Nej då, du måste alls ej gå på begravning. Jag själv bestämde mig redan i tonåren för att jag icke skulle gå på begravningar, och det har jag hållit.
Min egen begravning är redan beställd. Jag har liksom frugan bestämt att vi ska bli s.k direktare, dvs att vi efter döden direktsändes till närmsta krematorium, och detta utan någon begravningsakt. Askan ska droppas i närmsta asklund.
finns det någon i släkten du kan fråga hur de ser på det? För vissa är det väldigt viktigt att alla kommer ,medan andra är förstående om man inte kommer.
när min farfar dog kom inte min ena bror tex. Han klarar inte begravningar så bra. Min pappa sa inget om det utan tyckte han fick bestämma själv.
Min faster dog för inte längesen, då var ingen av oss syskonbarn där. Det var en liten begravning och fasterns barn hade mer eller mindre meddelat att de inte förväntade sig en stor anstormning på begravningen. Mina föräldrar gick förstås. Kändes ganska skönt att veta att de inte tyckte illa vara om man inte kom. Vi stod inte varann så nära ska väl tilläggas
Man behöver inte göra något alls som man inte vill. Inte tänka på sina släktingar i deras svåra stund eller visa att man bryr sig. Stanna hemma du om det ger dig mer. För det är väl det det handlar om? Vad som ger dig mest?
Förväntar sig alla att du ska gå på begravningen då eller är det du som tror att de förväntar sig det? det är ganska stor skillnad på uttalad förväntan och en förväntan som man tror att folk har:)
Själv reste jag 120 mil enkel väg (240mil alltså ToR) för att gå på begravning, föräldrarna avrådde mig eftersom det var så lång resa och att jag skulle missa mycket i skolan (studerar på universitet) men jag åkte på begravningen i alla fall eftersom jag skulle få för dåligt samvete om jag inte gjorde det.
Så om du inte tror att du kommer få dåligt samvete eller känner något som helst behov av att hedra den släkting som gått bort så kan du väl göra som du vill, det är inte obligatoriskt att gå på begravning vad än dina släktingar säger för att pressa dig till att gå på den.