konsekvent, framförallt med rutinerna för dagsömnen! Igår hade jag ett sammanbrott och bara satte mig och grät efter en hemsk mammagruppsfika där alla tyckte så synd om mig och Ebba som inte får sova och kom med allsköns oönskade råd och tips, tex att "det är ju så vikigt med sömnen, annars utvecklas de inte ordentligt", "Hon kanske äter så dåligt för att hon är för trött hela tiden" osv. Dessutom var jag ensam om att tycka att det borde gå att få dem att sova utan skrik! Jag fick kritik för att jag lär henne att "sängen är nåt otäckt som hon ska räddas ifrån" när jag plockar upp henne "hela tiden" när hon skriker (HUR ska hon känna sig trygg i sängen om hon får ligga där och skrika, undrar jag???), för att jag inte har henne i eget rum, etc etc. I vanliga fall brukar jag kunna försvara mina val och mina åsikter, men det är inte så lätt att vara kaxig och säga att mitt sätt är bra när jag är den ENDA vars barn inte sover hela nätter och två bestämda tider varje dag. (Och när alla andra barn är dubbelt så stora som min lilla matvägrande Ebba, fast de är yngre...)
MEN skam den som ger sig
Nya friska tag from idag! Jag har gjort en ny plan, och nu ska Ebbas sömn vara högsta prioritet i minst två veckor, eller tills vi fått det att funka. Jag får helt enkelt tacka nej till roliga saker som "stör" schemat ett tag...
Ni kan väl hålla tummarna för mig!?