Ingen sperma?

TS: Beklagar, men kanske också litet skönt att ha fått veta vad som gäller?

Jag har ingen egen erfarenhet av varken det ena eller andra, men ivf-försök om man väl får fram spermier har alla chanser att lyckas. Är spermierna av 'halvdan' kvalitet, kan man ändå lyckas genom att göra icsi, dvs injicera dem i ägget så de behöver inte vara simkunniga alls...

Är det ett kromosomfel, och det faktiskt inte finns någon möjlighet för din man att bli pappa med sina egna spermier, kan ni ju ändå bli föräldrar genom spermiedonation. Din man kommer ju ändå kunna vara med hela vägen, även om det rent genetiskt inte blir hans barn? Det kanske känns väldigt främmande för er nu, men om alternativet är att leva barnlösa så kanske det ändå är att föredra? Det kan förvisso bara ni bestämma.

Adoption är ju ett annat alternativ, men det är lång väntetid...

Min kille har heller inga spermier i sädesvätskan.
De plockade ut dem direkt från testikeln istället och befruktade mina ägg med microinjektion.
Vi blev gravida på den sjätte behandlingen och fick en son i april!  
Ingen kromosomavvikelse. 

Tack för era svar! Anonym #2: Ditt svar ger mig hopp. Hoppas att min man inte heller har någon kromosomavvikelse och att vi får ett lika fint slut som er! :) GRATTIS till sonen! Hur lång tid tog det från det att det konstaterades att han inte har någon spermie till det att det sjätte försöket lyckades?

Tack!
Det tog totalt 2 år och 2 mån. 

Hejsan!

Min sambo hade heller inga spermier. Han hade inget kromosomfel, men biopsin visade ändå att han saknade spermieproduktion. De vet inte vad det beror på.

Efter en tid av funderingar och många tårar från oss båda bestämde vi oss för donation. Vi lyckades på första försöket är nu gravida i v14. Självklart är det en underlig tanke att inte veta var hälften av barnets gener kommer ifrån, vem kommer barnet se ut som? Men sambon är lycklig och nöjd med beslutet och det är jag också. Han ser det här som det näst bästa, vi får uppleva en graviditet tillsammans och jag är biologisk förälder. Det tycker han var viktigt eftersom det trots allt är mig han vill ha sin familj med. Och om jag haft barn sedan tidigare, hade han vänt mig ryggen då? Såklart inte. Jag vet att han blir en underbar pappa på alla sätt som egentligen räknas, han kommer att älska barnet oerhört!

Jag vet att du har mycket att tänka på, det är ett helvete man går igenom med dessa chockande besked! Men oavsett hur det går så finns det möjliga lösningar. Ta god tid på er och fundera på vad som är rätt för er. Jag hoppas att det slutar med ett gemensamt barn för er!

Kramar

Här är en till.
Vi fick beskedet onsdag den 13/6.. Inte en enda spermie i spermaprovet.
Ska lämna ett nytt och tre månader för att se så att det inte bara var något tillfälligt och sen ska vi bli kallade för ett besök.

Har ingen aning om vad som händer nu!
Hela världen vändes upp och ner och det kändes som alla drömmar och hopp krossades men efter att ha googlat och surfat runt har ändå lite hopp kommit tillbaka.

Vi var beredda på att det kanske skulle vara dåliga spermier och att vi kanske skulle var tvungna att gå igenom ivf men detta trodde vi inte ens var möjligt. Det kom som en chock.