Hur ska vi kunna träffas ensamma?
Jag går i otrohetstankar, är så vansinnigt intresserad av en kille i bekantskapskretsen. Vi känner varandra genom barnen, vi har barn på samma dagis. Vi bor ganska nära varandra. Jag har alltid sett honom som en trevlig, rolig kille och inget mer. Men på senare tid har jag blivit attraherad - tycker han är så jävla het. (Att mitt eget förhållande har varit ganska kasst den senaste tiden spelar antagligen in).
Den här killen är alltid så jäkla trevlig mot mig, och smågrejer som har hänt den senaste tiden gör att jag tror att han har ett gott öga till mig också.. Men hur går man vidare? Hur ska vi nånsin kunna träffas ensamma utan barn eller respektive? Jag skulle vilja träffas och ta en öl nånstans, ta en promenad eller vadsomhelst. Men jag inser att det blir väldigt, väldigt svårt - för att inte säga omöjligt.
Någon småbarnsförälder som har varit otrogen med en annan småbarnsförälder? Hur fick ni ihop det? Inga moralpredikningar tack! Ni som inte tål att läsa om otrohet kan hålla er härifrån.