Tråd för oss som har änglabarn och försöker bli gravida

Hej!
Beklagar att ni förlorade eran lilla son. Jag förlorade min dotter i v.40 i november förra året och det är först nu som längtan efter att bli gravid igen har börjat smyga sig på. Första tiden ville jag bara ha min dotter (och vill ju självklart det fortfarande ) men nu har längtan efter ett nytt litet liv börjat komma. Som du säger så är man ju så inställd på att få ett till barn, men jag vet inte ifall jag vågar bli gravid igen....
Kram!

Hej!

Jag beklagar verkligen eran sorg och saknad....

Jag förlorade min son Leo den 10/4-2012, vid förlossningen.Min moderkaka lossnade och han fick syrebrist i magen, blev ett ur akut kejsarsnitt men hans liv gick inte att rädda tyvärr......     

Så nu försöker man bara överleva känns det som, livet går vidare, men inget känns som det brukar göra.

Jag längtar efter att bli gravid igen(fast jag är liv rädd att detta ska hända igen), men pga att jag blev snittad fick jag rådet att jag ska vänta 1, 5 år.  Så jag hinner läka psykiskt och fysiskt.

Men det enda jag kan tänka på är att bli gravid igen.... Känns som det är det enda just nu som kan få en att överleva detta oerhört sorgsna och jävliga som hänt... Såklart vill jag bara ha Leo, men han kommer jag aldrig att få tillbaka!!!! Snyft........    
 

Hej, Beklagar verkligen för sorgen ni har. Jag förlorade min son för en månad sen. Antagligen var det lite moderkaksavlossning som var orsaken. Blev ett ur akut snitt i vecka 38+4 och återupplivnings försök på honom men hans liv gick inte att rädda. Saknaden och sorgen är obeskrivlig.

Men nu vill vi inget hellre än att bli gravida. Så vi kör på utan skydd. Hoppas bara att det tar sig fort så man slipper en allt för lång väntan på plusset.

Smulan198203 till mig sa de också att vetenskapen säger att man ska vänta minst ett år med att bli gravid efter ett snitt men läkaren som jag träffade igår sa att han personligen inte förstod varför för de anser att en muskel (vilket livmodern är) är helt läkt efter 8 veckor så han menade på att det inte är någon större fara. Risken är ju att livmodern brister men det var isf under själva värkarbetet men det är väldigt ovanligt. De flesta han träffar som varit med om något sånt här som vi varit med om kommer tillbaka till honom efter ca 3-4 månader för de är gravida igen i vecka 12-14 och i alla de fall han har sett så har det gått helt komplikationsfritt med en graviditet och förlossning. Så vi går på det och försöker bli gravida igen. För jag känner precis som du att det enda som kan få en att ta sig igenom detta helvete skulle vara en ny graviditet att glädjas åt. Men som sagt helst av allt skulle jag vilja ha min son tillbaka men det går ju inte.

Jag förlorade min son i maj förra året. Han föddes i v 27+4 pga havandeskapsförgiftning han levde bara i 10 dagar. Vi fick ok att försöka bli gravida igen redan efter 4 månader - trots att jag gjorde kejsarsnitt. Vi försökte då från september, och jag blev gravid i februari igen - då med enäggstvillingar. Men ödet ville annorlunda. I april i v 12 fick vi reda på att barnen dött i magen, förmodligen redan i v 9. Vi var helt förkrossade, och nu försöker vi igen efter ok från läkaren efter missfallet som var riktigt jävligt. Jag har även PCOS och har Pergotime för mina ägglossningar kommer så sällan. Jag är jätterädd att jag aldrig kommer bli gravid igen :(
Men kanske är jag lite för nojig. Det gör bara så ont när mensen kommer, en sådan enorm besvikelse. Jag hatar mig själv att jag väntat tills jag är 35 med att skaffa barn. Hoppas det är som de säger att har man kunnat bli gravid innan så ska det gå igen. Hoppas vi kan följas åt här i tråden, för jag har ingen jag kan älta detta med. Ingen vill prata om min son eller ens låtsas om att jag har förlorat ett barn. Jag är så fylld av ångest och längtan efter ett barn att jag går sönder. Jag undrar varför alla vi änglamammor drabbats av detta hemskaste som kan hända. Kram på er och hoppas ni kan stå ut med att ha mig med här. 

Fy vad hemskt för er! Självklart vill jag ha dig här. Lägg gärna till mig i din adressbok så kan vi skriva med varandra mer än här om du vill. För du måste prata om det annars kommer man aldrig ur det och det blir lite lättare. Vad är det för nått PCOS och Perotime?

