När är det ok att lämna ett barn själv några minuter?

Min tjej kände sig redo för det när hon var nästan 6 år. Eventuellt hade jag kunnat göra det 0,5-1 år tidigare om hon velat och det hade funnits behov.

Ska ha börjat skolan "på riktigt" tycker jag...
*hönsmamma*

Runt fyra år har vi börjat. Sjuåringen får vara hemma i ngn timme nu, började med fem minuter vid fyra års ålder.

Minns inte när jag började med den som nu är 14 år i år.

Jag har en som fyller 5 år om en månad, väldigt lugn och duktig och jag litar på honom. Jag kan gå och lämna soporna, typ. Jag skulle absolut inte åka iväg.

Jag röstade på 8 år. 

Jag tror det beror på barnet. Min dotter är extremt känslig och ängslig. Jag har försökt få henne att vara hemma medans jag går ner till tvättstugan....men hon totalvägrar. Hon får panik bara av tanken!

Hon är fem år gammal. 

var premiär här hemma idag för dottern som är 5 år och var hemma lite krasslig, vid lunch för att hämta mat och på em för att hämta lillebror på förskolan. hon ville inte följa med och är inte ängslig av sig generellt, skulle hon säga att hon inte vill skulle man ju aldrig göra det men hon ville och det kändes ok. olika åsikter här inne men inte själv i mina tankar iallafall

Vi började vid fyra. Då kunde jag gå till affären, till Starbucks, springa bort och göra några ärenden osv. Var alltså borta i 5-10 minuter.

Sedan har det ökat, nu är han sex år och kan vara hemma upp till en timme, om jag och hans pappa går och storhandlar t.ex.

Men vi skulle aldrig åka långt bort, det vill säga ta en taxi eller åka buss. Det känns som att det är för stor risk att man skall bli försenad.

Vi brukar passa på att gå när han ändå har sin "egentid", vilket han haft sedan han var tre. Han har ett mycket stort behov av att vara själv och sitta och måla på sitt rum, t.ex, i en timme eller så, och då kan vi lika gärna gå till affären eller ta en liten promenad och köpa kaffe. 

Vår dotter är 7 år och kan vara ensam om vi tar en promenad på ca 45 min (vårt lilla varv) Men jag lämnar henne INTE ensam och åker iväg i bilen, är alldeles för nojjig om det skulle hända något och så sitter hon därhemma alldeles ensam och undrar varför jag inte kommer hem?! Vi bor på landet och har dessutom ca 4 km till affär/skola/dagis och liknande så ska det åkas iväg så följer hon med!

Men att gå en promenad i våra nejder funkar bra, fast oftast vill hon följa med på sin cykel! Jag är nog lite av en hönsmamma ur detta perspektiv?!

Jag springer över till "grannen" ibland som bor 20 meter bort. Känns inte riktigt ok, trots att de vet var jag är och bara kan hoppa i skorna o komma.
 Dom är 6 och 4.

Lämna för att åka iväg skulle jag kanske kunna göra när de kan hantera en telefon och ringa om det skulle vara nåt.