Hur hantera 2-åring som bara säger nej/inte lyssnar?

En tvååring säger jag åt och lyfter bort, hindrar att klättra upp, tar bort stolar så han inte kan klättra igen, ställer mig för kylskåpet tills han ger upp o s v.

Man får helt enkelt hindre dem tills de lär sig att lyssna. 2 av mina har lyssnat från start, 2 inte alls och där har det varit mycket tålamod och undanplockande och hindrande.

Man fortsätter att göra så som du redan gör om och om och om och om igen

Jag låter honom fatta beslut över vissa saker, bland annat om han vill ha juice eller nyponsoppa till frukost, om han vill ha kepsen eller mössan till dagis... att han får göra saker själv, ta av sig blöjan och gå och kasta den, klättra upp på stolen till maten själv, gå och hämta saker han vill ha. Allt detta där han får göra saker själv och vara den självständiga lilla pojken han vill vara (inom rimliga gränser) har gjort att han inte trotsar lika mycket som förut. När han nu gör det så försöker jag att inte bli arg, jag förklarar varför jag inte vill att han ska göra så och att om han fortsätter så kommer jag att bli arg. När han håller på och ska in i skafferiskåpet så säger jag bestämt "nej, så där får du inte göra", lyfter jag in honom på hans rum och sätter igång en lek av något slag och sen säger jag att "mamma ska gå och laga mat nu" och att han kan fortsätta att leka själv om han vill, kanske att han om han vill (viktigt att poängtera att han får göra det om han vill) bygga det högsta tornet, eller en riktigt häftig buss osv... Det brukar funka.   

Hej! Fråga honom vad det är han vill (i detta fallet) med kylskåpet? Är det något han vill ha därifrån? Kanske grönsakerna? Ja, men dem kan vi ta fram inför midda'n, eller liknande (-; Eller, berätta för honom vad han gör för fel. Och säg till honom vad han istället kan göra? (flytta fokuset till annat) Hur ser du på "Straff" och "Tillrättavisning"? Välj ut en plats där han får sitta om han inte lyssnar till vad han blir tillsagd! Antal minuter utefter hans ålder ( i hans fall 2år = 2 min.) Lyssnar han fortfarande inte - Jaa då är det straffplatsen återigen o.s.v. Konsekvent! är nyckeln! Lycka till!

Verkar som att jag är på rätt väg iallafall Jag låter honom ta en hel massa beslut själv varje dag, precis som oväntatväntatgravid skrev om. Man kan ju alltid hoppas att det hjälper lite. Det är framför allt det där att han inte lyssnar, eller snarare inte bryr sig, när man säger till honom utan fortsätter göra samma sak ändå som jag tycker är jobbigt. Men det är väl så de är, hör väl till utvecklingen. Känns iaf lättare att veta att man gör rätt!

Straff tror jag inte alls på så det där med "straffplats" skulle jag aldrig kunna använda. Då tror jag mer på att avleda och distrahera med nåt roligt när han envisas med att göra nåt han inte får

När ett barn går in i en ny utvecklingsfas, kallar föräldrar det "trotsålder", i stället för att iaktta, känna in och framför allt ändra strategier. Använd fantasin och pröva en ny infallsvinkel. Kela en stund men ta bort "straff" ur din vokabulär.

Generellt med små barn....och även när de blir lite äldre ....så tycker jag att det bästa ofta är att konkret visa en gräns. Istället för att "tjata" odramatiskt lyfta bort eller hindra. Vad man kan börja med innan är att tala om vad man vill att de ska göra istället för tvärtom. När mina hängt i öppet kylskåp och jag inte vill det så undrar jag om X inte kan vara så gullig att hjälpa mig stänga kylskåpet, eller be dem hjälpa mig med något helt annat så att de på vägen går ur kylskåpet och stänger dörren.

Be om hjälp med något!

Duka bordet, dammsuga eller bära tvättkorg brukar min tvåårig alltid ställa upp på.

Kom sen ihåg att impulskontrollen kommer senare... Bara att försöka få tålamodet att hålla ett tag till.

Hände mycket mellan 2 år och 2 år 3 mån för min pojk

Nej fungerar inte alls här hemma på vår tjej som snart blir två och många frågor möts med ett eget nej.

Jag undviker därför att säga nej och inte och försöker komma med förslag på vad/hur hon kan göra istället. Men ibland är ju det svårt och då är det bara att stoppa, stoppa, stoppa och försöka att inte tappa tålamodet. När det gäller att jag vill att vi ska göra något så ger jag enkla alternativ. Typ "Nu ska vi sätta på oss byxor, vill du ha de röda eller gröna?" Oftast så gör hon ett val och hjälper sedan till att sätta på sig.

Jag känner väl igen beteendet från min son som är två år och fyra månader nu. Han var som värst för ca 6-2 månader sedan. Numera är han mycket mer harmonisk. Huvudsakligen har jag använt mig av fem strategier. 1. Minska stressen runt honom, saker och ting får ta lite tid. 2. Gnälla så lite som möjligt på honom. Skoja och mysa mycket. Han tycker det är roligare att göra mig till lags när vi är goda vänner för stunden. 3. Låter honom välja sådan han kan bestämma själv. Speciellt när han är på väg att bli sur över något han inte får, kan två alternativa möjligheter att välja mellan göra susen. 4. Att vara tydlig och konsekvent med gränssättningen fungerade bättre för mig än att avleda. Ibland hjälper det att förklara eller bekräfta att det förbjudna kan kännas lockande. 5. Istället för att bära bort erbjuder jag en hand och leder bort.