PCOS är ett syndrom som gör att man kan ha problem med menscykeln. Jag har mens var 45-50 dag, och inte alltid ägglossning. Därför äter jag Pergotime som stimulerar ägglossningen och gör min cykel 30 dagar. Känns bättre att få en chans i månaden istället för kanske 3 per år. Det är så svårt nu, jag undrar varje dag om jag någonsin kommer att bli mamma. Sedan när man blir gravid, hur ska man inte oroa sig? Det är så mycket som kan hända under graviditeten...Jag känner mig så hemsk, alla våra bekanta och vänner får barn - hur lätt som helst. De bara blir gravida och föder. Det är så fruktansvärt att känna en sådan avundsjuka som gör så ont i hela kroppen. Jag tycker inte om mig själv längre. Brukade aldrig känna avund och hat, och nu har jag blivit så här...en så liten människa. Försöker hålla mig positiv och glad och känna hopp att det kommer att gå.

TS jag beklagar så mycket, jag vet hur det känns. Stora varma kramar, även om inget hjälper just nu....    

Okej ja det förstår jag då! Men din tur att bli mamma kommer att komma det lovar jag! Ja vet vad du menar med att känna ett så stort avund. Visst jag har redan ett barn men jag är så avundsjuk på vänner och bekanta som lever sina liv med sina två barn. Det var ju så jag också skulle ha det, vara mammaledig och ha den bästa sommaren i mitt liv med min familj som skulle bestå av fyra. Men istället blir det den värsta sommaren i mitt liv med min underbara familj som dock saknar en familjemedlem.

Livet är så fruktansvärt orättvist!

Hej!
Vad roligt att det är flera som vill följas åt. Det är skönt att kunna älta med personer som vet vad man gått igenom och hur det känns. Men samtidigt tråkigt att vi är så många som har små änglabarn.

Chava: Vad tråkigt att dina nära inte vill prata om din son! Varför vill de inte, är dom rädda? Har du försökt? Många vet inte vad de ska säga men om man börjar prata kommer många frågor... Jag har varit väldigt öppen och berättat och berättat, men har också träffat på dom som inte vill prata och som inte låtsas om min son, min svärmor tex har inte sagt något om vår son trots att mina bonusbarn pratar mkt om honom... Det låter som att du behöver någon att prata med, har du träffat kurator? Trots att jag har många runtomkring mig att prata med har min kurator varit guld värd.

Avundsjukan känner jag igen! Det är så många som får barn och har barn... Jag kan knappt hålla mig när min kompisar uttrycker att dom är så less på sina barn för att dom inte får sova på nätterna och det ska ammas jämt. Känner att jag bara vill skrika: Sluta klaga, ert barn lever!!!! Men samtidigt så är man ju sina egna problem närmast, dom har det ju jobbigt på ett annat sätt...

Kram på er 

Apropå det här med änglasyskon så hoppas jag för fullt!!!! Håller mina tummar och testar om jag är gravid varje morgon trots att min sambo driver med mig.... Jag har molande mensvärk och haft det i ett par veckor, lite lätt illamående och känner av fogarna.. Men testar negativt så börjar tro att jag är skengravid... Hade mens 13/5 men har ingen koll på min menscykel då det är första mensen sen min son föddes.´Men skulle samtidigt kännas konstigt att bli gravid innan min son hade Bf. Mycket blandade känslor kring det här, är orolig som bara den för hur det kommer bli med en ny graviditet. Hur kommer jag reagera både fysiskt och psykiskt så nära inpå.

             

Jahapp.... Idag kom mensen..... Jag som var så säker på att jag var gravid, hade ju precis samma symtom som med vår lilla ängel. Kan man verkligen inbilla sig att man har svulllen mage, mensvärk i ett par veckor och mår illa? Tydligen :(

Ingen bra dag idag. Känner mig så ledsen. För allt som hänt. MIn lilla ängel som inte fick leva. Jag vill ju ha honom hos mig nu!!! Eller rättare sagt att han skulle sparka runt i magen på mig. Men ödet ville annorlunda. Det är bara att kämpa på! Ska gå en sväng till minneslunden nu tror jag.
     

Nej typiskt att mensen kom! Då håller vi tummarna på att det blir ett plus nästa månad istället. Men nu vet du ju iaf på ett ungefär när du har ägglossning! När fick du din mens igen efter förlossningen?