spermadonator bakom min rygg

Nu är vi där igen där en kvinna tror att hon har rätt att bestämma saker i ett förhållande. Låt din man donera sin sperma, du kommer aldrig få veta vilka barn de är ändå. 

Inte konstigt att hatet och bitterheten mot kvinnor ökar. 

Va i helskotta gjorde du i hans journal? Har du tillgång till hans BankID? Du gjorde ett klavertramp av rang! Fy på dig. Med ditt snokande så borde du ju redan hittat att han donerade. 

Egentligen vill jag skilja mig från honom. Detta var ett stort svek. Men vi har tre barn under 8 år. 
Han höll detta hemligt för mig. Vad hade ni gjort i min situation? Försökt läka det eller lämna? Att lämna gör inte situationen lättare för barnen.

Jag har grälat med honom i några månader nu sedan jag upptäckte det. Då det var en chock för mig från början. En mardröm. 

Ja det stämmer som du säger. Innan det tänkte jag att man ska direkt skilja sig vid lögner, svek och speciellt otrohet. Men nu är jag där!! Jag är i en mardröm. Men eftersom min man har flera gånger bekräftat att det finns inga fler hemligheter. Behöver jag börja tro på det??? Att tända på honom är svårt också men han säger varje dag att han är dum som gjorde och älskar mig...

Men att bygga tillit igen det är det jobbigaste. Och vägen dit är låååång. Herregud. Ingen vet detta förens man själv har hamnat i detta 

Våra 3 barn är under 8 år. De kommer inte få veta någonting under deras barndom. Vi vill skydda dem och de kommer aldrig förstå varför och vad deras pappa har gjort.
Kanske när de är vuxna och har egna familjer då kan min man eller jag berätta att pappa har gjort ett misstag eller hemligt mot mamma...Vi anser nu att dessa donatorbarn är inte halvsyskon till våra barn. Dessa barn är i andra främmande familjer. De kommer inte ha syskon känsla för våra barn eller de andra donatorbarn som uppkommit i andra familjer. Alla kommer växa upp med annan kultur och värderingar etc. Hur tänker ni kring mitt resonemang?

Det är vad han säger ja, men han är uppenbart inte ärlig så varför skulle han vara det nu?
Det han har gjort är oförlåtligt och i mina ögon äckligt och bedrägligt.

Ni måste berätta när donatorsbarnen närmar sig 18, tänk dig chocken annars när de kanske dyker upp!
Att inte berätta är INTE att skydda dem. Deras far får stå för vad han har gjort. Men såklart inte innan dessa artonsårsdagar närmar sig.

"Ett misstag"? Det är en stor procedur att ens bli godkänd. Det är överlagt och noga planerat, inse det. Misstag? Nej. Det vet du redan men vägrar inse det.

Oavsett vad ni anser så är dessa barn dina barns halvsyskon biologiskt. Juridik ändrar inte på det. Inte nu. Inte någonsin.

Nej, syskonkänsla kommer de såklart inte att ha. Men halvsyskon är de ändå.

Förlåt om jag låter hård men jag tror att det behövs.

Förstår inte riktigt vad du menar här? Kan du förklara lite tydligare?

Helt ok för mig att skriva ärligt. 

Fast dessa barn kommer när de är 18 att först kontakta kliniken där deras föräldrar fått vård. Om deras föräldrar berättar.

Direkt efteråt får bara min man (om han lever) blir kontaktad av kliniken för att veta detta. Att kliniken nu har lämnat ut vissa uppgifter om honom. Barnen kommer inte knacka på våran dörr. Kliniken kommer att rekommendera barnen är träffas på kliniken som ett första träff. Sedan tar man det därifrån. De vill vara höra om donatorn bakgrund etc. 
Våran äldsta barn kommer vara 26 år. Om allt går som det ska. 
Vill donatorbarn inte träffas på kliniken så kommer de kanske kontakta via sociala medier. De kommer inte hoppa direkt på våra barn om inte min man lever fortfarande.
De vore dumt annars. 

Ja deras pappa måste stå på vad han gjort och förklara även att mamma visste ingenting.

Vad som händer om exakt 10 år eller 18 år vet jag inte.

Så länge mina barn är under 8 år och går på skolan vill jag inte att berätta. Kanske när de är ungdomar och mogna nog att förstå relationer, värderingar, ärlighet etc. 

Jag håller med till 100 procent, det min man har gjort är inte ok någonstans!!!! Det är en jättestor process för att bli godkänd som donator. Jag läste alla hans anteckningar från intresseanmälan, till lämna spermier, blod, urin etc. Samtal med läkare och psykolog. Han lyckades i allt. Så stolt som han är över sin penis och spermier. Har jag lust varje dag att klippa hans penis!!!! Att han onenerat i ett rum minst 8 gånger under en period i vårt äktenskap gör mig FÖRBANNAD!! Varje dag hotar jag med skilsmässa och utbrott får jag ofta. Men han står ut med mig. Han är en jättebra pappa. 

Nu förstår jag lite bättre. 
Men kan du förklara lite mer tydligare??? Menar du att våra barn kanske behöver ett hjärta eller njure?

Fast spermier har en annan uppgift. En spermier ger ju liv, framtida liv - människor. Det gör inte en njure eller blod. Blod donation räddar människor. 

Funderar lite på om alla kvinnor här i tråden som tycker att TS man ska göra som TS vill, dvs inte donera spermier, även skulle tycka att TS skulle göra abort om hon hade varit gravid med sin man och han inte behålla barnet.... 

Gäller det att paret i relationen ska vara eniga i den här typen av viktiga frågor dvs att vill inte den ena så blir det inget, eller tycker ni att mannen alltid ska göra som kvinnan säger? 

Ja det finns ju. Jag vet. Men i vilken ålder träffades ni?

Ja men vid denna ålder kommer mina barn veta allt redan för länge sedan.