Tråd för oss som har änglabarn och försöker bli gravida

Hej på er. Har kikat runt lite efter trådar och hittade denna. Vi förlorade vår lilla Olle 3/7, hade inte känt honom i magen under hela dagen den 2/7 ( annars en väldigt livlig kille) så åkte in till förlossningen där det konstaterades att hans hjärta slutat att slå. Jag blev igångsatt den 4/7 och förlöste honom vaginalt den 5/7. 26/7 blir det begravning. När han föddes var jag i v 32. Navelsträngen var lindad fyra varv runt halsen och det fanns även en knut på den, extrem otur alltså. Läkaren tyckte därför att en obduktion inte var nödvändig, vilket min sambo och jag höll med om. Jag ville läsa lite i den är tråden, för att kunna fortsätta hoppas. Någon gång ska Olle få ett syskon, har vi bestämt, än är vi inte redo att försöka, men det dröjer nog inte så länge med tanke på hur mycket vi längtar efter ett barn. Beklagar alla för den sorg även ni går igenom och önskar er ett stort lycka till!

En fråga bara, hur länge väntade ni med att "mysa" efter förlossningen? Och hur länge blödde ni eller hade flytningar? Man kanske bör vänta till efter återbesöket hos barnmorskan, jag vet inte? Jag sprack ju inget där nere så det borde inte vara någon fara, men kanske dumt att chansa. Nu menar jag ju inte att vi ska försöka bli med barn igen, inte därför.

Äntligen, första mensen efter förlossningen nu. Har väntat så, alltid skönt när kroppen visar sig fungera. Ska på återbesök hos BM 4/9, är väl dumt att ens försöka innan det antar jag? Sprack inget, men vill ändå ha bekräftelse på att allt ser okej ut. Läkaren sa på återbesöket att jag bör vänta tills efter första mensen i alla fall innan det är okej att försöka igen. Jag vill inget annat än bli gravid igen, samtidigt som det antagligen kommer bli tufft både fysiskt och psykiskt.

Hoppas det är okej att jag frågar, hur länge har ni försökt efter förlossningen? Och när kom er ÄL igång?

I dag är det exakt 8 veckor sen vår ängel föddes. Han var beräknad just till i dag. Min mens kom igång 6 veckor efter förlossningen så då har kroppen hämtat sig ganska bra antar jag. Jag är lite tudelad bara. Vill inget annat än ha ett barn, men oroar mig ändå för hur man ska orka ta sig igenom nio långa månader. Känner ändå att nästa graviditet kommer bli lika jobbig oavsett när det blir dags. Min sambo och jag har (peppar peppar) hittills lyckats med att bli gravid ganska snabbt så jag hoppas att det fortsätter så. Var gravid en gång innan vår Olle, som då slutade i ett MF i v 12, så både MF och det här sista har satt sina spår på olika vis. Det här med att folk väljer att "skaffa barn" finns inte för mig längre. Man skaffar inte barn utan man får de, och man får de bara till låns under en period.. Kanske svårt att förstå hur jag tänker, men det är så jag känner i alla fall.

Nu är det tre månader sen allt det tråkiga hände. Vi har sagt att blir jag gravid så blir jag. Min cykel verkar ännu inte riktigt vara i balans, så får väl se när det tar sig. Nu är BIM om ett par veckor +- så har kanske ÄL i dagarna. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag att det är ganska skönt att inte vara gravid; Jag får njuta så länge jag kan. Har ju varit gravid till och från under över ett år nu, utan att ha fått ett levande barn (pga missfall och förlusten av vår son i sommar) så min kropp behöver väl vila ett tag innan den är redo. Så kul att se att några lyckats få ett nytt +, hoppas det går bra hela vägen för er

Blir så trött på mig själv. Innan de tidigare graviditeterna (2 st, utan gott resultat) har vi sagt, det blir när det blir, vi ska inte stressa. Så har jag ändå suttit med de där jäkla teststickorna flera dagar innan BIM, har ju fått + direkt efter första försöket båda gångerna. Första gången fick jag + redan på BIM -5, andra gången på BIM -3 eller -4. Nu är jag på BIM -4. Och visst tar jag test nu också. Önskar jag kunde låta bli. I morse tog jag ett, såg ut som ett sk. spökstreck. Känner jag mig rätt så är jag snabb med det i morgon med. Köper från testlagret så är ju inte så dyrt. Dessutom ska vi till Egypten på torsdag med svärföräldrarna och det vore bra att veta om jag kan gå på vinet där eller om jag får låta bli. Så, kanske är dags redan för en ny graviditet, känns lite både och faktiskt. Spännande väntan. Även om jag skulle vara gravid så tror jag inte på det förrän vi har ett levande barn hos oss.

Mammas Lilla Ängel: Jag tror att det kan vara bra att vänta tills man haft första mensen i alla fall. Det är då enklare att räkna ut graviditetens längd. Är ju bra att det blir rätt uträknat, så man kan upptäcka eventuell tillväxthämning i tid osv. Vi hade sex efter min första mens och då hade jag ännu inte vart på efterkontroll. Jag sprack inget, men blev ändå sydd med två stygn i förebyggande syfte bara. Kan säga att det gjorde väldigt ont första gången vi hade sex efter förlossningen, men vad jag hört är det inget konstigt. På efterkontrollen sen såg allt ut som det skulle. Känner du dig osäker så hör med en BM, de har ju oftast svar på allt. Har man fortfarande lite avslag och vill ha sex ändå så är det ju alltid bra att använda kondom.

Jag förstår att det är jobbigt när ni inte vill något annat. För egen del så är jag ju så trött på att vara gravid, känns som att nästa kommer bli en låååång transportsträcka bara. Jag sa till min sambo för några veckor sen att jag önskar att någon kunde söva ner mig under nästa graviditet och väcka mig när det är dags att föda. Det här med att få njuta av sin mage tror jag är långt borta just nu, jag kommer inte njuta förrän vi har ett levande barn hos oss.